Ingen region har begärt hjälp från nationellt lånesystem

Antalet patienter med covid-19 som behöver vård ökar kraftigt i Sverige. Det innebär också att personalsituationen är ansträngd på flera håll i landet.

– Läget är ansträngt men under kontroll, och regionerna har en hög beredskap om det skulle eskalera, säger Jeanette Hedberg, biträdande förhandlingschef på Sveriges Kommuner och regioner (SKR).

I mitten av oktober inrättade SKR och regionerna ett nationellt system för lån av personal vid krissituationer dit hårt belastade regioner ska kunna vända sig för att få hjälp.

– Skälet till att det här har inrättats har dels att göra med situationen under våren, dels att det funnits en osäkerhet kring vart man vänder sig för att göra ett nationellt larm. Tanken är att det ska bli tydligt och att det ska finnas en snabb hantering.

Men än så länge har ingen region skickat ett nationellt larm, och innan systemet används bör regionen ha uttömt möjligheter att klara bemanningen på egen hand. Det handlar till exempel om att förstärka bemanningen inom ramen för befintliga kollektivavtal samt aktivering av krislägesavtalet.

– Det är högt ställda krav, och det behöver vara det. Regionerna behöver jobba med de möjligheter man redan har i första hand, och larma först när man kan konstatera att det inte går att lösa på annat sätt. Ett av delstegen är ju vanlig in- och utlåning som redan förekommer i dag, säger Jeanette Hedberg.

Det finns dock en viss flexibilitet i systemet. Krislägesavtalet behöver inte alltid vara aktiverat för att larma om personal.

– Med krislägesavtalet kan du få ut mycket mer arbetstid av befintlig personal. Om det avhjälper krisen så ska det aktiveras. Men är det så att det till exempel finns behov av specifika kompetenser och krislägesavtalet inte hjälper för att få fram det, då behövs en ventil för att göra ett nationellt larm efter just dessa kompetenser.

En annan angelägen fråga är förstås om det finns regioner som har personal att avvara i den här situationen.

– Vid ett larm så ska regionerna inventera om de kan bistå med personal. Det blir en bedömning man gör där och då. Man kan ju inte göra en prövning förrän det kommer ett larm.

Om krislägesavtalet är aktiverat finns ytterst en möjlighet att beordra personal att arbeta i en annan region än sin egen. Jeanette Hedberg understryker dock att grundtanken inte är regionerna ska använda sig av tvångsförflyttningar av personal över landet.

– I normala fall så har man ingen arbetsskyldighet i en annan region. Det måste ske på frivillig väg, men när krislägesavtalet är aktiverat så finns det ytterst en arbetsskyldighet även i andra regioner. Men även i det läget ska man försöka lösa ut situationen genom frivillighet i första hand.

En region som har en ansträngd bemanningssituation är Region Stockholm. Där har antalet patienter med covid-19 ökat kraftigt, och samtliga akutsjukhus är i stabs- eller förstärkningsläge.

Regionens HR-direktör Ulrika Sundquist uppger i ett mejl till Läkartidningen att man under våren och sommaren lånade in drygt 100 medarbetare från privata aktörer och ett fåtal från en annan region.

Men även om läget är ansträngt finns det i nuläget inget behov av att larma om lånepersonal genom det nationella systemet.

»Däremot pågår en mycket intensiv samordning inom regionen, där avstämningar sker flera gånger dagligen för att tillsammans använda våra resurser på bästa sätt. Även samverkan med externa aktörer sker kontinuerligt«, skriver Ulrika Sundquist.

Hon pekar samtidigt på att det i vissa situationer kan vara mer verkningsfullt med andra åtgärder än inlån av personal, exempelvis samordning av IVA-platser eller transporter av patienter.

I nuläget är det heller inte aktuellt att aktivera krislägesavtalet i Stockholm. I stället försöker regionen tillföra resurser genom att styra om mellan verksamheter och genom att rekrytera fler timanställda.

Enligt Ulrika Sundquist var krislägesavtalet, som var aktiverat under fem månader, en förutsättning för att regionen kunde fyrdubbla IVA-kapaciteten under våren. Samtidigt innebär avtalet en tuff belastning på medarbetarna, och hon menar att det inte är en långsiktigt hållbar lösning.

»Just nu behöver dock vissa verksamheter schemalägga längre men färre pass inom ordinarie veckoarbetstid för att få ihop bemanningsplaneringen«, skriver Ulrika Sundquist.

Vad gäller kraven för att kunna begära hjälp via det nationella lånesystemet anser hon att ribban ligger på en bra nivå.

»Pandemin har pågått under en lång tid och drabbat samtliga regioner samtidigt, vilket skapar en utmaning när alla har en hög belastning på sin sjukvård samtidigt. Av den anledningen är det viktigt att alla regioner prövat och vidtagit alla åtgärder innan de vänder sig till andra regioner för att låna in personal. Därför tycker jag att nivån är rimlig.«

En annan farhåga som lyfts fram vad gäller personalsituationen är de nya förhållningsreglerna om hemisolering som infördes i mitten av oktober i Stockholm. Reglerna innebär att den som bor med en bekräftat smittad av covid-19 inte ska gå till arbetet på sju dagar.

I Region Stockholm har detta till synes inte medfört några större konsekvenser för bemanningen.

»Inom Region Stockholm prövar varje chef om medarbetaren har möjlighet att utföra arbete hemifrån. Antalet medarbetare som i mitten av november var hemma med smittbärarpenning var färre än 50 medarbetare, av totalt cirka 46 000 medarbetare i Region Stockholm«, avslutar Ulrika Sundquist.