Hårt jobb och tvära kast för landets smittskyddsläkare

Redan den 31 januari fick Malin Bengnér, smittskyddsläkare i Region Jönköpings län, beskedet att en ung kvinna i regionen konstaterats smittad med covid-19 efter en resa till Kina.

Fallet – det allra första som bekräftats i Sverige – väckte stor uppmärksamhet. Och för Malin Bengnér blev det startskottet för extremt mycket arbete och en enorm mediebevakning som i princip hållit i sig sedan dess.

– De närmaste dygnen var det ju oavbrutet olika intervjuer och mycket kontakter från vården och oro från alla håll och kanter. Ända sedan dess har arbetsbelastningen varit väldigt hög – helt olikt allt annat jag har varit med om tidigare, säger hon och fortsätter:

– Det har blivit otroligt mycket jobb på kvällar och helger, som normalt inte ingår i min tjänst. När jag väl har varit ledig har det varit svårt att ta en paus från pandemin, det räcker ju att öppna en tidning eller slå på tv:n så handlar allt om det. Man blir hela tiden påmind, och alla man träffar utanför jobbet vill också prata om det här.

Under pandemin har Malin Bengnér också blivit ett känt ansikte på ett helt annat sätt än tidigare.

– Här i Jönköpingstrakten är det ju många som vet vem jag är nu. Oftast tänker jag inte så mycket på det, men plötsligt påpekar någon att de vet vem jag är, när jag är hos frisören eller i någon affär eller så.

Det här – att många nu har koll på vem hon är – gör att hon tänker mer på hur hon beter sig ute i samhället. Inte minst med tanke på att det väckte stor uppmärksamhet i medier när statsepidemio-log Anders Tegnell missade att hosta i armvecket under en presskonferens tidigt under pandemin.

– Det är klart att jag har tänkt tanken att jag kanske har ögonen på mig i vissa situationer och att det gäller att verkligen visa att jag följer de råd och rekommendationer som finns. Nu tycker jag inte att det är så svårt, men visst finns det här i bakhuvudet.

Oftast har bemötandet från omgivningen varit väldigt bra och förstående, tycker Malin Bengnér. Men det har också hänt att hon fått otrevliga kommentarer, framför allt i sociala medier.

– Ofta har det varit hela den svenska strategin som de har ifrågasatt, men de har ändå riktat det till mig. Debattklimatet i just sociala medier liknar ju inga andra samtal man har, utan folk tar till väldigt grova ord, säger Malin Bengnér och fortsätter:

– Även om det handlar om ett fåtal tillfällen så tycker jag att det är svårt att vara helt oberörd inför det, när det kommer in i ens flöde där man annars har sina vänner och sin familj. Det har varit jobbigt.

I Region Jönköpings län hade man, liksom i många andra delar av landet, den allra största belastningen i vården under april. Därefter gick det sakta nedåt, för att nu ligga på en väldigt låg nivå både vad gäller nyupptäckta fall och inneliggande patienter.

Och även om det blev dramatiskt i slutet av januari tycker Malin Bengnér att de i Region Jönköpings län haft stor nytta av just det där tidiga, första fallet.

– Vi kom väldigt snabbt på plats med bra rutiner för hur sådana här patienter ska vårdas och tas om hand och för hur provtagning ska gå till. Vi kände nog att vi låg bra till sedan, när fler fall väl började komma. Då hade vi redan kommit i gång på ett bra sätt, säger hon och tillägger:

– Omständigheterna kring det där fallet var ju också väldigt gynnsamma. Det var en patient som var lindrigt sjuk och som inte smittade vidare till någon annan. Det var en bra första patient att lite grann öva in rutinerna på. Sedan dröjde det ju till början av mars innan det mer regelbundet började dyka upp nya fall.

Bilden av en extremt hög arbetsbelastning bekräftas av andra smittskyddsläkare som Läkartidningen har pratat med.

Anders Nystedt, smittskyddsläkare i Norrbotten, fick det extra intensivt när Gällivare drabbades av ett större utbrott i juni.

Under utbrottet konstaterades 600 personer vara smittade inom loppet av bara några veckor. De första som kom in till sjukhuset med covid-19 var gruvarbetare som hade jobbat i LKAB:s gruva i samband med ett reparationsstopp. Men majoriteten av smittspridningen skedde »på byn«, enligt Anders Nystedt.

I efterhand tycker han att utbrottet trots allt haft en del positiva effekter.

