– Det är inte rimligt att jämföra en grupp som sitter hemma med tillgång till datorer, telefoner, böcker och utan någon kontroll med en grupp som sitter övervakade i sju timmar utan rast. Dessutom gjorde de enbart en av tre delar och inte den kliniska delen som var väldigt svår den här gången, säger Jason Levine som är utbildad i USA.

Han var en av de 212 läkare med examen utanför EU/EES som skrev det senaste teoretiska provet – som består av tre delprov – i 14 salar i Umeå den 25 februari. Jason Levine skrev det för andra gången.

Samma dag gjorde cirka 150 läkarstudenterna på termin ett, sju och tio delprov två. Det består av 140 enskilda frågor från basvetenskaper och kliniska ämnen. Det är också det delprov som fått mest kritik sedan det teoretiska kunskapsprovet infördes 2016. Medelvärdet för de utomeuropeiska läkarna som skrev provet i februari var även lägst på den delen, enligt Magnus Hultin som är programdirektör för läkarutbildningen i Umeå och ansvarig för kunskapsprovet för läkare.

För godkänt resultat krävs minst 60 procent rätt. Bland de prövande med examen utanför EU/EES var det ungefär 20 procent som klarade det. Ingen läkarstudent på termin ett godkändes på delprov två. Men 48 procent av studenterna på termin sju och 75 procent av studenterna på termin tio fick godkänt resultat.

»Att på detta sätt testa hur studenternas kunskaper ökar både stöttar lärandet och blir en kvalitetssäkring av vår undervisning. Resultaten visar också att kravet om 60 procent rätt på kunskapsprovet inte är för högt satt, sa Magnus Hultin i ett pressmeddelande från universitetet i samband med att resultatet presenterades.

Men jämförelsen med läkarstudenterna väcker upprörda känslor bland många läkare som är utbildade utanför EU/EES.

– Vi har pratat med tre av studenterna som gjorde provet. Förutsättningarna var helt annorlunda. De satt inte, som vi, i sju timmar i en sal med munskydd, utan kunde göra provet i lugn och ro hemma utan tidspress och kunde använda böcker och telefoner som hjälpmedel, säger Jason Levine.

Enligt Magnus Hultin ville universitetet använda de befintliga provlokalerna för att alla som anmält sig till provet skulle få möjlighet att skriva det. Han tycker inte heller att det är problematiskt att läkarstudenterna fick göra delprovet hemifrån eftersom de skrev det som ett diagnostiskt prov.

»Utifrån covid-läget och att det är ett diagnostiskt prov har vi valt att låta studenterna skriva provet i hemmiljö«, skriver Magnus Hultin i ett mejl till Läkartidningen.

Vid Umeå universitet prövade man att låta läkarstudenterna göra hemtentor med övervakning via en app förra våren. Men eftersom det inte gick att kontrollera fullt ut att ingen fuskade meddelade universitetet i december att man skulle gå tillbaka till fysiska salstentor.

Magnus Hultin uppger att frågorna och svarsalternativen på kunskapsprovet varit slumpade så att läkarstudenterna fått dem i olika ordning för att försvåra samarbete och anser inte att det finns något incitament att använda otillåtna hjälpmedel i och med att provet var diagnostiskt.

»Förutsättningarna var i och för sig olika mellan de som gjorde kunskapsprovet och studenterna. De som skrev kunskapsprovet har suttit i en övervakad skrivsal, har förberett sig för provet över månader, haft tillgång till övningsprov och har stor motivation att klara provet. Studenterna å andra sidan sett hade ingen press att svara rätt på frågorna utöver sin egen ambitionsförmåga, hade inte fått någon inläsningstid inför provet och tog också kortare tid på sig för att svara på frågorna. Det var första gången som vi genomförde progresstestet och det i sig behöver analyseras över tid«, skriver han i mejlsvaret.

Den 25 februari skrev ungefär hälften av studenterna på termin ett, sju och tio provet. Resterande studenter samt ytterligare ett antal studenter på andra terminer ska skriva delprovet vid nästa provtillfälle som är i maj. Huvudsyftet är inte att kontrollera att provet ligger på rätt kunskapsnivå, utan att följa läkarstudenternas progression, enligt Magnus Hultin.

Jason Levine tycker det vore bra att låta svenska specialistläkare med 5–10 års arbetslivserfarenhet göra det teoretiska kunskapsprovet i sin helhet under samma förutsättningar som de utlandsutbildade läkarna.

– Det skulle vara en bättre jämförelse än att jämföra oss med läkarstudenter.

2016 lät Läkartidningen en panel på åtta frivilliga läkare skriva det teoretiska kunskapsprovets andra delprov. Testgruppen bestod av åtta läkare: en underläkare, två ST-läkare (allmänmedicin, akutsjukvård), två specialister i allmänmedicin, en specialist i psykiatri, en specialist i pediatrik/neonatologi och en specialist i barnnefrologi.

De fick välja mellan att skriva den första tredjedelen (47 frågor) på en timme eller hela delprovet (140 frågor) på tre timmar. Hälften valde att skriva hela provet, hälften den första tredjedelen. De gjorde det hemifrån eller från sin arbetsplats, utan övervakning och utan att förbereda sig.

Sex av de åtta läkarna klarade provet, men de flesta hamnade precis runt gränsen för godkänt. De två som blev underkända fick ungefär hälften rätt. Samtliga tyckte dock att provet var svårt, flera påpekade att vissa frågor låg på alldeles för hög nivå och de ansåg att provet var olämpligt för specialistläkare.

Läs också:

Socialstyrelsen ser över kunskapsprovet

Så svarar Umeå universitet på kritiken

Utländska läkare protesterar mot kunskapsprov

Kunskapsprovet – tuff barriär för läkare utbildade utanför EU

»Vi kan inte ändra hur lagstiftningen ser ut«

»Vården går miste om läkarnas kompetens«

Läkare i brev till Socialstyrelsen: »Kunskapsprovet fyller inte sin funktion«

Kunskapsprov vållar debatt

Skarp kritik mot provet från Läkartidningens panel

Det teoretiska kunskapsprovet

  • Del ett: Kliniska case som består av 29 frågor uppdelade på fem case. Provet är av vändbladstyp. Det innebär att vardera case består av 5-7 delfrågor och mer information tillkommer för varje inlämnat delsvar inom caset. Man kan inte backa och ändra sitt svar. De prövande har 90 minuter på sig (3 minuter och 6 sekunder per fråga).
  • Del två: Prekliniska och kliniska frågor. 140 enskilda frågor från basvetenskaper och från kliniska ämnen. De prövande  har 4,5 timme på sig (116 sekunder per fråga).
  • Del tre: Evidence Based Medicin (EBM). 15 frågor baserade på en vetenskaplig artikel. De prövande har 90 minuter på sig (3 minuter och 6 sekunder per fråga).

Provet görs under en dag. För att maximera tiden som de prövande har på sig att genomföra provet har lunchpausen tagits bort. Den som är klar tidigare med en del, kan gå vidare direkt till nästa del.

Frågekonstruktörerna är lärare på läkarprogrammet i Umeå och de flesta är även aktiva läkare.

Källa: Umeå universitet