Intensivvården i Stockholm är hårt belastad och tidigare i veckan skickade regionen en begäran om hjälp med vårdpersonal till Socialstyrelsen.
– Det är en ganska bred formulerad hemställan om behovet av stöd. Sjukhusen är hårt belastade och regionen ser framför sig att man kommer behöva personalförstärkningar, och man vill att vi tillsammans med Försvarsmakten ska ordna fram personal, både läkare och sjuksköterskor, säger Johanna Sandwall, krisberedskapschef vid Socialstyrelsen, till Läkartidningen.
Men att gå via Försvarsmakten är ingen framkomlig väg, menar Johanna Sandwall. Det skulle riskera att drabba andra regioner som också är hårt belastade och som själva behöver sin personal.
– Försvarsmakten har ingen egen klinisk personal, utan det man har är personal som både är anställd vid försvarsmakten och regioner och därför jobbar i sjukvården redan. Om man »kallar hem« dem till Försvarsmakten så skapar man ju ett hål där de personerna arbetar i dag. Vi har från början bestämt att det inte är ett bra sätt att samordna resurser.
Johanna Sandwall pekar på att det finns andra system som regionerna kan använda. Det handlar om det nationella IVA-nätverket som bland annat samordnar flytt av patienter. Hon pekar också det nya nationella systemet för lån av personal under krissituationer som Sveriges Kommuner och regioner (SKR) etablerat.
Men för att en region ska kunna göra ett nationellt larm om personal genom SKR:s system är kraven högt ställda. Regionen ska ha uttömt alla möjligheter att på egen hand klara bemanningen. Dessutom bör krislägesavtalet, som användes under fem månader för IVA-vården Stockholm, vara aktiverat.
Enligt Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, överväger man nu att återigen aktivera krislägesavtalet.
– Vi värderar det timme för timme, säger Björn Eriksson till Sveriges Radio.
Johanna Sandwall framhåller dock att Socialstyrelsen inte på något sätt viftat bort hemställan från Region Stockholm.
– Vi stämplar inte avslag och lägger den i byrålådan, utan vi behöver mer information om vilket läge man befinner sig i, vilka åtgärder man vidtagit, vad man behöver och när man behöver det, så att vi får lite mer kött på benen och kan hjälpas åt i att försöka hantera situationen.
I dag finns ungefär 20 procent tillgänglig IVA-kapacitet på nationell nivå, men det varierar stort på olika håll i landet. Nu pågår ett arbete för att undersöka om det går att få fram fler IVA-platser.
– Inom IVA-nätverket försöker vi nu titta på eskaleringsplaner, om man kan få fram gemensamma mått på hur mycket varje region kan eskalera, och om finns det något tak eller inte. Det vet vi inte riktigt än.
Ytterst finns också möjligheten att begära hjälp från de nordiska länderna och från EU. Det kan både handla om att skicka patienter och att låna personal. Men någon sådan begäran har ännu inte skickats, enligt Johanna Sandwall.
– Precis som med regionerna så måste vi ha uttömt alla möjligheter att själva ha eskalerat och planerat om. Den svenska kapaciteten behöver vara körd i botten innan man ber om hjälp från någon annan.
Socialstyrelsen har också ett regeringsuppdrag som handlar om att stödja regionernas arbete med att låna in hälso- och sjukvårdspersonal.
I början av december lämnade myndigheten en delredovisning. Den innehåller ett förslag på hur en »nationell personell förstärkningsresurs« kan se ut. Det handlar om en nationell resurs som med kort varsel kan sättas in för akuta insatser i en region som riskerar att överbelastas, exempelvis vid en större olycka eller ett attentat av något slag.
Tanken är att det ska inrättas särskilda fältenheter, inklusive personal och utrustning. Ansvaret för denna beredskap föreslås ligga på de regioner som har universitetssjukhus. Enheterna ska bland annat ha en kapacitet på fyra till sex stora operationer per dygn med stöd av fyra IVA-platser.
Enligt Johanna Sandwall handlar det i första hand om ett kortvarigt stöd, men den här typen av resurser hade också kunnat användas under en pandemi som denna.
– Det här skulle kunna stärka upp även under en pandemi, till exempel om man av någon anledning inte vill eller kan flytta patienter, eller om det finns stora klusterutbrott.
(uppdaterad 2020-12-17)
