Vasileios Faltzis sitter i den grekiska staden Larissa med två skärmar framför sig och betar av arbetsuppgifterna som har hopat sig efter en kortare semester. Trots att han är fast anställd som överläkare vid Närpsykiatrin i Boden, är det hyrda kontoret i Grekland hans arbetsplats.

Det började som ett pilotprojekt på sex månader. En lösning för att få ihop bemanningen inom psykiatrin i Norrbotten och ett sätt för Vasileios Faltzis att få ihop livet.

– Patienterna i Boden har under många år träffat många olika doktorer. De har alltid efterfrågat mer kontinuitet och kvalitet i uppföljningen, så de är jättenöjda trots att jag arbetar på det här speciella sättet, säger Vasileios Faltzis som utbildade sig till läkare vid Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki.

Redan under utbildningstiden planerade han att specialisera sig utomlands. 2008 flyttade han till Sverige.

– Det blev Sverige eftersom många kompisar redan hade flyttat dit för att jobba.

Först hamnade han i Stockholm, där han lärde sig svenska vid Folkuniversitet. Sedan flyttade han till Norrbotten och gjorde sin ST i psykiatri vid Sunderby sjukhus och fick efter det jobb som överläkare vid närpsykiatrin i Luleå. Men efter ungefär ett år sa upp sig och blev hyrläkare för att kunna vara mer i Grekland.

– Jag började bli less på den sociala situationen i Norrbotten och de var svårt att ha ett förhållande på distans. För att få ihop livpusslet blev jag hyrläkare, säger Vasileios Faltzis.

Hyrläkarjobbet tog honom tillbaka till Norrbotten och Sunderby sjukhus. Efter ett tag föreslog Vasileios Faltzis att de skulle testa att kombinera en fast anställning och telepsykiatri. Dåvarande verksamhetschefen sa ja.

– I Grekland har vi långa avstånd. Det används till exempel telepsykiatri för att nå befolkningen på de grekiska öarna. Jag hade sett det redan som student på läkarutbildningen, säger Vasileios Faltzis.

Hans erfarenheter av telepsykiatri är väldigt goda. För vissa patienter, särskilt dem med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller ångest och social fobi, kan det till och med fungera bättre. Distansen ger en trygghet som gör det lättare för dem att öppna sig.

– Jag blev förvånad i början hur naturligt många patienter tyckte det var att bygga en allians med en okänd doktor på distans.

Hans patienter kan än så länge inte koppla upp sig hemifrån – främst av sekretesskäl, utan gör det från ett särskilt rum på mottagningen i Boden. En fördel med det är också att det finns personal som vid behov exempelvis kan ta ett blodtryck, kontrollera bieffekter eller ta ett alkotest. Men Vasileios Faltzis hoppas att det snart ska gå att ordna så att de kan sitta hemma också. Det skulle underlätta för patienter som har långt till Boden, dessutom kan han få ytterligare information om dem genom att se deras hemmiljö.

Alla patienter informeras om att han sitter på distans och kan välja att träffa en psykiater vid ett fysiskt möte – då i princip alltid en hyrläkare – om de vill. De flesta väljer telepsykiatri för att få träffa samma läkare. Men för en del patienter passar konceptet inte.

– Patienter som till exempel är i ett förvirringstillstånd ska inte komma till mig eller någon som är akut psykotisk och har paranoida tankar, säger Vasileios Faltzis.

Pilotprojektet föll väl ut. Numera är telepsykiatrilänken mellan Larissa och Boden ett etablerat koncept. Dessutom har fler anslutit sig. En regionanställd psykiater arbetar från Kreta, en annan sitter i Göteborg och en tredje delvis i Kristianstad.

– Att ha en och samma doktor som känner personalen, patienterna och rutinerna väl är viktigare för patienterna än att träffa olika läkare hela tiden. Jämfört med hyrläkaralternativet är telepsykiatrialternativet med fasta läkare bättre. Man bryr sig mer, har ett ansvar att utveckla verksamheten och utbilda personalen, säger Vasileios Faltzis.

För egen del ser han både för- och nackdelar med distansarbetet.

– Det är ganska slitsamt till och från att jobba som psykiater och man har ett stort återhämtningsbehov. Nu kan jag träffa mina närstående varje dag. Jag behöver inte planera en semester för att träffa min sambo och kan gå till mitt fritidshus och pyssla med mina träd, säger Vasileios Faltzis.

En annan fördel är att han arbetar mer effektivt. Samtidigt tar de digitala mötena mer kraft och längre tid än fysiska möten.

– Det är lite svårare att hålla sig koncentrerad och tar ganska mycket energi. Man måste vara dubbelt så aktiv som lyssnare och vara närvarande hela tiden. Det kräver viss erfarenhet för att det ska bli bra, säger Vasileios Faltzis som har ungefär fyra patienter per dag.

Utöver det slukar administration, utlåtanden till myndigheter och kontakt med Försäkringskassan mycket tid. Han deltar även på teammöten, behandlingskonferenser, hanterar remisser, är med på ronder och handleder fyra ST-läkare.

Just nu arbetar han även med ett utvecklingsprojekt som går ut på att erbjuda konsultstöd åt hälsocentraler via distansteknik.

– Tanken är att vi skulle kunna diskutera svåra patienter som är på gräns till att behöva specialistpsykiatrisk nivå. Vi kommer att sjösätta det i höst.

Normalt brukar Vasileios Faltzis åka till Norrbotten några gånger per år för att träffa kollegor, patienter och ST-läkarna som han handleder. I och med coronautbrottet har han inte varit i Sverige på ett bra tag.

Han känner sig hemma i det svenska sjukvårdssystemet, men han utesluter inte att han kommer att arbeta inom den grekiska sjukvården i framtiden. Läget i landet är bättre, många kollegor börjar återvända och den ensamma arbetssituationen tär på honom.

– Jag fikar framför skärmen och jobbar på. Jag saknar att kunna prata med kollegor över en fika, skämta om ett svårt dilemma eller ventilera lite om en patient.