I studien, som är ledd från Lunds universitet, har forskarna utvärderat ett blodprov som mäter en variant av proteinet tau i blodet, fosforylerat tau217 (P-tau217). P-tau217 kan skilja Alzheimers sjukdom från andra demenssjukdomar med cirka 95 procents noggrannhet. Detta är mer träffsäkert än andra blodtest och lika bra som dyra och komplicerade metoder som PET-kamera och ryggvätskeprov.

Oskar Hansson. Foto: Kennet Ruona

– Forskningen har gått väldigt fort. Mätningarna har bara pågått i cirka 1–1 1/2 år. Med detta enkla blodprov kan vi med hög säkerhet upptäcka personer som har Alzheimers sjukdom men ännu inte utvecklat demens, berättar forskningsledaren Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet och överläkare vid enheten för klinisk minnesforskning på Skånes universitetssjukhus.

Studien, nu publicerad i JAMA, är en tvärsnittsstudie med tre olika kohorter i Sverige, USA och Colombia och totalt 1 402 individer. Tidigare i år upptäckte forskarna att P-tau181, som har använts som markör i över 20 år i ryggvätskeprov, även gick att använda som blodmarkör, och gick då vidare och fann att P-tau217 gav en ännu bättre träffsäkerhet.

De metoder som används i dag för att diagnostisera Alzheimers sjukdom, såsom PET-kamera eller ryggvätskeprov, är bara tillgängliga i viss specialistvård. Att hitta biomarkörer i blod som enkelt kan användas i primärvården för att ställa en säkrare diagnos är därför värdefullt.

– Det är i dag svårt att diagnostisera alzheimer om man inte har tillgång till avancerad mätutrustning, som dessutom inte finns tillgängligt på så många ställen. Ett test i dag kan kosta 20 000–30 000 kronor och många läkare är ovana vid att ta ryggvätskeprov, säger Oskar Hansson.

Att resultaten inte skulle stå sig är Oskar Hansson inte särskilt oroad över.

– Studien innehåller tre kohorter från tre länder och i alla länder har resultaten varit utmärkta.

Men han säger att mer utvärdering behövs innan resultaten kan tillämpas i klinisk rutinvård.

– Inom tre år ska blodprovet kunna vara tillgängligt för patienter i Sverige, men på vilket sätt vet vi inte. Det går inte att använda i vilket kliniskt kemilaboratorium som helst, det gäller att ha ett känsligt instrument eftersom nivåerna i blodet är så låga. Man ska också komma ihåg att blodprovet bara är en pusselbit till en diagnos, och fortfarande måste en noggrann anamnes, röntgen och så vidare göras på patienten. Det är inte bara att gå in på en vårdcentral, ta ett blodprov och få en diagnos.

Nästa steg i forskningen blir att omsätta resultaten till primärvård för att se om blodprovet fungerar lika bra i den kliniska världen. 600 patienter i Skåne ska prövas med blodprov och ett kortare minnestest.

– Om det fungerar är det ett viktigt steg. Vi vill hjälpa allmänläkare på vårdcentraler att få ett så bra verktyg som möjligt för att ställa diagnos, säger han.