Förra sommaren påbörjades bygget av nya Ersta sjukhus, som ska bli en utbyggnad av det nuvarande sjukhuset i Stockholms innerstad. Det är den största satsningen sedan Ersta diakoni, den ideella föreningen som driver sjukhuset, bildades 1851. Sjukhuset som ska vara klart 2023 beräknas kosta runt 2 miljarder kronor och Ersta diakoni, som både äger marken, förvaltar fastigheterna och bedriver sjukvården, är både beställare och byggherre.

Anders Eriksson tittar ner i byggropen mellan det gamla sjukhuset och den gamla sjuksköterskebostaden. Han har en nyckelroll som programchef för Ersta nya sjukhus, men började först några år in i planerandet av det nya sjukhuset. Från början sköttes mycket med extern hjälp, via en extern byggherre och en konsultfirma som hade projektledningsuppdraget. Anders Eriksson berättar att han och flera andra i ledningsgruppen, liksom en del övriga medarbetare på sjukhuset, var oroliga för att slutresultatet inte skulle bli tillräckligt bra.

– Till slut väcktes frågan: »Vem tar ansvar om vi på Ersta sjukhus inte vill hyra de nya lokalerna?«, säger han.

Projektet tog paus ett år och riggades sedan om. Det var då som Anders Eriksson klev in i rollen som programchef för bygget. Han är i grunden akutläkare och narkosläkare och har tidigare varit verksamhetschef för sjukhusets anestesiklinik.

– Jag har ju klinisk bakgrund, så i praktiken är brukarna med i själva projekteringsmötet när arkitekterna sitter och ritar. Det är inte så vanligt.

Han ser det som en stor fördel.

– På så vis upptäcks problem på ett mycket tidigt stadium. Vi har en stor chans att undvika sena ovälkomna upptäckter vid kliniska driftsättning.

Den ursprungliga planen var att ersätta läkarnas fasta arbetsplatser med kontorslandskap och ambulerande platser för dagen. Anledningen var att läkarna tillbringade relativt lite tid vid sina skrivbord, samtidigt som det nya sjukhusets yta liksom potten att bygga för var begränsad. Men läkarna protesterade.

Överläkaren Fredrik Wogensen arbetar på kirurg- och anestesikliniken och är fackligt ombud för Stockholms läkarförenings fackklubb på Ersta sjukhus. Läkargruppen efterfrågade exempel på sjukhusbyggen med flexibla arbetsplatser som har utvärderat hur det fungerar, men fick inga.

– Vad säger att det ska fungera för läkare på ett sjukhus bara för att det gör det på ett företag som till exempel Spotify? Vi insåg att det inte stämmer med vår verklighet, säger Fredrik Wogensen.

Han tycker det är viktigt att inte stirra sig blind på nyttjandegraden av en kontorsplats, utan hur och när den används.

– Som läkare gör man administrativt arbete, annat patientarbete och forskning under små stunder under dagen. Jag är kanske vid mitt skrivbord 15 gånger under en arbetsdag.

Med en flexibel arbetsplats skulle startsträckan bli för lång för att effektivt ta tillvara på de korta tidsluckorna, menar han. Risken är att mycket arbete aldrig skulle bli gjort. Fredrik Wogensen ger forskning som ett exempel. Många av läkarna vid Ersta sjukhus har aktiv forskning igång.

– Man kanske har ett arbete öppet på datorn för att snabbt kunna jobba vidare med det när möjlighet ges, säger han och tillägger att licenser som krävs för olika datorprogram som används till forskning ofta är kopplade till en enda dator. Ett annat problem är att läkare kan behöva tillgång till en administrativ arbetsplats samtidigt.

– Ofta nyttjar en arbetsgrupp datorerna samtidigt, även om de inte är där hela dagen. När man ska diktera kanske alla datorer är upptagna eftersom alla behöver diktera eller skriva ut sina slutanteckningar ungefär samma tid på dagen.

Ledningen lyssnade på läkarnas invändningar.

– Vi höll med läkarna i deras invändningar och såg själva problemen kontorslandskap eller ständigt bytande av skrivbord skulle innebära, säger Anders Eriksson.

