Efter en turbulent vår och sommar på operation och IVA valde Region Jönköpings län att tillsätta en extern utredning om arbetsmiljön.

Nu är rapporten färdig. Den bygger på intervjuer med 138 medarbetare och chefer på olika nivåer inom operation och IVA i regionen. Den sammantagna bilden är att det var en oerhört pressad situation och att arbetsmiljön varit bristande under pandemins första våg. I intervjuerna framkommer skarp kritik vad gäller kommunikation, ledarskap och kring oklara mandat och befogenheter.

Patrick Nzamba är HR-direktör vid Region Jönköpings län. Foto: Johan Werner Avby

Bristerna har varit mer framträdande på Ryhov i Jönköping jämfört med Höglandssjukhuset i Eksjö och Värnamo sjukhus, enligt rapporten.

En slutsats är den sociala arbetsmiljön behöver förbättras, och en allvarlig del är uppgifter om kränkningar och mobbning.

Det finns berättelser om en kultur som funnits länge i läkargruppen, där nya och yngre läkare prövas hårt innan de blir accepterade. Hårdast utsatta uppges yngre kvinnliga läkare vara.

– All form av mobbning och kränkning är totalt oacceptabel och inte förenlig med den värdegrund som vi som arbetsgivare står för, säger Patrick Nzamba, HR-direktör i Region Jönköpings län.

Han fortsätter:

– I den mån vi har fått kännedom om det vill jag tro att vi har agerat så gott vi kunnat. Sedan tror jag också att det finns fall som vi som arbetsgivare inte har agerat tillräckligt på, och det finns fall som inte kommit till arbetsgivarens kännedom.

Vad vidtar ni från ledningens och HR:s sida för särskilda åtgärder med anledning av detta?

– Vissa delar fick vi kännedom om under hösten, och det har vi agerat på. Men när det gäller de här delarna kopplat till läkargruppen så är det här, tror jag, ett förändrings- och dialogarbete, som behöver ske tillsammans med medarbetarna där.

Bengt Hultberg

Enligt Bengt Hultberg, ordförande i Jönköpings läkarförening, är uppgifterna om kränkningar och en negativ kultur inte direkt kopplade till pandemin.

– I utredningen är det personer som lättat sitt hjärta, och här framgår att det är en kultur där yngre läkare, ST-läkare, inte minst kvinnliga ST-läkare, drabbas hårdare. Men det här gäller ju även andra, till exempel överläkare.

Bengt Hultberg pekar på att arbetsgivaren har ett stort ansvar för arbetsmiljön, men att varje medarbetare också har ett ansvar att bidra till en god arbetsmiljö.

– Blir man kränkt eller om det sker systematiskt mobbning så är det förödande. Det skapar dålig stämning, och det skapar risk för ohälsa för individen med risk för sjukskrivningar. Här har arbetsgivaren en skyldighet. Är det någon som framför det, så ska det utredas.

Är det här något som ni hört talas om tidigare eller fått signaler om?

– Ja, det har vi hört sedan tidigare. Då pratar vi om enskilda individer som har rapporterat detta.

Hur upplever du att regionen har svarat på det?

– Där är ett önskemål att man borde ha tagit tag i detta tidigt och åtgärdat det, men så har inte blivit fallet. Förhoppningen nu, när det här synliggjorts, är att man jobbar med det och ser till att det förbättras.

Bengt Hultberg menar att det också är viktigt att läkarna pratar om sin egen arbetsmiljö.

– På läkarmöten får det inte bara vara fokus på kliniskt arbete och patientomhändertagande, utan också om hur jobbar vi gemensamt för att få en bättre arbetsmiljö.

Han betonar också vikten av att direkt ta kontakt med chefer om det förekommer mobbning eller kränkningar.

Vad gäller rapporten som helhet lyfter Bengt Hultberg fram att läkargruppen, i första hand på Ryhov, haft ett lågt förtroende för den högsta ledningen.

Kritiken handlar bland annat bristande kommunikation, dåligt stöd, otydliga direktiv från regionledningen och avsaknad av empati och förståelse för den tuffa situationen på golvet. Läkarna upplevde också att ledningen inte lyssnade på professionen eller tog tillvara deras kunskaper.

– Det brast jättemycket i våras, och det kommer fram i den här rapporten, säger Bengt Hultberg.

Många medarbetare uttrycker också en stor besvikelse över hur frågor om semestrar och ersättningar hanterades, och många beskriver en frustration över att det kommit olika budskap från politiker, regionledning och HR via medier.

Bengt Hultberg pekar dock på regionen kommit tillrätta med många av bristerna och att dialogen förbättrades inför hösten.

– Det har uppfattats på ett helt annat sätt både när andra vågen körde igång i november och över jul och nyår. Det har varit oerhört lite kritik från läkargruppen. Man känner att det är en helt annan lyhördhet uppifrån, säger Bengt Hultberg. 

Patrick Nzamba säger att mycket av det som framkommer i rapporten redan var känt. Ett förbättringsarbete påbörjades redan inför den andra vågen, och då var regionledningens ansats att lyssna på ett annat sätt, säger han.

– Jag upplever även att vi haft en god dialog med de fackliga och att det inte varit i närheten av så mycket slitningar som vi hade under våren.

Vilka är de viktigaste slutsatserna i rapporten?

– Vikten av tydliga kommunikationsstrukturer. Det går inte nog betona vikten av att tänka över sitt sätt att kommunicera i kris för att säkerställa att det når ut till alla. I ett krisläge tror jag ovisshet är det jobbigaste som finns att hantera. Om våren präglades av osäkerhet, så tror jag att det fanns en helt annan handlingsberedskap inför den andra vågen.

När rapporten om arbetsmiljön på OP/IVA nu ligger på bordet blir nästa steg att ta arbetet vidare lokalt.

– Nu är det viktigt att man går från ord till handling, säger Bengt Hultberg.

Samtidigt kommer rapporter om ett mycket tufft läge inom intensivvården i Region Jönköpings län. Patrick Nzamba ser dock ingen risk för att vårens och sommarens brister kommer att upprepas.

– Vi har haft ett helt annat samtalsklimat nu och en ännu bättre struktur på kommunikationen med större tydlighet. Det som är annorlunda nu är att alla är, om möjligt, ännu tröttare. Det är en utmaning i sig.

Bengt Hultberg håller med om att tröttheten är ett skäl till oro.

– Det som är tufft nu är att många börjar bli pressade, stressade och slutkörda. Orken tryter. Frågan är, hur länge ska det här fortsätta och hur länge klarar vi att jobba på det här sättet? Det finns en ordentlig trötthet.

Läs mer:

Värsta läget hittills i Jönköpings län – krislägesavtalet kvar