– Mitt snabbtest blev godkänt kvart över tio så jag kunde gå in, säger Cornelia Kjellgard, som är beredskapsläkare och specialist i anestesi och intensivvård, till vardags på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Snabbtestet är en del av säkerhetsåtgärderna för att inte covid-19 ska leta sig in i det lilla teamet för ambulanshelikoptern på Säve flygplats utanför Göteborg. Alla som ska arbeta på helikopterbasen måste topsas i näsan och vänta på negativt resultat.

– Fick man in smitta här vore det katastrofalt. Det är inte bara att hämta en ny pilot eller en ny medicinsk besättning, säger Cornelia Kjellgard.

Hon har ett stort intresse för prehospital vård. Exempel på det är arbetet med ambulansvård, läkarstödsbilen och inte minst de helikoptertransporter som Västra Götalandsregionen genomfört med intensivvårdade covidpatienter under pandemin.

Och behovet av IVA-transporter har ökat kraftigt det senaste året. Det gäller i synnerhet på marken, men också i luften, vilket ofta handlat om transporter mellan regioner.

I våras räckte inte de civila resurserna till. På initiativ av Västra Götalandsregionen gjorde Sveriges Kommuner och regioner (SKR) en hemställan till Socialstyrelsen att Försvarsmakten skulle bistå regionerna med helikoptertransporter. Så blev fallet, och helikoptrarna bemannades med vårdpersonal från fyra regioner: Västra Götaland, Uppsala, Norrbotten och Blekinge. Utifrån regionerna utförde de flygningar för hela Sveriges räkning. Totalt har 39 transporter med Försvarsmaktens helikoptrar gjorts i landet, varav 21 med personal från Västra Götaland.

– Samverkan med Försvarsmakten var väldigt viktig och givande. Det var en ny aktör att arbeta tillsammans med på det sättet. Vi har ju tränat tillsammans, men att arbeta så här tätt har man inte riktigt gjort förut, säger Cornelia Kjellgard.

Under den andra vågen har försvarets helikoptrar återigen ställts till förfogande. Men ännu har de inte behövt användas. Det gäller också den nu uppbyggda kapaciteten att ta hela ambulanser ombord på Försvarsmaktens Herculesplan för långväga transport.

Transporterna kan ibland kräva en hel del problemlösning. Cornelia Kjellgard minns exempelvis en transport med militärhelikopter i våras där en patient skulle från Jönköpings län till Skåne.

När de fått uppdraget på morgonen upplyste försvarets piloter om att det småländska sjukhuset inte har någon helikopterplatta. Och att landa på gräsplätten utanför fungerar inte: försvarets helikopter är för stor.

– Då fick vi tänka till. Det fanns en stor parkeringsplats vid ett köpcentrum i närheten. Vi kontaktade räddningstjänsten som åkte dit och upprättade en tillfällig landningsplats, berättar Cornelia Kjellgard.

En ambulans hämtade vårdteamet på parkeringen och tog dem till sjukhuset, där patienten förbereddes för transport.

– Sedan körde ambulansen oss tillbaka till helikoptern som stod på den stora köpcentrumparkeringen med mycket folk som tittade. Och så en ganska lång flygning till Skåne efter det.

Transporter med intensivvårdspatienter kräver alltid planering, och när det rör sig om covidpatienter tillförs en extra dimension till arbetet. Förutom att det rör sig om mycket sjuka patienter måste personalen arbeta med full skyddsmundering och sanera både helikopter och utrustning efter varje transport.

– Vi har valt att använda Skyddsmask 90 som standard. Sedan har vi en heltäckande »plastrymddräkt« för att skydda oss. Och så handlar det om att till exempel skydda piloter från smitta. I vanliga fall samarbetar vi väldigt mycket, piloten hjälper till att lyfta in och ut. Men där vill vi minimera kontakten.

Skyddsdräkterna har också lett till ett behov av andra tekniska lösningar. Ett exempel är att man inte kan använda det vanliga kommunikationssystemet i helikoptrarna när pilot och sjukvårdspersonal ska prata med varandra. I stället har man fått använda strupmikrofoner eller bygga speciella headset.

IVA-transporter är förenade med vissa risker och görs bara när det är nödvändigt. Men ibland kan resursbrist eller behov av en högre vårdnivå göra att en patient måste flyttas.

Cornelia Kjellgard säger att målet är att patienten ska få bästa möjliga vård även under en helikoptertransport, men det finns en del speciella omständigheter.

