– Mödravården är väldigt lämpad för digitalisering eftersom användargruppen, gravida kvinnor, är i en så pass digitaliserad generation. Trots det är mödravården väldigt mycket efter. Man har utvecklat distansövervakning inom kroniska sjukdomar, till exempel hjärtsviktspatienter som ofta är äldre män. Men inte för 25-30-åriga kvinnor, trots att det finns evidens för att det funkar och är säkert, säger Marija Simic, specialistläkare i obstetrik och gynekologi.
Hon och kollegan Susanne Sjöström, också hon specialistläkare i obstetrik och gynekologi, har genomfört ett Vinnova-sponsrat projekt i Region Norrbotten. Patienter och vårdpersonal, främst barnmorskor, intervjuades om vad de skulle vilja se i en digital lösning. Syftet var att beskriva vad som behövs för en effektiviserad vård, förbättrade arbetsvillkor, bättre tillgänglighet och besparingar.
I intervjuerna framkommer att vården behöver ett enhetligt system med gemensam information som går ut till både patienter och andra delar av vården. I dag sker det ofta osynkroniserat vilket kan vara dåligt för både effektivitet och patientsäkerhet.
Att just ha ett system i stället för flera, är en central punkt i projektets slutsatser.
– Som det sett ut hittills är det många mindre, digitala lösningar. Blodtrycksmätning, chattfunktioner, videosamtal och så vidare. Men allt det här gör att man som vårdgivare bara får ett ökat inflöde av information. Det ökar stressen snarare än att minska den, för du har kvar din vanliga mottagning som du alltid har haft, säger Susanne Sjöström och fortsätter:
– Det som behövs är ett helhetsgrepp för digital kommunikation med patienten, bokning, information mellan vårdgivare och patient, och för information mellan olika vårdgivare. Och så ska allt helst vara kopplat till journalsystemen.
Ett gemensamt system skulle kunna innebära ett kunskapslyft och minskad stress. Men det skulle också kunna öka tillgången till vårdpersonal, som barnmorskor och läkare.
– Digitala lösningar ger en möjlighet att fördela kompetens som kanske finns på annat håll i landet. Det är en spännande tanke hur mycket vi, som sitter i Stockholm, skulle kunna hjälpa kvinnor utanför huvudstaden, säger Marija Simic.
Hon och Susanne Sjöström har satsat på digitaliserade träningsprogram för bäckenbottenskador. Det kan vara bra där det inte finns samma tillgång till rehabilitering som i storstadsregionerna. De har också designat en chattfunktion som användes i projektet i Norrbotten.
Men ett sådant digitalt verktyg som de efterfrågar skulle behöva komma från en större aktör. Och de ser helst att det utvecklas på nationellt plan och i nära samarbete med professionen.
– Vi tycker att en sådan här lösning helst ska göras på riksnivå, i stället för att varje region eller olika företag ska komma med egna produkter, säger Marija Simic.
Projektet i Region Norrbotten finns beskrivet på Vinnovas webbplats.