– Även om jag skulle vilja ha det ogjort så blev det något av ett »wake up call« för norrbottningarna: »Oj, vi måste fortsätta hålla garden uppe.« Med tanke på att smittspridningen har gått ner till en väldigt låg nivå, så måste man ändå tolka det som att följsamheten till de rekommendationer som finns har varit ganska god efter det här utbrottet.

Även Anders Nystedt märker tydligt att han blivit en mer offentlig person under det senaste halvåret.

– Ja, man har blivit något slags allmän kändis. De känner till och med igen en när man går på Systembolaget, eller på stan. »Titta, där går ’Smitt-Anders’«, säger de och pekar. Det är ingen som hoppar på mig och är otrevlig eller så, men när det här är över får man väl skaffa mustasch eller färga håret så att ingen känner igen en, skojar han.

I Västra Götalandsregionen, som fick sina första bekräftade fall den 26 februari, har belastningen på smittskyddsläkare Thomas Wahlberg varit konstant hög, även om orsakerna till det har skiftat.

– Alldeles innan covid-19 hade nått Europa och Sverige var det enormt mycket jobb med att mobilisera sjukvården. När de första fallen sedan började komma jobbade vi nästan dygnet runt med smittspårning. När vi sedan fick en allmän samhällsspridning ändrades ju strategin i Sverige. Då skulle vi i huvudsak rikta in oss på att provta patienter i vård och omsorg, säger Thomas Wahlberg.

Efter toppen i maj minskade antalet inneliggande och IVA-vårdade patienter i Västra Götalandsregionen, men i juli sågs en ökad smittspridning i många orter vid Bohuskusten.

De senaste veckorna har antalet fall minskat igen.

– Vi har fortfarande en samhällsspridning i Västra Götaland, men vi ser nu en ordentlig nedgång i antalet nya fall under augusti och vi hoppas att det fortsätter så, säger Thomas Wahlberg.

Även om han tycker att folk på det stora hela haft stor förståelse för att det regionala smittskyddet följer Folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer så har även han stött på det motsatta, både via telefonsamtal och mejl.

– Jag har märkt att många tror att smittskyddsläkaren har mandat att göra mycket mer än vad vi faktiskt har. Det kan vara att många är upprörda för att det står folk och trängs inne i en affär, och undrar varför vi inte stänger den affären. Men det kan också vara motsatt: att man tycker att det är bedrövligt att vi inte får vara fler än 50 personer i offentliga sammanhang.

Överlag har samarbetet med Folkhälsomyndigheten fungerat bra, tycker Thomas Wahlberg.

– Sedan är det ju ofta – och har varit under hela pandemin – väldigt snabba förändringar och snabba kast. När Folkhälsomyndigheten kommer med nya bud måste alla väldigt snabbt växla om och ändra rutiner, vilket kan vara en utmaning. Men jag har förståelse för det.

En del utmaningar tycks ha varit desamma i hela landet, oavsett storleken på en region och oavsett hur omfattande smittspridningen varit just där. Som att behöva förbereda sjukvården för ett scenario med ett stort antal sjuka, bristen på skyddsutrustning och att behöva ge råd och rekommendationer i ett läge där mycket om det nya viruset fortfarande varit okänt.

Men en del regioner har också haft utmaningar som är specifika för just dem att tampas med. Till exempel har det faktum att Gotland är en ö gjort att Maria Amér, som sedan årsskiftet är regionens smittskyddsläkare, fått tänka till lite extra.

– Inom ett par veckor försvann allt vårt inrikesflyg och med det också våra ordinarie transporter till fastlandet. Karolinska laboratoriet analyserar våra covid-prov. Hur skulle vi rigga för fortsatta säkra transporter?

I slutänden fick regionen statlig garanti för flygtransporter, men vid en handfull tillfällen var Gotlandsfärjan den enda fasta förbindelsen med fastlandet.

– Vi var tvungna att förbereda för ett scenario där vi skulle kunna ha ett väldigt stort antal patienter att hantera. Under en period, innan allt fallit på plats med ambulansflyg och hur man skulle rengöra en helikopter och så vidare, var det oklart hur vi säkert skulle kunna transportera covid-patienter, säger Maria Amér.

Men ö-faktorn har också haft positiva effekter, påpekar hon. Både ur smittskyddssynpunkt och utifrån andra aspekter.