– Patienterna ska vara tillräckligt djupt sövda så att de inte blir störda av transporten. Det är viss skillnad på att vara sövd på en intensivvårdsavdelning och att vara sövd i en helikopter. Men det är samma ambitionsnivå när det gäller medicinsk säkerhet: målet är att hålla samma kvalitet på vården patienterna får under transporten som inne på sjukhuset.

Ställer arbetet med helikoptertransporter något särskilt krav på er läkare?

– Det kräver stor vana av både intensivvård och att arbeta utanför sjukhus för att ta hand om dessa svårt sjuka patienter på bästa sätt. Och den medicinska besättningen är också tränad i att arbeta i och runt helikoptrar med tanke på flygsäkerhet.

Det går att göra det mesta i luften som man kan göra på marken. Men det är krångligare, inte minst med tanke på trånga utrymmen och hög ljudnivå.

– Man vill göra så lite som möjligt under flygningen, så det gäller att ha förberett sig ordentligt: söva patienterna djupare och ge de läkemedel patienten ska ha före avfärd. Sedan är det många praktiska saker man behöver tänka på.

– Om en venös infart eller endotrakealtuben dislokeras i en helikopter kan mycket kritiska situationer uppstå. Man är extra noggrann när man fäster allt. Läkemedel och syrgasåtgång behöver beräknas och dimensioneras.

I Västra Götalandsregionen användes bara Försvarsmaktens helikoptrar under den första vågen, och de utförde då 21 transporter av covidpatienter till mitten av juli. Sedan dess har regionens egna helikoptrar utfört 16 transporter.

Någon samlad statistik för hela landet när det gäller regionernas helikoptrar finns inte. Enligt Sveriges Kommuner och regioner finns ambulanshelikoptrar i nio regioner. Det gör att exempelvis södra och sydöstra sjukvårdsregionen helt saknar en helikopter. För att lösa mer långväga transporter måste regionerna samarbeta sinsemellan för att täcka Sverige.

Karl Chevalley, regional beredskapsöverläkare i Västra Götaland och överläkare anestesi och intensivvård, tycker att Sverige borde ha en nationell samordning.

– Vi borde ha ett nationellt täckande ambulanshelikoptersystem som är bättre samordnat och under ett statligt paraply – som man har i Norge, säger han.

– Det tar dels hand om trafikolyckor och andra svårt skadade eller sjuka patienter, och dels tar det hand om de kvalificerade transporterna mellan sjukhusen. Det ser jag som viktigt att vi bygger ut och att det blir lika i hela landet.

Han, liksom många andra som arbetar med beredskapsplanering, vill att Sverige förbereder sig bättre för stora katastrofer. Han nämner förlisningen av färjan Estonia 1994 som ett exempel, och terrordådet på Utøya i Norge 2011 som ett annat, där helikoptertransporter spelat stor roll. Men som pandemin det gångna året också visat kan även behovet av sekundärtransporter med helikopter bli stort.

– Det vi gör i Västra Götaland fungerar väl, men vi har fått bygga ett system under pandemin. Vi har klarat det här, inte tack vare att det fanns ett nationellt system, utan trots avsaknaden av ett sådant.

Pandemin har visat på ett ökat behov av intensivvårdstransporter inom Västra Götaland och mellan regionerna. Och under den här tiden har också samarbetet mellan Försvarsmakten, den civila sjukvården och även andra myndigheter som Sjöfartsverket stärkts.

Karl Chevalley påpekar också att Västra Götalandsregionen nu börjat återta de kvalificerade sjukvårdsgrupperna, prehospitala team av narkosläkare och sjuksköterskor, vid särskilda händelser. Tidigare hade Socialstyrelsen ett övergripande ansvar för utbildning av sjukvårdsgrupper i hela landet, men när de katastrofmedicinska riktlinjerna skrevs om föll det bort. Han hoppas dock på ett nationellt återtagande av prehospitala förstärkningsresurser i framtiden.

Verksamheten kring ambulanshelikoptern på Säve flygplats inkluderar piloter, medicinska besättningar, tekniker och verksamhetschef. Totalt har 12 team, omkring 15 läkare och 15 sjuksköterskor, arbetat med transporterna under pandemin.

Både Karl Chevalley och Cornelia Kjellgard påpekar att samarbetet med Försvarsmakten och Sjöfartsverket har stärkts under pandemin och att det ska utvecklas ytterligare framöver. Det kan handla om gemensamma övningar och rutiner som ska skapa en bättre katastrofmedicinsk beredskap med mestadels befintliga resurser.

– Vi har sett hur vi arbetar och att vi kan arbeta bra tillsammans när det behövs. Det tror jag vi kan ta med oss, säger Cornelia Kjellgard.

 

Läs även: Kraftig ökning av marktransporter i Västra Götaland