Läkarstudenten Hanna El Dakkak från Malmö läser termin 6 på läkarprogrammet på Medical University of Sofia i Bulgarien. Där är hon även ordförande för den lokala grenen av SLF student utland.

Bulgarien hade sina första konstaterade fall av covid-19 den 8 mars. Landet reagerade snabbt och med skarpa åtgärder. Den 13 mars utlystes nödläge och landet stängdes i princip ner. Personer som varit i högriskområden och återvände till hemlandet sattes i en två veckor lång karantän.

– Vi fick besöka apotek och matbutiker men allt annat var totalt stängt. Om man gick till en park kom militärer och sa åt dig att gå hem, säger Hanna El Dakkak men påpekar samtidigt att hon har förståelse för de hårda reglerna.

Hennes universitet stängdes och läkarstudierna fortsatte on-line. Hon satt hemma och studerade till slutproven som brukar vara i början av sommaren, utan att veta om proven skulle kunna hållas. Samtidigt kände hon att hon ville hjälpa till på något sätt inom sjukvården.

– Jag var ändå bara hemma och studerade. Jag ville vara delaktig och göra något för att hjälpa till. Det kändes också som en viktig erfarenhet ur utbildningssyfte, säger hon.

Hanna El Dakkak anmälde sig som volontär. Under cirka en månad i mars och april arbetade hon på en akutmottagning på Aleksandrovska University Hospital, ett av de sjukhus i Sofia som tog emot patienter med covid-19.

Passen var tolv timmar långa. Det första passet började klockan 7 på morgonen och slutade klockan 19 på kvällen.

– Man arbetade måndag till fredag. Men det fanns ingen begränsning. Du fick komma in varje dag om du ville det.

Ganska ofta arbetade hon i ett så kallat karantänrum, dit patienter med en misstänkt covid-19-infektion togs in.

– På morgonen när vi kom in bestämde vi vilka läkare, elever och sjuksköterskor som skulle vara i karantänrummet. Jobbar man där, får man inte gå ut därifrån förrän ens arbetsskift är slut, säger Hanna El Dakkak som bland annat tog blodtryck, EKG, urinprov och kollade blodsocker på patienterna.

– När det inte var några patienter brukade alla hjälpas åt med att desinficera alla ytor. Då sprayar man hela rummen med en särskild utrustning som innehåller klorbaserat desinfektionsmedel, och sätter på speciella UV-lampor som ska ta död på alla bakterier och virus.

På sjukhuset där Hanna El Dakkak arbetade var det bara ett par andra läkarstudenter som går den engelskspråkiga utbildningen, men desto fler bulgariska läkarstudenter.

– Många studenter var oroliga för att smittas. Jag förstår det, men jag kände mig trygg. Jag är ung och frisk och vill hjälpa till. Jag är blivande läkare. Det är ju detta jag ska jobba med.

Personalen som arbetade på sjukhuset med covid-19 hade på sig en heltäckande dräkt med luva, skyddsmask, glasögon och visir.

– Vi hade tre lager handskar med tejp runt första lagret. Mellan varje patient bytte vi de två översta lagren och spritade av den understa handsken innan vi tog på nya.

Varannan vecka testades alla i arbetslagen – även volontärer och städerskor som fanns på plats. Hanna El Dakkak klarade sig från att smittas av coronaviruset. Hon har respekt för sjukdomen.

– Jag förstår att de var strikta här och stängde av hela landet. Hade de gjort som i Sverige hade sjukhuset jag var på inte klarat av det, tror jag. De hade inte den kapaciteten, säger Hanna El Dakkak som är hemma i Malmö sedan en dryg månad.

– Det var inte lätt att hitta biljetter och flyg hem. De flesta flygbolagen avbokade mina hembiljetter och det var 50 timmar flyg för 25 000 kronor, säger hon och fortsätter:

– Jag ville hem för att jag kände på mig att universitet inte kommer att öppnas upp inom närmaste tiden. 

Att komma till Sverige från ett land som varit stängt under pandemin beskriver hon som en konstig upplevelse.

– När jag landade i Köpenhamn hade jag mask och handskar på mig. Alla kollade konstigt på mig. »Är du sjuk?« var det en som frågade.

Första veckorna i Malmö har hon i princip bara gått ut för att köpa mat.

– Det var chockerande att komma till Sverige. Det känns konstigt att gå ut.

Efter ett par veckor började hon arbeta extra på blodcentralen i Malmö/Lund vid sidan av studierna. Hon hoppas på att få jobb på en svensk covid-avdelning.

– Jag vill gärna prova på att jobba här i Sverige också för att se hur de jobbar under covid-19. Det vore intressant att jämföra med Bulgarien.

 Vad tar du med dig från erfarenheten på sjukhuset i Sofia?

– Deras arbetssätt, hur de gör i krissituationer. Mobilisering av patienter vid alarmerande symtom och hur man sköter den dagliga rutinen. Jag fick uppleva olika scenarier, friska patienter till dödsfall. I det kaos som ofta uppstår brukar det vara till stor hjälp att ha erfarenhet av liknande händelser på plats. Upplevelsen har gjort mig starkare mentalt, säger hon.