Centerpartiet anser att nyckeln för en primärvårdsreform är att merparten av den svenska befolkningen har en fast läkarkontakt. Men den fasta läkarkontakten behöver inte vara en specialist i allmänmedicin, det skriver Anders W Jonsson, centerpartiets hälso- och sjukvårdspolitiska talesperson i en debattartikel i Gefle Dagblad.

För Läkartidningen utvecklar han sitt resonemang. Han menar att visionen är att den fasta läkaren i primärvården ska vara specialist i allmänmedicin.

– Men om man tittar på verkligheten så fattas det, enligt beräkningar, 1 700 specialister i allmänmedicin. Då har vi sagt sedan flera år tillbaka att i stället för att vänta de år det tar att utbilda 1 700 allmänmedicinare så vi tänker oss en annan lösning, nämligen att släppa in andra specialister, eller andra läkare. Det var så man gjorde i Norge med fastlegereformen.

Centerpartiet anser att den minsta enheten i primärvården ska kunna vara en mottagning med läkare och sjuksköterska, utan krav på andra personalkategorier som fysioterapeut och psykolog.

– Där handlar diskussionen hur vi ska hantera den här väldigt besvärliga situationen vi har i glesbygden där det är uppåt 67 procent som saknar fast läkarkontakt. Där vill vi peka på att man ska kunna ha en minsta enhet med en läkare och en sjuksköterska.

Den läkaren behöver inte vara specialist i allmänmedicin?

– Målet är att det även där ska vara en fast läkare i allmänmedicin. Men om alternativet är att inte ha någon enhet alls, vilket är det man står inför på den svenska glesbygden, så är det faktiskt bättre att ha en enhet som är bemannad med en läkare med annan specialitet.

Bakgrunden till Centerpartiets debattartikel är att Region Gävleborg vill sänka kravet på läkarnärvaro vid hälsocentralerna. Enligt förslaget ska de erbjuda tillgång till en specialist i allmänmedicin – antingen fysiskt, digitalt eller på telefon. Som lägsta krav ska en specialist i allmänmedicin finnas fysiskt på enheten varje vecka.

Anders W Jonsson anser att det är ett intressant förslag ur ett glesbygdsperspektiv.

– På en liten ort där det kanske bor 1 400 invånare är det kanske inte möjligt att ha full bemanning måndag till fredag kl 08 till 17. Om valet är att man antingen lägger ner enheten, eller att man kan acceptera att det är kontakt med specialist i allmänmedicin på annat sätt, så kan det vara ett intressant sätt att prova.

Distriktsläkarföreningens ordförande Marina Tuutma håller med om det är viktigt att fler får en fast läkarkontakt i primärvården, men att sänka kravet så lågt att det inte behöver vara minst en allmänläkare på mottagningen är inte en bra idé, menar hon.

– Läkare med en annan specialisering än allmänmedicin, eller läkare utan specialisering, kan inte allt det som vi måste kunna. Då blir det ojämlik vård. Dessa läkare kan inte hantera det breda och komplexa uppdraget på samma sätt som vi, och de blir tvungna att remittera det som inte ingår i deras kompetens till någon annan.

Det här leder enligt Marina Tuutma till dubbelarbete, ökad belastning för sjukhus och akutmottagningar och fördröjda diagnoser för patienterna.

Ett annat problem är att enheter helt utan specialister i allmänmedicin på plats omöjliggör utbildning av AT-läkare, BT-läkare och ST-läkare i allmänmedicin.

– Vi måste utbilda många ST-läkare framöver. Utan specialister i allmänmedicin blir det ett handledarproblem.

Hon håller helt med om att det borde bli enklare att bedriva primärvård med mindre enheter, inte minst i glesbygd, men hon ser flera praktiska problem.

– Vi ser att den yngre generationen inte anser att det är attraktivt att arbeta helt ensamma på mottagningar. Ett annat problem om läkaren är ensam på en mottagning är vad som händer när läkaren blir sjuk. Vem tar över patienterna på listan?

Hon är dock inte emot att fler specialiteter släpps in i primärvården och att de också ska kunna vara fast läkarkontakt.

– Om man gjorde det attraktivt för en sjukhusspecialist och en specialist i allmänmedicin att jobba tillsammans i primärvården så skulle det vara ett drömscenario under en övergångsperiod. När man gjorde så i Estland såg man att det på kort tid att blev fler läkare i primärvården.