Karin Båtelson: Att få ihop folk och engagera är min grej

Karin Båtelson har varit Läkarförbundets förste vice ordförande sedan 2014. På frågan vad förbundet lyckats bra med de senaste åren svarar hon:

– Vi har fått upp primärvårdsfrågan och vårdplatsfrågan på agendan. Där har vi varit bra. Jag tycker också att vi tagit tag i frågan om chefs- och ledarskap i vården.

Vad har ni lyckats mindre bra med?

– Vi har inte nått fram till en primärvårdsreform där det verkligen finns skarpa förslag som gör att primärvårdsläkare får en bra arbetsmiljö och vill verka i primärvården och att de orkar att jobba heltid. En annan fråga vi inte lyckats med är reglerad fortbildning och fler AT-/BT-platser.

Vilka är de viktigaste frågorna för läkare de kommande två åren?

– Det medicinska ledarskapet och ökad nationell styrning. Det måste vara mer fokus på de medicinska prioriteringarna och det medicinska innehållet i allt vi gör, till exempel hur strukturer och regelverk skapas. Det ska inte vara på 21 olika sätt. Har man ett medicinskt fokus fungerar andra frågor som rekrytering, arbetsmiljö, forskning och utbildning bättre.

Karin Båtelson pekar på att det också är viktigt att stärka förtroendemannauppdragen, som skyddsombud. Hon menar också att en av förbundets största styrkor ligger i att man har aktiva yrkes- och lokalföreningar.

– De ger hela tiden sina perspektiv, och att det sedan förs ihop till en politik där alla 55 000 medlemmar känner sig hemma. När vi skriver ett politiskt program så ska ingen medlem höja på ögonbrynen utan bara tycka att det är självklarheter.

När Karin Båtelson beskriver sina styrkor tar hon upp att hon har erfarenheter från ett mångårigt fackligt arbete, inklusive internationella uppdrag. Utöver sin kliniska bakgrund som vårdenhets-överläkare i Göteborg har hon också erfarenheter som egenföretagare, chef, studierektor, SPUR-inspektör och ansvarig utgivare för tidningen Sjukhusläkaren.

– Jag är också en välkänd person och jag har ett stort personligt kontaktnät.

Dessutom är hon ordförande för den största yrkesföreningen, Sjukhusläkarna.

– Jag är van vid att jobba aktivt med lokalavdelningarna, och jag har jobbat väldigt mycket med politiken. Just att få ihop folk och engagera, det är min grej.

Kan ditt ordförandeskap i Sjukhusläkarna bli ett problem om du ska företräda hela kåren?

– Jag har ju varit förste vice ordförande i Läkarförbundet lika länge och där företrätt hela kåren. Om något kanske Sjukhusläkarna skulle vinna på att ha en ordförande som inte är förste vice ordförande i förbundet.

Vad är viktigast för en ordförande: att påverka politiker och makthavare utåt eller att vara en samlande kraft inåt för Sveriges läkare?

– Man måste ha båda delarna. Det är väldigt viktigt att vara en samlande kraft inåt för att få fram gemensamma nämnare så att man kan föra frågor framåt även när det finns olika åsikter. Sedan är det övermänskligt att bara ha en person som syns utåt. Vi behöver vara många, men det är viktigt att man har en tydlig front för förbundet.

Kommer du att fortsätta arbeta kliniskt om du blir ordförande?

– Blir jag vald tänker jag försöka ha mottagning för neurofysiologi och jobba till en mindre del. Det tror jag är viktigt.

Läs också:

Sofia Rydgren Stale: Våra löner måste avspegla ansvaret vi tar