Mer än 60 procent. Så mycket har Liljeholmens vårdcentral lyckats minska sin förskrivning av beroendeframkallande bensodiazepiner, opioider samt så kallade z–läkemedel, en typ av sömnmedel.
Detta efter att ha infört en metod för klok förskrivning av narkotiska preparat, med Stramas modell för att minska förskrivning av antibiotika som förebild.
– Vi har minskat förskrivningen av narkotiska preparat extremt mycket. Det är helt otroligt, säger allmänläkaren Sandra af Winklerfelt Hammarberg, som inte bara är verksamhetschef utan även doktorand på vårdcentralen.
För att ta reda på om det verkligen är själva metoden som har effekt, eller om den minskade förskrivningen har med andra faktorer att göra, genomför hon och hennes medarbetare nu en klusterrandomiserad studie på ett antal vårdcentraler. Studien genomförs i samarbete med Beroendecentrum och Centrum för psykiatriforskning.
– Ska man kunna sprida goda metoder måste man kunna visa evidens med en korrekt designad studie, säger Sandra af Winklerfelt Hammarberg.
Liljeholmens akademiska vårdcentral är en av åtta akademiska vårdcentraler i Region Stockholm, samlade i universitetssjukvårdsenheten Akademiskt primärvårdscentrum.
I den akademiska vårdcentralens uppdrag ingår bland annat att bedriva viss forskning.
Den nyss beskrivna studien är en av flera kliniska studier som Liljeholmens akademiska vårdcentral genomför från ax till limpa: från att upptäcka ett problem och hitta metoder för att lösa det till att utvärdera metoden i en randomiserad studie.
Vårdcentralen håller även på med en del studier som inte kommit till efter egna idéer. Dessutom händer det att vårdcentralen hjälper externa forskare att genomföra studier i primärvårdsmiljö.
Men inte ens här – på en akademisk vårdcentral – är forskningen lätt att få till. Sandra af Winklerfelt Hammarberg konstaterar att forskning i primärvården innebär en hel del utmaningar.
– Vi upplever ju att vi lever lite på undantag. Det är svårt att konkurrera om anslag trots att patienterna till största delen finns hos oss i primärvården. Det beror till viss del på vårt uppdrag och på att våra patienter är mer komplexa, men det är samtidigt där det behöver komma mer kunskap.
Enligt Sandra af Winklerfelt Hammarberg gäller det såväl externa anslag som tillgång till ALF-medel och medel från regionen.
– Jag tycker att det är en samhällsfråga. Om det inte görs mer forskning i primärvård så blir själva vården av patienter lidande.
Kampen om forskningsmedel har bland annat satt käppar i hjulet för arbetet med studien om förskrivning av narkotiska preparat. Karolinska institutet kräver nämligen full finansiering för fyra års doktorandstudier på heltid för att någon ska kunna bli registrerad som doktorand.
– Förutom jag är det tanken att ytterligare en forskarstuderande läkare på vårdcentralen ska jobba med studien. Men det finns inte långsiktigt tillräckligt med pengar i projektet för att registrera honom som doktorand, säger Sandra af Winklerfelt Hammarberg.
Detsamma gäller för en annan allmänläkare på vårdcentralen, Helene Danin Mankowitz, som fått lägga sitt projekt om tromboembolism vid högintensiv träning på is eftersom hon inte kan registrera sig som doktorand.
– Jag har gått forskarskolan i allmänmedicin och varit med i en forskargrupp. En artikel är publicerad och en annan är på gång. Men sedan har vi inte fått några pengar, så nu står det och stampar, säger hon och tillägger:
– Det känns tråkigt med tanke på att jag har satsat och slitit med forskarutbildningen under två år, parallellt med det kliniska arbetet på vårdcentralen.
I nuläget är det forskning på fritiden som gäller om hon vill fortsätta. Något som inte är hållbart.
– Jag vill att forskningen ska ge variation i arbetet på ett positivt sätt, inte bara bli en stress och belastning. Det är inte heller säkert att jag kan tillgodogöra mig det arbetet om jag väl blir registrerad som doktorand senare.
Sandra af Winklerfelt Hammarberg tycker att tröskeln för att bli doktorandregistrerad är på tok för hög.
Hon tror att det finns en risk att primärvården tappar de ambitiösa, nyfikna forskartyperna.
– Ska vi möta framtidens sjukvårdsbehov och som arbetsgivare kunna rekrytera och få folk att förstå hur viktigt det är att jobba i primärvården måste man också kunna se forskning som en karriärväg.
Ett annat hinder för forskning i primärvården tror hon är att en forskande allmänläkare kan ses som ett hot mot vårdproduktionen.
– Jag skulle säga att väldigt många verksamhetschefer skulle se det som det. Som trycket ser ut i primärvården nu är det jättetufft att inte vara fullt bemannade. Som allmänläkare har man också ansvar för kontinuiteten för sina patienter. Vi är inte utbytbara på en schemarad på samma sätt som på sjukhusen, som har olika patienter varje vecka.
Du är själv verksamhetschef. Hur ser du på det här?
– Jag tycker att primärvårdsforskning är viktig och att vi skulle behöva fler primärvårdsläkare som forskar på just våra frågeställningar, så att vi inte bara servar alla andra med deras studier, säger Sandra af Winklerfelt Hammarberg och fortsätter:
– Men det är klart att då behöver vi medel för det. Som det är nu har vi inte råd att låta någon bli doktorand om det inte finns finansiering för det, och låta någon annan ta hand om hans eller hennes patienter.
Enligt Sandra af Winklerfelt Hammarberg finns det en vilja att forskningen ska vara närvarande även i den kliniska vardagen på vårdcentralen. Men inte heller det är lätt att få till – trots att det rör sig om en akademisk vårdcentral.
– Vårdcentralens kliniska verksamhet är så otroligt mycket större än den akademiska. I slutänden måste alltid vårduppdraget prioriteras.
Hon tillägger:
– Jag upplever att det är fler läkare som söker till oss för att det är en akademisk vårdcentral. Sedan är det ganska otydligt vad det innebär för dem som jobbar kliniskt på vårdcentralen.
Läs även: Hög tid att bryta guldet i primärvården
