Smittspårningschef i Norrbotten: »Vi håller på att drunkna«

Antalet covidfall ökar kraftigt i Sverige, och på flera håll i landet börjar kapaciteten för provtagning och smittspårning att slå i taket.

I tisdags uppmanade därför Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson regionerna att mobilisera ytterligare resurser för att undvika samma situation som i våras, då det bland annat var mycket hårda prioriteringar kring vilka som skulle provtas.

I Norrbotten har nu en central smittspårningsenhet för covid-19 inrättats. Tanken är komma bort från att utföra smittspårning vid alla olika enheter i regionen som tar prov för covid-19. På så vis hoppas man få en bättre överblick och en mer effektiv smittspårning.

– Ska du bli duktig på något ska du göra det ofta, precis som med allting annat, säger Anna Pohjanen, läkare och divisionschef vid närsjukvården och den som ansvarar för den nya smittspårningsenheten.

Men redan nu behöver verksamheten skalas upp för att möta det ökade behovet av smittspårning. Under vecka 43 rapporterades 126 bekräftade fall av covid-19 i regionen. Under vecka 44 ökade antalet till 227.

– Vi sjösatte enheten i början på veckan, och nu håller vi på att drunkna. För nu sticker det iväg rejält, med ett kraftigt ökat inflöde av positiva fall. Vi jobbar allt vad vi kan för att bemanna upp den här enheten.

I nuläget arbetar 20 personer, främst pensionerade sjuksköterskor, deltid med smittspårning i enheten.

– Räknar man om det till heltidstjänster kanske det blir sju stycken, och det är för lite. Vi behöver bli fler.

Hur många samtal hinner ni med om dagen?

– Varje positivt fall, inklusive att prata med hushållskontakter och ge dem förhållningsregler, tar upp till en timme. Som smittspårare hinner du kanske mellan 8 och 15 fullständiga smittspårningar per dag. Under onsdagen tror jag vi hade 90 positiva fall inrapporterade i regionen. Det kan låta lite, men i Norrbotten är det mycket på en dag.

Anna Pohjanen framhåller samtidigt att smittspårarna i regionen gör ett fantastiskt bra jobb.

– De lägger ner själ och hjärta i det här.

Kopplat till teamet finns också några läkare. De bedömer provsvar och fattar beslut om förhållningsregler och smittspårning. Verkställigheten överlämnas sedan till någon av enhetens sjuksköterskor.

Anna Pohjanen är själv en av dessa läkare.

– Vi är två, tre läkare som gör det här som ett litet uppdrag vid sidan. Jag är ju divisionschef men i botten gynekolog. Jag gör det här på raster och på kvällar. Det går ganska fort och det är ett arbete som är ganska enkelt jämfört med chefsuppdraget.

Utöver detta finns också ett antal regionanställda administratörer som i grunden är sjuksköterskor som kan rycka in och stötta smittspårningsenheten.

– Vi utbildade dem i smittspårning i somras, och de är tänkta att användas vid eskalering för att hantera toppar. Just nu försöker vi omfördela dem för att få hjälp med den topp vi upplever just nu. Det handlar om ytterligare 5-10 personer.

Enligt Anna Pohjanen var smittspridningen för några veckor sedan mer tydligt kopplad till sociala arrangemang.

– Det var någon kör, någon nattvard i en kyrka, en fiskeresa. Den typen av kluster. Det vi ser nu är egentligen att det börjar bli mer spritt och inte lätt att identifiera kluster längre.

Situationen i Norrbotten är bekymmersam, och regionens smittskyddsläkare Anders Nystedt har flaggat för att det kan bli skärpta lokala allmänna råd inom kort.

Även om man i nuläget inte ligger över rikssnittet vad gäller antalet smittade per 100 000 invånare och vecka, menar Anna Pohjanen att Norrbotten kan lite vara mer känslig för större nya utbrott än andra regioner. Hon pekar bland annat på att det är ett mycket stort geografiskt område. Det medför till exempel många och långa laboratorietransporter.

– Vi har också många små enheter med låg grundbemanning. Där är vi kanske lite mer sårbara för personalbortfall jämfört med andra mer tätbefolkade områden.

För att kunna trycka tillbaka smittan betonar Anna Pohjanen vikten av att det finns en god smittspårning, tillgänglig provtagning och att alla följer de råd, riktlinjer och förhållningsregler som finns.

Samtidigt ser hon med oro på vad som kan vänta framöver.

– Jag börjar fundera på om vi börjar närma oss den nivå när vi måste börja plocka in folk från elektiv vård och sätta dem i smittspårningsarbete. Om det fortsätter så som det ser ut just nu så börjar vi närma oss den gränsen.