Både Anders Eriksson och Fredrik Wogensen tror att det har haft stor betydelse att flera i projektgruppen har klinisk bakgrund.

– Man ska inte underskatta betydelsen av att du är kliniker. Jag vet att du förstår, säger Fredrik Wogensen.

2016, långt innan spaden sattes i jorden, fattade sjukhusledningen ett principbeslut: Läkarna ska ha fasta arbetsplatser. Ersta diakoni uppger till Läkartidningen att man både ser det som en viktig arbetsmiljöfråga och en rekryteringsfördel.

Samtidigt har projektgruppen fokuserat på att öka den låga nyttjandegraden genom att placera arbetsplatserna så nära patientarbetet som möjligt och göra det möjligt att ha telefon- eller videomottagning på rummen.

– Kan man lägga arbetsrummen så det tar Fredrik 10-15 sekunder att gå till en av operationssalarna han har ansvar för när han blir kallad, så ökar det nyttjandegraden, säger Anders Eriksson.

På det nya sjukhuset kommer majoriteten av läkarna ha personliga arbetsstationer i anslutning till verksamheten som de arbetar i. Samtidigt har olika läkare och specialiteter olika behov. Distriktsläkare, kardiologer och endokrinologer som har mottagning på rummet har egna rum. Arbetar de heltid har de rummet på heltid. Den som arbetar deltid måste däremot vara beredd att dela rum.

Andra läkargrupper som narkosläkare, kirurger och gastroenterologer får fasta skrivbord i rum som delas av 2-3 läkare. Röntgenläkarna är de enda som inte får en fast arbetsplats, men det har de inte i dag heller. Om de skulle vilja ha en fast arbetsplats framöver, finns det dock möjlighet att lösa det.

Läkargruppen är nöjd med den nuvarande lösningen.

– Så som det är planerat, och med tanke på storleken på byggnaden, är det så bra det kan bli nu, säger Fredrik Wogensen.

Han tror en anledning till att det ofta blir konflikter om läkares administrativa utrymmen är att det saknas insikt och kunskap om hur arbetsdagen ser ut för läkarna.

– Jag tror man missar hur mycket av arbetet som görs mellan annat arbete.

Anders Eriksson instämmer:

– Man vet nog inte hur många gånger per dag man blir avbruten som doktor. Om man ska känna att man kan få ur sig den kunskapen och de bedömningar man behöver för de patienter som inte bara är rutin, måste man få vara ostörd någon gång, någonstans under dagen.

En annan förändring efter omstarten av bygget av Ersta nya sjukhus är att dialogen med medarbetarna har stärkts. De senaste två åren har arbetsgivare och fackliga representanter träffats en gång i månaden.

– Vi har haft arbetsgrupper inom varje verksamhet, som skruvar på förslagen för att de ska bli så bra som möjligt. Det har fungerat väl, men vi tyckte att den fackliga samverkan lätt blev en förankring i efterhand, och inte en proaktiv dialog medan själva utformningen skedde. Därför inledde vi en förstärkt samverkan med fackförbunden, säger Anders Eriksson.

Man har även lärt sig mycket av andra svenska sjukhusbyggen, som Nya Karolinska Solna och Nya Södertälje sjukhus. Medan det förstnämnda främst hjälpt dem undvika en del fallgropar, har Södertäljebygget inspirerat.

– Vi har dragit lärdomar av flera. Men i dialogen med medarbetarna har vi inspirerats av Södertälje sjukhus. De har haft en väldigt framgångsrik dialog och rekryterat till rollerna ur verksamheten snarare än att ta in folk utifrån. Det har vi plankat.

Över tid har en bra dialog och samverkan kring det nya sjukhuset växt fram, enligt Fredrik Wogensen. Det har också stärkt tilliten mellan medarbetare och arbetsgivare.

– Just den processen har fungerat riktigt bra. Både ur ett samverkansperspektiv och hur man lyssnat på verksamheten. Nu upplever vi att vi bygger det här sjukhuset tillsammans. Vi har väldigt stor möjlighet att påverka hur det ska bli.

 

Läs också:

Tysta rum försvinner när vården bygger nytt

»Jag tror det finns en misstänksamhet från läkarnas sida«

»Skyddsombuden har en nyckelroll«