Läkarförbundet: 47 förslag för att lösa specialistbristen

I Socialstyrelsens senaste rapport om tillgång och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal beskriver 19 av 21 regioner en brist på specialistläkare. Samtidigt är det många yngre läkare som sitter fast i väntan på en AT-tjänst.

Läkarförbundet konstaterar i en ny policy för hur kompetensförsörjningen av specialistläkare ska säkras att regionerna har misslyckats med uppgiften. I policyn presenteras 47 förslag för att få bukt med läkarbristen. Den mest centrala åtgärden är att staten ska ha det lagstadgade ansvaret för att dimensionera och samordna läkares utbildning – från grundutbildning över allmäntjänstgöring (AT) och bastjänstgöring (BT) till specialiseringstjänstgöring (ST).

– Vi ser att dagens tudelade system, då staten har ansvar för grundutbildningen och regionerna för utbildningstjänsterna, inte fungerar, sa Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale på ett digitalt seminarium som sändes på måndagen.

– Min förhoppning är att vi tillsammans med stat och region kan arbeta för att en gång för alla säkra kompetensförsörjningen av specialistläkare i hela landet, tillade hon.

Policyn utgår från tre perspektiv: läkares utbildning och fortbildning, prioriterade områden (bristspecialiteter, glesbygd samt arbetsmiljö och villkor) samt hur utlandsutbildades kompetens ska tas tillvara.

På seminariet deltog Maja Fjaestad, som är socialminister Lena Hallengrens statssekreterare, Irene Svenonius (M), finansregionråd i Stockholm, Monica Johansson (S), regionstyrelsens ordförande i Sörmland, samt Ann-Marie Wennberg Larkö, ordförande i Nationella vårdkompetensrådet.

Maja Fjaestad påpekade att staten redan i dag tar ett stort ansvar. Som exempel lyfte hon bildandet av det relativt nystartade Nationella vårdkompetensrådet. Hon pekade också på att den senaste överenskommelsen med Sveriges Kommuner och regioner innehåller en särskild satsning på AT. Det handlar om överenskommelsen God och nära vård och där framgår att antalet AT-tjänster ska öka de kommande åren och att de regioner som har få AT-tjänster i relation till antalet invånare ska ta ett större ansvar för det samlade nationella behovet. I ett första steg ska regionerna göra en planering av antalet AT-tjänster för 2022­–2024 som ska redovisas senast den 15 augusti i år.

– Jag tycker det var viktigt att vi fick markera från statligt håll att AT-tjänsterna behöver fortsätta. Det är en ovanlig markering från vår sida. Men det får inte bli ett hack i kurvan.

Samtidigt anser Maja Fjaestad att regionerna måste ha kvar en hel del ansvar.

– Jag tycker att det finns goda anledningar att regionerna är ansvariga i vissa delar. Kompetensutvecklingen behöver ligga nära de behov som finns i den specifika regionen och de behöver vara attraktiva och starka arbetsgivare.

Både Irene Svenonius och Monica Johansson sade sig välkomna en närmre och bättre samverkan mellan stat och regioner. De ser exempelvis ett behov av bättre prognoser över det nationella kompetensbehovet. Bägge efterlyste också statligt stöd i den kommande utmaningen att utbilda AT- och BT-läkare parallellt.

– Vi kommer kanske ha kvar AT under en tioårsperiod och samtidigt gå över till fler och fler som går på bastjänstgöring. Där tror jag regionerna och staten måste prata med varandra, sa Irene Svenonius.

I Nationella vårdkompetensrådets uppdrag ingår bland annat att skapa ett nationellt underlag för att se vilka kompetensbehov som finns. I höstas startade även sex regionala vårdkompetensråd för att knyta ihop det nationella perspektivet med det regionala.

Läkarförbundet vill att Nationella vårdkompetensrådet ska få ett större ansvar för samordning och dimensionering.

– Rådet har ett rådgivande uppdrag i dag. Vi skulle vilja se ett tydligare mandat att arbeta med att säkerställa dimensioneringen av utbildningsplatser och uppföljningen av den, sa Sofia Rydgren Stale.

Ett annat ämne som berördes var vad som bör göras för att få unga läkare att vilja stanna kvar i yrket.

Flera i panelen lyfte fram ett behov av att minska administrationen för läkare så att de kan ägna sig åt kärnuppdraget. Bättre fortbildning, bra samarbete med fackliga organisationer, fler fast anställda och färre hyrläkare nämndes också.

– Den viktigaste åtgärden är att delegera mycket mera av besluten till verksamheterna, beslut ska fattas patientnära. Att minska toppstyrningen helt enkelt – både från oss politiker och från höga chefer, sa Irene Svenonius.

– Vi har satsat hårt på medicinska sekreterare i Sörmland och fortsätter med det, sa Monica Johansson som också berättade att regionen nyligen har infört ett mål om max 1 500 listade per allmänläkare i primärvården.