Från kris till utbildningsnav. Så beskrivs resan som hälsocentralen i Arvidsjaur gjort de senaste åren.

– Vi har gått från att vara en verksamhet som varit helt beroende av stafetter till att vi klarat oss utan stafetter i ungefär ett och ett halvt år, säger distriktsläkaren Roger Konradsson.

När han började på hälsocentralen för fyra år sedan hade den ende fasta specialistläkaren precis slutat. Kvar fanns två ST-läkare som plötsligt stod utan handledning.

– Man var helt beroende av stafetter och omsättningen på hyrläkare var stor. Det var ganska många avvikelser och svårt att få rutiner att fungera, säger Roger Konradsson.

Han jobbade på en välbemannad vårdcentral i Boden men hade under flera år hoppat in i Arvidsjaur genom regionens interna stafettpool. Han tyckte att det var synd om hälsocentralen skulle förlora de två ST-läkarna. Och så längtade han efter en utmaning. Därför bytte han från Boden till Arvidsjaur.

– Jag ville göra något annat, och vi sa att vi skulle försöka göra en satsning på underläkare.

Satsningen har gått bra. De två ST-läkarna är i dag specialister i allmänmedicin, en är dessutom gynekolog i botten. De har stannat kvar och hjälper Roger Konradsson att handleda de fem ST-läkarna (varav en även är narkosläkare) och AT-läkarna. Dessutom har hälsocentralen ett gäng trogna läkare som återkommer regelbundet, bland dem en Stockholmsbaserad distriktsläkare som vill upprätthålla sin glesbygdsmedicinska kompetens och arbetar 25 procent i Arvidsjaur. Underläkare från andra regioner kommer också på glesbygdsrandning till hälsocentralen.

Hur har man då gjort för att lyckats vända bemanningsläget?

– Vi har gjort en ordentlig satsning på bra handledning för underläkarna och i den handledningen även utnyttjat att vi har flera specialistkompetenser. Hela personalgruppen försöker ta väl hand om de läkare som kommer till oss, säger Roger Konradsson.

Dessutom hade hälsocentralen lite tur.

– Det kom en ST-läkare som hade en sambo inom militären och sen kom några fler. Vi fick även bra rykte bland AT-läkarna i hela Norrbotten, som sökte sig till oss, säger han och berättar att hälsocentralen fått sätta ett tak på max fyra AT-läkare samtidigt.

En förutsättning för att lyckas är att den som ska handleda får ordentligt med tid avsatt.

– För att kunna bygga upp bemanningen måste man skydda den som ska handleda. Jag fick bra inflytande över mitt schema och chefen var inte så orolig för att ge mig fria händer, säger han och tillägger:

– Underläkarna går alltid först. De får alltid knacka på min dörr.

Flexibilitet är en annan viktig faktor. Ibland måste man skräddarsy lösningar. Distriktsläkaren som också är gynekolog arbetar deltid på kvinnokliniken i Skellefteå för att upprätthålla sin kompetens. Och alla vill eller kan heller inte bo i Arvidsjaur av familjeskäl, påpekar Roger Konradsson som själv bor i Boden. Han jobbar hemifrån några timmar per vecka samt en halvdag på en ungdomsmottagning på hemorten.

Ytterligare en sak som han tror är viktigt för att rekrytera och behålla läkare är att införa ett listningssystem. När Roger Konradsson började bokade sköterskorna in patienten där det fanns en ledig tid vilket ledde till dålig kontinuitet, dubbeljobb och att ingen tog ett helhetsansvar för patienterna. I dag har ST-läkarna cirka 750 patienter listade på sig.

Tove Bokrantz är en av de fem ST-läkarna i Arvidsjaur. Hon kom till hälsocentralen för tre år sedan och trivs både med livet och jobbet i glesbygden. Hon läste läkarutbildningen i Göteborg och gjorde sin allmäntjänstgöring på NÄL/Uddevalla sjukhus. Under AT-tiden dagspendlade hon. Det tog på krafterna.

