Det har snart gått tre veckor sedan Libanons huvudstad drabbades av en kraftig explosion. Förödelsen blev enorm, minst 180 personer omkom och tusentals skadades.
Johan von Schreeb, läkare och professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet, är på plats i Beirut för att på uppdrag av Världshälsoorganisationen (WHO) samordna inflödet av internationell hjälp.
Det handlar bland annat om fältsjukhus, både sådana som är certifierade av WHO och som kan skickas till kriser genom ett internationellt 112-nummer, samt militära fältsjukhus.
– Vi försöker se till att hjälpen hamnar på rätt ställe, att man gör rätt saker med god kvalitet och att det jackar in i sjukvårdssystemet här. Man kan inte bara sätta upp ett tält och dela ut mediciner, utan det gäller att detta verkligen används som en resurs i hälsosystemet. Min uppgift är att få med alla fältsjukhusinitiativ, och förstås hålla kontakt med hälsomyndigheterna.
En av utmaningarna är att sjukvårdssystemet i Libanon är fragmentiserat. Hälsoministeriet står för väldigt liten del av sjukvården och många måste betala för privat vård ur egen ficka.
– Det finns några offentliga sjukhus, och man räknar med att endast 20 procent av vården bedrivs offentligt. Resten är privat driven och marknadsanpassad. Det finns fler magnetkameror här än vad det finns i Stockholm.
Trots att explosionen slog ut flera sjukhus pekar Johan von Schreeb på att det faktiskt finns väldigt stora sjukvårdsresurser och många väldigt välutbildade läkare i landet. Utmaningen är att få tillgång till vården. Samtidigt har den ekonomiska krisen de senaste året drabbat vården hårt med uppsägningar och brist på mediciner och materiel.
– Staten brukar köpa upp tjänster och operationer från det privata, men problemet har varit att de här räkningarna inte betalas på flera år. Det privata systemet har därför ett begränsat intresse att samarbeta med hälsoministeriet.
Men tack vare den goda kapaciteten i Libanons sjukvårdssystem som helhet, inklusive många vårdplatser, kunde skadade snabbt tas om hand. Enligt Johan von Schreeb var runt 90 procent av alla skador lindriga sårskador. De 600–700 personer med skador som behövde läggas in togs om hand på ett trettiotal sjukhus.
– När man ser förödelsen efter tryckvågen blir man förundrad över att det inte var fler skadade. Det var ändå förhållandevis få med allvarliga skador.
Det medförde att de fyra internationella fältsjukhus som skickats till Beirut kom för sent för traumavård och har därför stått tomma, berättar Johan von Schreeb
– Det är därför kontexten är viktig. Det går inte att jämföra smällen här med jordbävningen i Haiti som är ett låginkomstland med ett helt annat sjukvårdssystem. Mellan de rikaste och fattigaste länderna skiljer det 500 gånger i hur mycket vårdresurser det finns. Libanon tillhör den övre tredjedelen medan Haiti ligger i botten.
Enligt Johan von Schreeb är det uppenbart att det stora problemet för vården just nu är spridningen av covid-19 som nu tar fart i Libanon. Det kommer till stor del att behöva hanteras hos den offentliga vård som finns i landet.
– Nu håller vi på att stärka upp den offentliga vården för att bättre kunna se till att man har IVA-kapacitet och de senaste protokollen. Det finns intensivvårdsavdelningar av hög kvalitet, men erfarenheten av covid-19 är begränsad.
Det handlar inte minst om att stötta och coacha den lokala sjukvårdspersonalen.
– Det är det vi nu får de internationella sjukvårdsteamen att fokusera på, att ställa om från trauma till covid-19. Min uppgift är att se till att stödet följer WHO:s och landets protokoll. De sex statliga sjukhus som vi ska jobba med och som ska ta emot covidpatienter börjar redan nu bli fulla, och vi tittar på hur man kan bygga ut med fler vårdplatser och sådant.
Hur länge blir du kvar i Libanon?
– Jag blir kvar till slutet av september.
(uppdaterad 2020-08-25)
