Säkerhetssamordnare: Det finns ett jättestort mörkertal

I dag finns ingen samlad bild av hat och hot mot forskare på svenska lärosäten, men tanken är att en nationell kartläggning snart ska ge svar på i vilken utsträckning forskare utsätts.

Få fall polisanmäls, men de flesta verkar vara överens om att mörkertalet är stort.

– Det vi blir inblandade i har legat på ungefär samma nivå de senaste fem åren. Men min bild är att antalet hotfulla kommentarer – framför allt på sociala medier – har ökat. I dag är det så lätt att sitta hemma och vara anonym och skicka en massa meddelanden. Det är enkelt att gömma sig bakom tangentbord och skärm, säger Håkan Jönsson, säkerhetssamordnare på Lunds universitet.

– Det finns ett jättestort mörkertal. När forskare väl hör av sig till oss om ett hat- eller hotmejl så har de ibland redan fått väldigt mycket i den vägen. Det är när det blir mer personligt, där man till exempel nämner personens hemadress, som vi brukar bli inblandade, fortsätter han.

Även Jörgen Svensson, säkerhetschef på Göteborgs universitet, är av uppfattningen att hat och hot mot forskare har eskalerat de senaste åren.

»Det mesta jag kommer i kontakt med är hat i sociala medier. Att man skriver ’jävla mördare’ till någon som använder djurförsök i sin forskning, eller ’jävla genusbög’ om man håller på med genusvetenskap«, sa han till Dagens Nyheter i mars förra året.

På Lunds universitet har en handfull ärenden per år rapporterats till säkerhetsavdelningen under de senaste åren. Genusforskare och medicinska forskare som ägnar sig åt djurförsök hör till dem som är mest utsatta.

Det som sticker ut under 2020 är att två medicinforskare som håller på med djurförsök fått hotbrev skickade till sina hemadresser.

– I det ena brevet fanns ett intejpat rakblad. Hade man sprättat upp brevet med fingret så hade det blivit ett rejält sår. Det hade gått illa, helt enkelt, säger Håkan Jönsson.

Han anser att arbetet kring den här typen av ärenden har förbättrats på senare år.

– Tillvägagångssättet är ungefär detsamma, men vi blir ju bättre och bättre på det. Vi får mer rutin, säger han.

På Karolinska institutet råder nolltolerans för hot, enligt Niclas Johansson, säkerhetschef.

– Vi polisanmäler konsekvent allt som kan tolkas som någon form av hot. Det är inte upp till oss som institut att avgöra, det finns ju faktiskt juridiska instanser. Men från vårt håll är det nolltolerans.

Polisanmälningar görs även av incidenter som inte utgör direkta hot.

– Det kan till exempel handla om ekonomiska oegentligheter eller andra icke personrelaterade brott, säger Niclas Johansson.

Ett exempel är att någon beställt varor i forskarens namn.

Grundrådet är att aldrig svara på hatiska eller hotfulla meddelanden och kommentarer, enligt Håkan Jönsson.

– Den som skickar det här vill ju ha någon form av reaktion. Svarar man så triggar man dem ännu mer.

Han ger också rådet att alltid berätta för närmaste chef om man har blivit utsatt för något.

– Man ska inte behålla det för sig själv. Gör man då bedömningen att det här inte känns bra, det här vill vi ha hjälp med, så är det första vi gör att boka in ett möte där vi kan bilda oss en uppfattning om vad som har hänt och vad vi kan göra.

Därefter kan det bli tal om en rad åtgärder. Det kan handla om att styra över mejl under en period, så att den utsatta forskaren inte får de hotfulla meddelandena i sin brevkorg. Det kan också handla om att förse någon med en larmknapp eller att se till att någon inte finns med i universitetets adressregister.

Även Pelle Avelin, ombudsman på Sveriges läkarförbund, ger rådet att prata med arbetsgivaren om man utsätts för hot.

– Det är arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön, och blir man utsatt för hot eller våld eller hot om våld i sin arbetsmiljö så är det till sin arbetsgivare man ska ta det i första hand. Får man inte stöd där ska man prata med ett skyddsombud på sin arbetsplats.

Själv har han under sina pass på medlemsrådgivningen tagit emot en handfull samtal från läkare som utsatts för hot men inte tyckt sig få tillräckligt med stöd från sin arbetsgivare. Då har det främst handlat om läkare i primärvården och psykiatrin.

– Läkare som blir utsatta i sin roll som forskare tror jag inte att jag har stött på, säger Pelle Avelin, men betonar att han inte har en heltäckande bild av vilka frågor som kommer till medlemsrådgivningen.

Han tror också att det finns risk att läkare låter bli att höra av sig till facket, trots att de kanske behöver hjälp.

– Jag tycker att läkare generellt sett är lite dåliga på att se till sin egen arbetsmiljö. Man sätter ofta patienten i första rummet, inte sig själv. Då kanske man låter bli att ringa, säger Pelle Avelin.

Frågan om hat och hot mot forskare på svenska lärosäten har nått ända upp till regeringskansliet. Förra året kallade Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, till sig representanter för lärosätena för att få en samlad bild.

I den nya forskningspropositionen som kom i december konstaterar regeringen att vissa discipliner och forskningsområden är mer utsatta, och att utsattheten dessutom är genusbaserad – det vill säga att hat, hot och trakasserier kan ta sig olika uttryck beroende på om det riktas mot kvinnor eller män.

Regeringen varnar för ett samhälle där forskare inte vågar forska på viktiga områden och undviker att sprida sin forskning. Regeringen välkomnar också den nationella kartläggning av forskares utsatthet som Nationella sekretariatet för genusforskning nu ska genomföra tillsammans med Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges universitetslärare och forskare.

Sveriges universitets- och högskoleförbund ordnade i höstas ett samtal med representanter från Forskarsverige på temat »Hot och hat mot akademin – Vågar forskare prata öppet i dagens debattklimat?«, efter att redan i början av pandemin ha märkt att det fanns tecken på polarisering i diskussionerna i medierna.

På Lunds universitet har man dock inte fått fler rapporter om hat och hot mot forskare under pandemin – snarare tvärtom.

– När den här pandemin slog till med full kraft så lugnade allting ned sig rejält under en period. Jag kan tänka mig att de som skickar allt möjligt riktade om sin kanon under den perioden. Då var det väl exempelvis Folkhälsomyndigheten som fick ta emot mer sådant, säger Håkan Jönsson.

Läs även:  Risk att forskare skräms till tystnad