Abdi-Fatah Hersi är ST-läkare i kirurgi vid Västmanlands sjukhus i Västerås. Han är bara några månader från att få sitt specialistbevis. Men under pandemin har han stoppats från att operera. I början av pandemin beslutade sjukhusledningen i Västerås nämligen att ST-läkarna inte fick närvara vid operationerna.
– Vi fick inte ens assistera. Det motiverades initialt med hotande materielbrist och effektivare resursutnyttjande, säger Abdi-Fatah Hersi.
Beslutet fick ST-läkarna i de opererande specialiteterna på sjukhuset att agera. För ungefär en månad sedan skickade de ett öppet brev till ledningen, där de ifrågasatte beslutet.
– Vi är upprörda över att man så enkelt bortrationaliserar utbildning och inte har ett långsiktigt perspektiv för vad det innebär för kompetensförsörjningen, säger Abdi-Fatah Hersi och tillägger:
– Det är som att säga till en snickare: »Du får inte hålla hammare och spik på sex månader, men efter det ska vi bygga 16 hus«.
Efter protesterna tilläts ST-läkarna vara med på operationer igen. Men de får fortfarande inte operera självständigt. Sjukhusledningen i Västerås säger till SVT att beslutet har fattats för att man behöver effektivisera operationerna. Men Abdi-Fatah Hersi håller inte med om att det är effektivare.
– Man vill att operationerna ska gå så fort som möjligt med så få komplikationer som möjligt. Men ST-läkare är ofta mer vana vid att göra de basala ingreppen, säger han och tillägger att det även är viktigt att bakjouren hinner återhämta sig.
Före coronapandemin opererade Abdi-Fatah Hersi vissa akuta ingrepp under jourtid på egen hand. Nu måste han kalla in bakjouren.
– Har jag en blindtarmsoperation – som jag gjort hur många som helst av – halv fem på morgonen måste jag ringa in min bakjour även om bakjouren bara kommer sitta bredvid mig under operationen.
Även på Södertälje sjukhus i Region Stockholm har ST-läkarnas arbetsuppgifter påverkats mycket av pandemin. När smittspridningen av covid-19 var ett faktum flyttades majoriteten av läkarna på kirurg- och ortopedkliniken till intensivvården eller akutmottagningen.
– Vi har inte fått några operationsdagar alls sedan början av april till början av juni, utan har fått göra saker vi gjort sedan innan eller inte kan tillgodoräkna oss. Risken finns att min ST måste förlängas på grund av det, säger Alexander Oxblom som är ST-läkare i ortopedi på sjukhuset.
Under våren har han arbetat på akutmottagningen, tillsammans med många andra blivande specialister i kirurgi, ortopedi och gynekologi. Där har han ibland känt sig överflödig.
– Jag har arbetat med akutflödet och framför allt tagit om hand kirurgi-, urologi- och ortopedifall. Jag har jobbat många timmar men jag har inte varit överbelastad när jag väl varit på arbetet, säger Alexander Oxblom som sedan två veckor är tillbaka på hemkliniken.
– Jag är tillbaka till ett, under omständigheterna, vanligt arbetssätt. Det känns skönt att få göra det man utbildar sig till igen. Men man är lite ringrostig när man står på operation, säger han och tillägger:
– Varje avbrott från det vardagliga arbetet innebär ett eller två steg tillbaka.
Sveriges yngre läkares förening, Sylf, har hört liknande vittnesmål från ett flertal ST-läkare. Enligt föreningen är det flera regioner som har bestämt att ST-läkare inte får operera självständigt med motiveringen att det går snabbare om färdiga specialistläkare gör det.
– Man kan inte pausa en hel generations utbildning på grund av en pandemi. Det är en nationell kompetensförsörjningsfråga. Vi har en specialistläkarbrist i 19 av 21 regioner och 31 procent av våra specialistläkarkollegor är 60 år eller äldre, säger Sylfs ordförande Madeleine Liljegren och fortsätter:
– Om inte ST-läkarna får operera förlänger man bara deras tid till specialist. Dessutom är det en arbetsmiljöfråga – inte minst för specialistläkarna. De ska orka även i höst. Ingen vet hur länge covid kommer påverka vården i Sverige. Och vem ska operera alla som fått vänta?
I mitten av juni skrev Madeleine Liljegren en debattartikel med rubriken »Låt yngre läkare operera under coronapandemin«. Artikeln har fått stort gensvar från underläkarna, vilket hon tolkar som att problemet troligen är utbrett.
Hon har förståelse för att ST-läkarna inte fick operera till en början då det var brist på skyddsutrustning, rådde stor osäkerhet om hur hårt covid-19 skulle drabba Sverige och många elektiva operationer ställdes in.
– Men nu är situationen annorlunda. Att bara låta det fortgå utan att ha en plan för hur utbildningsverksamheten ska återupptas är inte smart. Det kommer bara drabba oss ännu värre i höst, säger hon.
Alexander Oxblom på Södertälje sjukhus tror att många ST-läkare oroar sig för vad som sker om det kommer en andra våg eller att arbetsgivaren bara prioriterar produktionen när vårdskulden ska betas av.
– Jag tror alla ST-läkare inom de kirurgiska specialiteterna önskar sig ett ställningstagande kring hur man ska tillgodose att vi får vår utbildning, så vi kan känns oss trygga med att det finns en plan.
Abdi-Fatah Hersi håller med.
– Är man inte katastrofläge tycker jag att man bör kunna sköta den rådande pandemin och samtidigt säkerställa att någon form av utbildning ges, även om den så klart kommer bli lidande. Man bör till exempel alltid se till att det finns med ST-läkare på de operationer som görs.