– Vi blir väldigt fokuserade på att kunna hantera saker och ting själva på plats, vilket jag tror är en ö-mentalitet. Vi kan inte blint förlita oss på någon annan, för det finns dagar och tillfällen när transporter inte är möjliga på grund av väderlek.

För Maria Remén, tillförordnad smittskyddsläkare i Sörmland mellan mars och juli i väntan på att en ny ordinarie smittskyddsläkare skulle komma på plats, blev det lite av en chock att plötsligt behöva hantera en pandemi i stället för att hålla ställningarna under en kort period.

– Det har varit väldigt intensivt. Att gå från att vara en helt vanlig doktor på en helt vanlig klinik i den anonymitet som det ändå är i ett kollektiv, till att ha det ensamarbete som man ändå har som smittskyddsläkare. Det är som natt och dag egentligen, säger Maria Remén, som i vanliga fall arbetar halvtid som läkare på infektions-kliniken och halvtid med antibiotika- och Strama-frågor på smittskyddsenheten i Region Sörmland.

Hon tycker att det varit väldigt svårt att stänga av tankarna på jobbet och pandemin när hon har varit ledig. När hon väl har kommit hem på kvällen har arbetet fortsatt, tankemässigt och mejlmässigt och ibland också telefonmässigt.

– Tidigare har jag sällan tagit med mig jobbet hem, men nu har det varit så varje dag. Man kan ta stöd av andra smittskyddsläkare i andra regioner, och vi har fått gott stöd av Folkhälsomyndigheten. Men många frågor är man ändå ensam med att fatta beslut om och fundera över, eftersom det som är speciellt för Region Sörmland inte gäller för andra regioner.

Att Region Sörmland tidigt fick en väldigt brant epidemikurva, där fallen ökade snabbt redan runt den 20 mars, gjorde det hela extra utmanande.

Knappt två veckor efter det första fallet hade regionen ett stort tryck på sjukvården och många som insjuknade. Varje dag dubblerades antalet patienter.

– Det var svårt att hela tiden få frågor om varför Region Sörmland drabbats så hårt jämfört med andra regioner, och hur länge det skulle fortsätta, och egentligen inte ha något svar på det, säger Maria Remén.

Har du något svar på det nu?

– Nej, inget säkert svar. Men det som jag tror, och det som Folkhälsomyndigheten tror i min dialog med dem, är att smittan kom in tidigt i Sörmland, med folk som reste till andra länder än Italien och Österrike, och gick lite under radarn och fick fäste i samhället. När vi fick de första sjukhusfallen var epidemin redan i gång.

När regionens nya ordinarie smittskyddsläkare kom på plats den 1 juli kände hon sig lättad över att få ta ett kliv tillbaka.

– Det är skönt att få andrum, normala arbetstider och att vi nu är en läkare till på smittskyddsenheten. Då kan jag stötta den ordinarie smittskyddsläkaren i de frågor han vill ha hjälp med, säger Maria Remén.

Efter en sommar med låg smittspridning i många delar av landet finns nu inför hösten en oro bland smittskyddsläkarna, även om de flesta verkar tro mer på klustersmitta än på en större andra våg.

– Det är klart att man är bekymrad inför hösten. Alla är trötta på den här pandemin och önskar att den vore över. Men den är ju inte över. Det är ett oerhört tryck nu att allt ska öppnas upp, det märker vi tydligt. När folk nu börjat jobba igen och skolor och universitet startat finns det risk att smittspridningen ökar igen, säger Thomas Wahlberg.

Enligt Malin Bengnér gäller det att vara beredd på en massa olika scenarier. Både på att det blir en större ökning i hela samhället och på att det blir en mer fläckvis klustersmitta.

– Det är svårt att veta – vi måste vara flexibla, säger hon.

Trots allt tycker hon att det som smittskyddsläkare är en förmån att få vara med om den här tiden.

– Det går inte att bortse från att pandemin har orsakat mycket lidande, sjukdom och dödsfall. Men själva jobbet som smittskyddsläkare är väldigt stimulerande och intressant. De allra flesta som har sökt till det här jobbet tycker nog att det här ändå är väldigt spännande.

Hon konstaterar att ingen som är yrkesverksam i dag har varit med om en så här omfattande pandemi.

– Alla är vi på något sätt lite nya i det här, men vi har ändå på ett teoretiskt plan planerat och tränat inför ett sådant här scenario. Nu får vi omsätta det i verkligheten, säger Malin Bengnér.

Läs också vår enkät till landets smittskyddsläkare:

21 smittskyddsläkare om coronapandemin