Hennes sambo arbetar inom Försvarsmakten och därför hamnade Arvidsjaur på parets karta. Orten var inte deras förstahandsval, men det första intrycket av hälsocentralen blev avgörande.

– Jag var uppe på intervju och fick provjobba en vecka. Jag tyckte det verkade vara en väldigt spännande och trevlig arbetsplats, säger Tove Bokrantz.

Bredden och variationen i det glesbygdsmedicinska uppdraget lockade. Hälsocentralen i Arvidsjaur har ambulansintag, läkare i beredskap dygnet runt och sex vårdplatser. Närmaste sjukhus ligger 13 mil bort i Piteå, men flera akuta patienter behöver vård vid det större sjukhuset i Sunderbyn, 16 mil bort. Samtidigt som jobbet innebär både akutmedicin och att ronda inneliggande patienter har läkarna även sina vanliga listade patienter.

– Nu när jag börjat jobba med allmänmedicin i glesbygden kan jag inte tänka mig att göra något annat. Det är svårt, skrämmande och väldigt roligt, säger hon.

Tove Bokrantz tror att verksamhetschefens vilja att satsa långsiktigt är en viktig förklaring till hälsocentralens positiva resa.

– Att man vågade ge utrymme och tid till utbildningsläkare och var beredd att skapa individuella lösningar har varit helt avgörande för att behålla personalen. Utan rimliga arbetsvillkor så knäcks även den bästa arbetsgruppen, säger Tove Bokrantz som befinner sig på Sahlgrenska akademin i Göteborg när Läkartidningen intervjuar henne.

För hennes egen del har det spelat stor roll att hon kunnat få tjänstledigt för att arbeta med sitt doktorandprojekt.

– Det går att forska som allmänläkare, även i glesbygden. Verksamheten har varit väldigt positiv till det och stöttande. De ser det som en tillgång på sikt.

Roger Konradsson har också haft en betydande roll, enligt Tove Bokrantz. När hon började i Arvidsjaur var han den enda fasta specialisten. Att ha en specialist på plats som vill prioritera utbildningsläkarna och som schemamässigt fått avsatt tid för mycket handledning och utrymme för frågor från yngre kollegor har underlättat att rekrytera utbildningsdoktorer och ger trygghet.

– Kortsiktigt gjorde det att Roger tog färre patienter. Men på lång sikt skapar det en miljö som bidrar till att utbildningsläkare vill stanna.

Trots den positiva utvecklingen finns orosmoln. Egentligen behöver hälsocentralen rekrytera ett par distriktsläkare till för att få ihop beredskapsjourerna och hinna ta hand om alla listade patienter. Dessutom råder det så stor brist på sjuksköterskor att hälsocentralen har fått stänga sina vårdplatser tillfälligt.

– Det har hänt jättemycket positivt kring läkarbemanningen. Men vi kämpar med samma utmaningar som primärvården i stort och glesbygden i synnerhet, säger Tove Bokrantz.

Region Norrbottens dåliga ekonomi och kommande sparkrav är en annan faktor som oroar.

– Jag hoppas vi ska fortsätta att klara oss utan stafetter och att regionen inte bromsar om vi får ännu fler som vill bli ST-läkare hos oss. Det blåser hårda ekonomiska vindar nu, men jag hoppas att man tänker långsiktigt, säger Roger Konradsson.

Primärvården i glesbygd under lupp

För två år sedan kom Vårdanalys med en rapport som visade att var femte läkare i primärvården var vikarie eller hyrläkare. Det var stora geografiska skillnader och flest vakanser fanns på vårdcentraler i glesbygd.

Nu har Vårdanalys fått i uppdrag av regeringen att kartlägga hur tillgängligheten i primärvården på landsbygden ser ut i dag. Myndigheten ska även analysera hur primärvården kan utvecklas, för att främja vård på lika villkor för hela befolkningen. Man ska särskilt analy­sera vilka förutsätt­ningar som finns för att uppnå en ändamålsenlig kom­petens­försörjning.

Uppdraget ska redovisas i november nästa år.