Under förra veckan tog Sveriges yngre läkares förening (Sylf) initiativ till ett möte med Socialdepartementet för att diskutera läkarnas bastjänstgöring (BT) och allmäntjänstgöring (AT). Större delen av mötet kom att handla om BT.

Egentligen skulle BT trätt i kraft i somras, men på grund av coronapandemin har starten skjutits fram ett år till juli 2021. BT blir en obligatorisk, inledande del av läkarnas ST. En knäckfråga är vilka övergångsbestämmelser som ska gälla mellan det gamla och det nya utbildningssystemet. Frågan bereds fortfarande av Socialdepartementet. Irritationen över att bestämmelserna inte är på plats är alltmer påtaglig. Sylf får många frågor om BT från sina medlemmar.

I dagsläget råder det till exempel osäkerhet om den som gjort AT även måste göra en BT för att påbörja en ST, samt om specialistläkare som vill dubbelspecialisera sig måste göra BT.

– Om jag som går ST i psykiatri enligt föreskrifterna från 2015 skulle vilja dubbelspecialisera mig om några år, finns till exempel en risk att jag behöver göra BT? Det behöver vara tydligt vad som gäller, säger Madeleine Liljegren.

Det är inte bara underläkarna som är oroade, enligt henne.

– Vi får signaler från flera håll att det finns en oro för att det inte kommer finns tillräckligt med BT-platser nästa år och att BT-tjänsterna inte kommer vara tillräckligt välplanerade om inte övergångsreglerna kommer på plats snart. Sveriges Kommuner och regioner och Läkarförbundet kan inte komma vidare i förhandlingarna om BT-tjänstens villkor utan övergångsregler, Socialstyrelsen kan inte gå vidare med sin förordning och verksamhetscheferna kan inte börja planera för BT.

En farhåga Sylf har är att AT-flaskhalsen ska förvärras ytterligare när lagkravet på att regionerna ska tillhandahålla allmäntjänstgöring försvinner nästa år, samtidigt som regionerna måste hantera två parallella system.

– På mötet med Socialdepartementet tryckte vi på att det måste vara tydligt att det finns någon som har ansvar för AT. Redan i dag har vi extrema väntetider, säger Madeleine Liljegren som beskrev mötet med Socialdepartementet som lyckat.

– Jag upplevde att de lyssnade på oss, tog det på allvar och förstod varför det är brådskande att övergångsbestämmelserna kommer.

Nela Lalouni, som handlägger frågan om BT på Socialdepartementet, kan inte svara på när övergångsreglerna kommer.

– Svaret är detsamma som innan. De kommer träda ikraft när de behöver för att föreskriften ska kunna träda i kraft när den är planerad. Arbetet är under beredning, säger hon till Läkartidningen.

 Många börjar bli otåliga över att övergångsreglerna inte är på plats och undrar varför de dröjer. Hur ser du på det?

– Det är ju så att ikraftträdandet har senarelagts ett helt år. Det finns faktorer som man måste överväga när man arbetar med förordnings- och föreskriftsarbete i förhållande till lagar. Hade vi till exempel beslutat om förordningsändringarna innan situationen med corona uppkom, hade vi inte kunnat senarelägga ikraftträdandet av lagarna, säger Nela Lalouni.

Enligt henne finns det inget att oroa sig för.

– Allt som reformen utgår från och vi arbetar utifrån finns i propositionen. Hur införandet ska ske kommer göras utifrån det beredningsunderlag vi har och allt som faktiskt är fastställt och beslutat i propositionen i förhållande till Socialstyrelsens föreskrifter. Det ska bara knytas ihop och det arbetet är under beredning.

Men faktum är att det är många som är oroade. Vad är beskedet till dem?

– Det finns ingen intention att göra något krångligare än det behöver vara. Det är tänkt att vara så bra som möjligt för alla parter. Och det kommer finnas möjlighet och tid att förbereda sig oavsett vilken utbildningsväg man kommer ifrån. Det är ju det som är själva syftet med övergångsbestämmelser, säger Nela Lalouni.

 

Läs också:

Läkarförbundet: Vi behöver besked om övergångsregler

Socialstyrelsen föreslår nya föreskrifter för ST, BT och AT

Många frågetecken kring införandet av BT

Socialstyrelsen tjuvstartar med BT-föreskriften

BT en het fråga för utlandsstudenterna

Stor risk att BT-platserna inte räcker