– Det är klart att alla fortsatta beslut kommer att gå i den här riktningen om omständigheterna är desamma, och det är de ju i de flesta fallrapporter, säger Jörgen Svidén till Läkartidningen.

Det var förra året som frågan om medicinska fallbeskrivningar ska etikprövas orsakade debatt här i Läkartidningen. Etikprövningsmyndigheten ansåg att etikprövning ska ske, medan Läkartidningens medicinska redaktörer hävdade motsatsen.

Många hade nog hoppats att praxis skapats när Överklagandenämnden för etikprövning (ÖNEP) i våras satte ned foten i just ett sådant ärende, efter att Etikprövningsmyndigheten inte kunnat enas.

Enligt Överklagandenämnden skulle ingen etikprövning ske, eftersom det inte rörde sig om forskning. Beslutet var dock inte nödvändigtvis prejudicerande, enligt Kjell Asplund, ledamot i Överklagandenämnden.

– I vår interna diskussion har vi varit väldigt tydliga med att vi tar ställning i det här fallet men inte nödvändigtvis betraktar det som prejudicerande för alla andra fallbeskrivningar, sa han till Läkartidningen i april.

Nu har alltså ÖNEP satt ned foten när det gäller ytterligare en typisk fallbeskrivning, där behandlande läkare vill rapportera fynd, så att fler får ta del av dem – men där det aldrig funnits någon forskningsavsikt.

Även den här gången kommer man fram till att ingen etikprövning ska ske. Endast avsikten att beskriva fallet i en vetenskaplig artikel kan inte definieras som forskning, skriver nämnden i beslutet.

Enligt Jörgen Svidén innebär det att praxis har skapats.

– Ja, vi har slagit fast en praxis för hur man ska se på fallrapporter där det bara återstår publicering, där man aldrig haft en forskningsavsikt. Där har vi slagit fast en praxis, om omständigheterna är sådana. Och det är de ju i de flesta fallrapporter, säger han och fortsätter:

– Om en behandlande läkare gör fynd, skriver om dem i en fallrapport; aldrig har haft forskningsavsikt, men inser att det här behöver man publicera. Ja, då faller det ju under de två beslut vi har haft.

Jörgen Svidén betonar dock att man inte kan dra slutsatsen att ingen fallrapport någonsin behöver etikprövas.

– Att säga att fallrapporter per se inte ska etikprövas är att gå för långt. Det skulle kunna finnas varianter.

Vad skulle det kunna vara?

 – Låt säga att man kombinerar en fallrapport med andra studier. Man kanske har haft för avsikt att utföra en behandling men även en avsikt att forska. Då är det inte bara en fallrapport. Vi har inte haft något sådant ärende här, men vi har kommit fram till att det skulle kunna finnas angränsande fall.

I det nu avgjorda fallet vill en läkare beskriva en patient med återkommande bakteriell endoftalmit – en sällsynt men allvarlig komplikation efter kirurgiska ingrepp i ögat – och diskutera behandlingsstrategier.

I fallbeskrivningen ska läkaren endast presentera retrospektiv information från journalanteckningar. Ingen ytterligare datainsamling kommer att göras.

En skillnad jämfört med fallet i våras är att Etikprövningsmyndigheten den här gången har avvisat ansökan om etikprövning, med hänvisning till att det inte rör sig om forskning som kräver etiskt tillstånd.

Nu är det i stället läkaren själv som vill att Överklagandenämnden »ska betrakta projektet som forskning där känsliga personuppgifter behandlas och därför pröva det enligt etikprövningslagen i enlighet med den argumentation gällande personuppgifter som Etikprövningsmyndigheten använt i artiklar i Läkartidningen«.

Läs också:

Grönt ljus för fallrapport utan etikprövning

Myndighet vill att medicinska fallrapporter ska etikprövas

Ett försök till saklig diskussion om fallrapporters vara eller inte vara

Missuppfattningar och fel försvårar saklig diskussion om fallrapporter

Fallrapporter faller inte under lagens krav på etikprövning