Distriktsläkare: Ta fram miniminivå för läkarinsatser på äldreboenden

Enligt Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har samtliga regioner brustit i vården av äldre under coronapandemin. En femtedel av patienterna på de granskade äldreboendena fick ingen individuell läkarbedömning. Dessutom slår Ivo ner på att äldre och deras närstående inte har fått information och gjorts delaktiga när det gäller vård och behandling vid misstänkt eller konstaterad covid-19.

Ställningstagande om vård i livets slutskede har inte heller skett i enlighet med gällande regelverk. På grund av brister i primärvårdens patientjournaler går det inte heller att följa vården och behandlingen av äldre som haft misstänkt eller konstaterad covid-19.

Marina Tuutma, ordförande för Distriktsläkarföreningen, är inte särskilt förvånad.

– Jag hade varit väldigt naiv om jag trott att hundra procent av alla patienter på särskilda boenden fått en individuell bedömning. Det här är ett bevis för att primärvården är underdimensionerad vad gäller allmänläkare.

Hon pekar på att Sverige sticker ut i ett internationellt perspektiv med en låg andel allmänläkare, omkring 15 procent av hela läkarkåren.

– Om vi gick på knäna redan innan pandemin så blir alla de problem som finns ännu mer tydliga under en pandemi.

Ett stort problem är enligt Marina Tuutma att det avsätts för lite tid för läkarinsatser i de särskilda boendena, samtidigt som de äldre blivit allt sjukare med åren.

– Min kollega har hand om tre boenden. Hon har sju timmar i veckan för att sköta det, och då ingår också hemsjukvårdspatienter. Att göra ett hembesök med restid, undersökning, föra anteckningar och allt annat, blir väldigt svårt. Har man tur finns boendena på nära håll, men så är det inte alltid.

Nadja Schuten Huitink, distriktsläkare på Svärdsjö vårdcentral med ansvar för ett äldreboende i Falu kommun, håller med om det medicinska vårdbehovet har förändrats.

– Jag har haft ansvar för det här boendet i nästan 10 år. När jag började var det ett annat patientklientel. Vi säger ibland att det nu nästan är som en medicinavdelning som vi får sköta på fyra timmar i veckan.

Vad gäller slutsatserna i Ivo:s rapport säger hon:

– Man blir förskräckt, för det har uppenbarligen funnits fel i vården som har lett till detta. Det fanns en anledning till att Ivo gjorde den här granskningen.

Personligen känner hon dock inte igen sig i beskrivningen att individuella läkarbedömningar inte genomförts.

– Vi hade inga covidfall under våren. Men det vi gjorde i våras var att vi fick extra tid att prata med patienterna om corona och hur de tänkte och vad de ville om de skulle insjukna. Jag har som tur är en bra chef som tyckte att vi skulle prioritera detta.

Dessutom anordnades en utbildning i basala hygienrutiner för de kommunala undersköterskorna på boendet.

Nadja Schuten Huitink menar att problemet generellt sett vad gäller läkarinsatserna är att det är för få kollegor med för lite tid för att kunna göra ett bra jobb.

– När en väldigt skör äldre person flyttar in på boendet vill jag egentligen göra hembesök, läkemedelsgenomgång, granska journalen och sådant. Jag måste undersöka, ta blodprov, och allt det här ska göras på fyra timmar varje vecka. Det hinner jag inte, men jag skulle vilja.

Nadja Schuten Huitink fortsätter:

– Då måste jag ibland göra hårda prioriteringar. Ibland hinner jag till exempel inte med att göra en läkemedelsgenomgång inom en månad. Jag känner att jag har för lite tid för att göra det här jobbet på det sätt jag skulle vilja och som de äldre förtjänar.

Enligt Marina Tuutma bär både kommun och region ansvar för att läkarresurserna på äldreboendena är för små.

– Enligt hälso- och sjukvårdslagen ligger det på regionerna att dimensionera vården efter det medicinska behovet. Det ansvaret har de inte tagit.

Marina Tuutma fortsätter:

– Vad gäller kommunerna måste de se över vilka behov de har, men när de sätter sig ner och ska skriva avtal med regionerna om läkarinsatserna saknas ofta medicinsk kompetens på beslutsfattande nivå.

Ivo riktar ingen kritik mot läkare, men har läkarkåren något ansvar? Borde ni ha larmat mer om att ni inte kan utföra läkarinsatser enligt gällande lagar och regler?

– Vi har verkligen larmat, men det känns som att vi skriker för döva öron. När man följer debatten har man inte sett någon politiker som säger: »här har vi gjort fel«. I Ivo-rapporten står ordet vårdgivare, men många av våra medlemmar lägger det här på sig själva, men det gör inte politiker och tjänstemän. Frågan om varför har de inte dimensionerat antalet läkartjänster eller lagt tillräckligt med resurser på primärvården får man aldrig svar på.

Marina Tuutma vill nu se förändring och efterlyser en lägsta nivå för dimensioneringen av läkarinsatserna på särskilt boende.

– Det vi vill se är att man kommer fram till ett minimum vad gäller läkartid på ett boende för att det ska vara patientsäkert. Det är inte okej att ta om hand om hur många patienter som helst. Det är ett patientsäkerhetsproblem – inte bara ett arbetsmiljöproblem. Den här frågan kvarstår.

Hon vill också att varje kommun ska ha en övergripande medicinskt ansvarig läkare för att stärka den medicinska kompetensen och vården på äldreboenden och för hemsjukvårdspatienter.

– Inom kommunerna finns omvårdnadskompetens, men den högsta medicinska kompetensen saknas i dagsläget.

En sådan funktion skulle bland annat kunna bidra till en bättre utformning av den kommunala vården och kunna bedöma medicinska konsekvenser av beslut som kommunen fattar.

– Det behövs någon som ser till att man håller kvaliteten, att personalen håller sig till riktlinjerna och att man ser till att personalen är tillräckligt utbildad.