»Jag har en liten kyrkogård i mitt bröst. Den finns där hela tiden. Det är de små, små barnen som knappt fick börja livet som jag bär med mig.« Så börjar Ylva Strandbergs krönika som publicerades i Läkartidningen nr 14/2019.

Juryns motivering lyder: »Årets bästa kommenterande text skildrar händelserna det inte går att förbereda sig på. Författaren bjuder in oss till att delta i en speciell yrkesvardags bästa och värsta stunder. Dessa ögonblick återges med stor skärpa och känslomässig närvaro.«

Grattis! Hur känns det?

– Tack. Väldigt hedrande, att bli utvald av professionella skribenter.

Detta är den enda krönikan du skrivit i Läkartidningen. Brukar du skriva den här typen av texter?

– Jag har några fler betraktelser, de flesta är i min telefon, men en blev publicerad i våras i Kvinnoläkaren, SFOG:s tidning.

Hur kom det sig att du fattade pennan?

– Jag var med om en väldigt svår händelse på jobbet hösten 2018 och då reaktiverades många av de tidigare händelserna och då hade jag ett behov av att formulera det. Jag skrev den i telefonen. Jag gick hos en psykolog och läste upp den för henne och hon tyckte den var jättebra och att den gav en bild av vad vårdpersonal kan vara med om. Från början skrev jag den bara för mig själv för att formulera jobbiga upplevelser som stannar kvar.

Din krönika slutar »Att hålla riktningen och styrfarten där mellan de små gravarna, hur gör man det?« Ja, hur gör man det?

– Att få den här publicerad och få respons var läkande för mig. Jag fick bekräftelse på att många kände igen sig. De uttryckte stor tacksamhet för att jag formulerade det här. Det kan vara svårt att uttrycka att man blir märkt. I mitt yrke finns en tradition att inte visa svaghet. Det är viktigt att vi kan uttrycka att jobbet ibland är väldigt, väldigt svårt, annars kan man känna sig ensam, och det kan göra att duktiga kolleger lämnar förlossningsvården.

Prissumman är på 5 000 kronor. Vad ska du göra med pengarna?

– Jag ska köpa en alldeles egen dator så att jag har något att skriva på, och den ska inga barn eller andra familjemedlemmar få använda!

 

Läs krönikan:
»Men ut kom en liten trasa. Som levde några timmar. Jag var så oförberedd.«