Migrationskommittén har föreslagit höjda krav för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det handlar om krav på kunskaper i svenska språket, samhällskunskaper och krav på försörjning.

Tanken är att den nya lagen ska gälla för samtliga som söker permanent uppehållstillstånd och förslagen föreslås träda i kraft den 20 juli i år.

Förslaget kritiseras nu av Karolinska institutet. I en skrivelse till utbildningsdepartementet pekar KI på att en doktorand eller forskare i nuläget kan kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd efter fyra år, och enligt KI är det inte rimligt att ändra kraven med så kort varsel som nu föreslås.

KI vill därför att det åtminstone till en början ska finnas ett undantag från språkkravet för doktorander och forskare vid ansökan om permanent uppehållstillstånd.

I ett blogginlägg utvecklar KI:s rektor Ole Petter Ottersen sitt resonemang. Han menar att förslaget är ogenomtänkt. På sikt kan det innebära att Sverige blir mindre attraktivt för internationella forskare och att det kan bli svårt att behålla internationell kompetens i landet.

»Låt mig konkretisera: Går lagförslaget igenom kan konsekvensen bli att en doktorand som jobbat hårt med sin avhandling under fyra år plötsligt får drastiskt försämrade villkor att stanna kvar och ytterligare utveckla sitt forskningsfält«, skriver Ole Petter Ottersen.

Han pekar också på att en stor del av de antagna doktoranderna på KI har en utländsk bakgrund och att arbetsspråket är engelska.

»Om det är svårt att stanna efter en doktorsexamen eller otydligt vad som gäller i landet, drar de nydisputerade vidare till andra länder. Sverige riskerar att tappa viktiga kunskaper och expertis. Så enkelt är det«, skriver Ole Petter Ottersen.

Migrationskommitténs förslag har också fått kritik från Sveriges universitetslärare och forskare (SULF), vilket tidningen Universitetsläraren tidigare rapporterat.

Även SULF pekar på att förslagen kan försämra Sveriges attraktionskraft för forskare. Bland annat menar organisationen att införande av språk- och samhällskunskapskrav måste ske med god framförhållning och att lärosätena måste få resurser så att doktorander och forskare ges förutsättningar att uppfylla kraven.