Wolfram Antepohl, verksamhetschef på rehabiliteringsmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Wolfram Antepohl är verksamhetschef vid rehabiliteringsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping och har lett rehabiliteringsarbetet tillsammans med två vårdenhetschefer och två medicinskt ansvariga specialistläkare. Något som sticker ut hos patienterna med covid-19 var den höga graden av konfusion, med en bild som var mer komplex än den som annars förekommer hos patienter efter intensivvård. Även nerv- och muskelpåverkan med förlamningssymtom är vanligt förekommande.

– Vi frågade oss om det handlade om att de legat extra länge i respirator, fått läkemedel på annorlunda sätt eller om det var ett nytt inslag på grund av möjlig viruspåverkan direkt på nervsystemet. Sammantaget insåg vi att vi behövde möta ett stort rehabiliteringsbehov, säger Wolfram Antepohl.

Den lokala särskilda sjukvårdsledningen agerade tydligt och gav rehabiliteringsmedicinska kliniken i uppdrag att göra om en intagningsavdelning – Pandemi blå – till en rehabavdelning för covid-19-patienter med tolv platser som öppnade den 11 maj. Under sommaren kommer sex platser att vara dedikerade för rehabilitering av patienter efter covid-19.

Men frågan är om det täcker behovet.

– I mitten av maj fanns prognoser som sa vi att vi skulle skriva ut vår sista covidpatient den 28 juni, men så ser det inte ut längre. Situationen är betydligt bättre än när det var som värst, men tillräckligt allvarlig för att jag inte ska kunna sova lugnt, säger han.

Enligt Wolfram Antepohl är inte de ekonomiska resurserna det största problemet, eftersom »staten har sagt att de ska täcka upp«.

– Vårt dilemma är personalbrist, framför allt brist på sjuksköterskor, men inom sjukhuset har vi gått ihop, och Pandemi blå har bemannats av personal från olika professioner på åtta kliniker. På det sättet har det varit en positiv erfarenhet – det har varit slitsamt, men medarbetarna har klivit fram på ett fantastiskt sätt, och alla stöttar varandra, säger han och lägger till:

– Även på riksnivå i landet har vi en anda av utbyte och lär av varandra. Ingen sitter på sanningen. Vi har valt att skapa en egen rehabavdelning, men vi vet inte förrän efteråt vad som är den bästa lösningen.