Om en patient som tvångsvårdas ska avskiljas mer än åtta timmar ska Inspektionen för vård och omsorg underrättas om beslutet. Under de två första månaderna av pandemin underrättades Ivo om ett antal fall där psykiatrin i en region beslutat om avskiljande och angett covid-19-smitta och risk för smittspridning som skäl eller bidragande orsak till besluten.

Men detta berodde på att verksamheterna fått felaktig information, enligt Ivo. »Så vitt framgått har verksamheterna fått felaktig information beträffande smittskyddslagens relation till de psykiatriska tvångsvårdslagarna«, skriver myndigheten i sitt beslut. Ett beslut om avskiljande enligt tvångsvårdslagstiftningen måste alltid kopplas till patientens beteende, påpekar Ivo, och endast om smittan påverkar patientens beteende kan smitta bli ett godtagbart skäl.

Om isolering är aktuell för att hindra smittspridning är det i stället smittskyddslagen som gäller. Och detta gäller även patienter som är tvångsvårdade, påpekar Ivo. Beslut tas då av förvaltningsrätten efter ansökan av smittskyddsläkaren. Smittskyddsläkaren kan också för att förhindra »omedelbar« smittorisk besluta om tillfällig isolering. I det fallet prövas beslutet av förvaltningsrätten i efterhand.

Ivo skriver i sitt beslut att verksamheterna även angav andra omständigheter än smittorisk, såsom aggressivt eller störande beteende, men skriver också att myndigheten inte bedömt huruvida patientens beteenden i de aktuella fallen faktiskt hade varit tillräckliga för att besluta om avskiljande.

Ivo vidtar heller inga åtgärder men skriver att beslutet kan komma att följas upp.

Avskiljande och isolering

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 20 §:

»En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om avskiljande gäller högst åtta timmar. Tiden för avskiljande får genom ett nytt beslut förlängas med högst åtta timmar.

Om det finns synnerliga skäl, får ett beslut om avskiljande enligt första stycket avse en bestämd tid som överstiger åtta timmar.

Chefsöverläkaren beslutar om avskiljande. Om en patient hålls avskild mer än åtta timmar i följd, ska Inspektionen för vård och omsorg utan dröjsmål underrättas om detta. En patient ska under den tid han eller hon hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av hälso- och sjukvårdspersonal. Lag (2020:354).«

Smittskyddslagen, 5 kap:

»1 § Den som bär på en allmänfarlig sjukdom får isoleras om
1. det av omständigheterna klart framgår att den enskilde inte är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt som möjligt minska risken för smittspridning, eller
2. det finns grundad anledning anta att den enskilde inte följer de förhållningsregler som har beslutats.

Beslut om isolering får meddelas endast om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas.

2 § Förvaltningsrätten beslutar i fråga om isolering enligt 1 § efter ansökan av smittskyddsläkaren. Till ansökan skall smittskyddsläkaren foga en utredning om den enskildes situation och behov samt om vidtagna och erbjudna åtgärder. Utredningen skall också innehålla en individuell vårdplan som visar vilka insatser som behövs för att tillgodose den enskildes behov av vård eller stöd för att minska risken för smittspridning och på vilket sätt sådana insatser kan tillhandahållas. Lag (2009:840).

3 § Om någon bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom och genom sitt beteende utsätter någon annan för omedelbar risk att smittas får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig isolering. Ett sådant beslut förfaller om det inte senast inom fyra dagar underställs förvaltningsrätten.

Tillfällig isolering som fastställts av förvaltningsrätten får bestå i högst två veckor, räknat från den dag beslutet verkställdes. Lag (2009:840).«