Simon Näverlo är född och uppvuxen i Lycksele. Med över tio mil åt vardera håll ligger det nästan mitt emellan Storuman och Umeå, där han också gick läkarutbildningen. Nu gör han ST i anestesi och intensivvård vid Lycksele lasarett.
I april disputerade han i Storuman där Glesbygdsmedicinskt centrum ligger, en enhet som bedriver forskning, utveckling och utbildning för och i glesbygd.
– Det känns viktigt på något sätt. Det är egentligen inte konstigare än att man disputerar i Sunderbyn eller Sundsvall, som också är utlokaliseringar från Umeå. Det är viktigt att visa att det går, säger han till Läkartidningen.
Han påpekar att läkarstudenterna numer har möjligheten att välja det som kallas femte spåret, en inriktning i glesbygdsmedicin. Och med en FOU-enhet i Storuman var det bara naturligt att disputera där.
I annat fall hade han förmodligen suttit i Umeå, eftersom universitetet ligger där.
– Men det var aldrig riktigt aktuellt. Jag drev från början att jag skulle disputera i Storuman.
Själva disputationen skedde delvis på distans med opponent och delar av betygsnämnden uppkopplade via länk. Men det har å andra sidan inte varit så ovanligt i stort under coronapandemin.
– Man disputerar ju bara en gång så det är svårt att jämföra med något annat, men jag antar att det kändes som en vanlig disputation, säger Simon Näverlo.
Intresset för glesbygden har varit med honom länge, också bortsett från hans uppväxt. Han har haft en forskar-AT i glesbygdsmedicin och skrivit ett examensjobb om virtuella hälsorum, som i dag kallas hälsorum, med möjligheter för provtagning och att koppla upp läkare på videolänk. Och när det blev dags för att välja ämne för avhandlingen kombinerades intresset för glesbygd med det för kirurgin.
I hans arbete »Stomier i ett glesbygdsperspektiv« har han bland annat intervjuat personer i södra Lappland om hur det är att leva med stomi, ett arbete delvis utfört vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman. Han har även gjort registerstudier över personer i norra Sverige och följt några patienter.
En slutsats är att många måste gå onödigt länge med sin stomi. Och flera patienter upplever så stora besvär att det påverkar deras vardag.
Västerbotten är en region som utmärkt sig i distansvård med exempelvis de virtuella hälsorummen, som Läkartidningen skrivit om tidigare. Men de används inte i så stor utsträckning för den här gruppen av patienter som det faktiskt finns möjlighet till.
– Storuman är en jämförelsevis stor ort i södra Lappland, det finns mycket mindre orter med virtuella samhällsrum där man kan koppla upp läkare som kan träffa patienter på distans. För det är långa avstånd; till Umeå har många 30–35 mil. Det är långt att åka för ett mottagningsbesök som man kanske kan göra på distans i stället, säger Simon Näverlo.