Kirurg ny ordförande för Läkare utan gränser

Den första augusti började Peter Moberger sitt nya uppdrag som ordförande för Läkare utan gränser. Till vardags är han allmänkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Redan under läkarutbildningen började Peter Moberger längta efter att åka ut i fält. Strax efter att han gjort sin allmäntjänstgöring och blivit legitimerad åkte han på sitt första uppdrag för Läkare utan gränser – sju månader som allmänläkare i Darfur i västra Sudan 2004. Ett år tidigare hade en väpnad konflikt brutit ut i regionen.

– Jag lockades av att arbeta som läkare där det skulle kunna göra som mest skillnad. Och det var jättespännande. Uppdraget blev precis som jag hoppats. Jag kom till ett litet ställe långt bort och såg alla möjliga patienter och sjukdomar.

Erfarenheterna från Darfur fick Peter Moberger att se världen med nya ögon. När han kom hem från Sudan påbörjade han en ST i gynekologi eftersom han hade sett så mycket problem vid förlossningar. Efter ett par år som ST-läkare och ett utlandsuppdrag senare bytte han dock bana till kirurgi.

Peter Moberger har suttit i styrelsen för Läkare utan gränser i Sverige sedan 2018, det senaste året som sekreterare. Han efterträder narkossjuksköterskan Katrin Kisswani, som fortsätter som vice ordförande. Att bli ordförande för Läkare utan gränser ser han som en rolig utmaning.

Vilken blir din viktigaste uppgift som ny ordförande?
– Att fortsätta hålla ihop organisationen och driva våra frågor framåt. Vid sidan av det jobba för att få folk att fortsätta arbeta för oss och bedriva fundraising. Vi lever på insamlade medel.

Peter Moberger påpekar att Läkare utan gränser sedan start drivits av aktivister och han vill stärka den rebelliska andan ännu mer. Han ser ett behov av att bli ännu bättre på att upplysa om orättvisor som medarbetarna bevittnar och ställa makthavare till svars.

– Det är viktigt att vi fortsätter att tala ut och ifrågasätter och inte alltid är bekväma.

Sedan hans första uppdrag för snart tjugo år sedan tycker han att världen har hårdnat. Läkare utan gränsers insatser ifrågasätts oftare.

– Det har blivit ett mer extremt och polariserat klimat. När vi uttalar oss om flyktingar på Medelhavet får vi mycket mer kritik än vi är vana vid, säger Peter Moberger.

Medicinska och humanitära insatser ska skyddas enligt internationell humanitär rätt, även kallad krigets lagar. Men under senare tid har alltfler brott mot lagarna inträffat. I norra Jemen tvingades Läkare utan gränser till exempel lämna sex sjukhus efter attacker 2016, och i Afghanistan dödades 14 medarbetare vid en serie bombräder mot ett sjukhus 2015.

– Det är ett jätteproblem. Tidigare var vårdpersonalen fredad, men under 2000-talet har hjälppersonalen blivit ett mål. Det har blivit svårare och farligare. Det är en ny verklighet som vi måste handskas med, säger Peter Moberger och lyfter fram vikten av att bygga ett starkt nätverk på plats genom att lära känna befolkningen och vinna lokala makthavares förtroende. Här spelar de lokalanställda en viktig roll.

– MSF har 60-70 000 anställda och de flesta av dem är lokalanställda. Utan dem skulle inte MSF finnas.

Vid det här laget har det hunnit bli många fältuppdrag med Läkare utan gränser: Sudan, Somalia, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa, Liberia och Irak. Majoriteten har varit i aktiva konfliktområden.

Ett uppdrag som satt särskilt djupa spår är det i Irak 2017. Han befann sig i Mosul samtidigt som de intensiva slutstriderna om staden pågick. Och även om Peter Moberger är van vid våldsrelaterade skador, var verkligheten i Mosul värre än något han upplevt innan.

– Det var speciellt. Jag var ansvarig kirurg och det var så otroligt brutalt. Det var våldsammare och det var fler barn som blev skadade, säger Peter Moberger.

Han minns bland annat en tioårig flicka med svåra skador på fötterna efter att familjens lägenhet träffats av en granat när de låg och sov. Efter flera operationer kunde flickan stå igen utan kryckor.

Blir det fler utlandsuppdrag för dig?
– Jag skulle jättegärna göra det. Men det är svårt att vara borta i flera månader och samtidigt vara ordförande. Men om det skulle bli en vakans som behöver täckas en kortare period kan jag absolut tänka mig att åka.