Sofia Zettermark fick sin läkarlegitimation i höstas och hade siktet inställt på en ST-tjänst inom allmänmedicin.

– Det är mycket ord om att prioritera primärvården. Men uppenbarligen görs det inte, säger Sofia Zettermark som vikarierar på en offentligt driven vårdcentral i Göteborg.

I höstas fick hon sin läkarlegitimation. Den framtida läkarkarriären verkade given: ett vikariat (som hon skulle få räkna in i sin ST) följt av en ST på en vårdcentral i Göteborg där hon både gjort sin primärvårdsplacering och vikarierat före AT.

För några veckor sedan kom kallduschen. Västra Götalandsregionen fryser tillsättningen av nya ST-block i allmänmedicin. Sofia Zettermark får inte heller sitt vikariat på vårdcentralen förlängt. I juni blir hon arbetslös.

– Det känns väldigt tråkigt och frustrerande. Vårdcentralen har sagt att de vill anställa mig och jag vill jobba där, säger Sofia Zettermark som är kritisk till bristen på transparens.

– Det hade varit en annan sak om jag fått veta förra året att det inte finns någon möjlighet att få en ST-tjänst i allmänmedicin i Göteborgsområdet. Då hade jag kunnat söka mig till en annan arbetsgivare eller specialitet, säger hon och fortsätter:

– Det är klart man inte har rätt till vilket jobb som helst. Men det är inte heller konstigt om man tror att en karriär inom allmänmedicin är görbar.

2018 beslutade politikerna att öka antalet centralt finansierade ST-tjänster i allmänmedicin i Västra Götalandsregionen från 440 till 540 stycken. Men enligt en utredning som regionen har gjort behövs fler. I dag utbildas 640 ST-läkare i allmänmedicin. Förutom de 540 centralt finansierade, har vårdcentralerna själva valt att anställa ytterligare 100 ST-läkare.

– De sista åren har det varit en kraftig expansion och många nya ST-läkare har kommit in. Det är jätteroligt – vi behöver bli fler specialister i allmänmedicin. Men för att kunna utbilda fler behöver vi mer resurser, säger Camilla Sandin-Bergh, distriktsläkare och chef för Primärvårdens utbildningsenhet, vilket innebär att hon även är chef för studierektorerna.

Studierektorsenhetens budget är anpassad efter 540 ST-läkare, trots att de har ansvar för 640 stycken. Nu är taket nått, enligt Camilla Sandin-Bergh.

– ST-studierektorerna ska vara garanter för att det utbildas duktiga specialister. Vi kan inte plocka in nya ST-läkare utan att säkerställa att de kan bli klara och vi kan inte sänka kvaliteten.

Ett akut problem är bristen på sidotjänstgöringar, särskilt inom gynekologi.

– Vi lägger otroligt mycket tid på att leta sidotjänstgöringsplatser. Vi ska inte behöva jaga platser och böna och be klinikerna, säger Camilla Sandin-Bergh som vill att politikerna reglerar klinikernas ansvar att erbjuda sidotjänstgöringar.

Thomas Wallén är primärvårdsdirektör för Närhälsan i Västra Götalandsregionen, den offentligt drivna primärvården. Han uppger att ungefär 60 underläkare har kommit i kläm.

– Vi får inte ens anställa dem som ST-läkare med egna pengar. Det är jätteolyckligt. Vi behöver verkligen få in de här underläkarna som vill bli specialister i allmänmedicin i systemet. Regionen måste lösa detta.

Enligt honom finns det däremot inget beslut om att deras vikariat ska avslutas.

Det råder brist på specialistläkare i Sverige, och allmänmedicin har länge pekats ut som en av de absolut största bristspecialiteterna. Västra Götalandsregionen är inget undantag. När Läkarförbundet 2016 jämförde allmänläkartätheten i landets 21 regioner hamnade Västra Götaland på plats 16, med 2 077 listade per heltidsläkare. Bristen är fortfarande stor, enligt Thomas Wallén.

– Egentligen behövs det mer än 640 ST-läkare. Alla är överens om att vi måste ha fler specialister i allmänmedicin. Vi har rätt mycket vakanser och hyrläkare.

Både han och Camilla Sandin-Bergh kräver nu svar från politikerna om antalet ST-block framöver.

– De måste bestämma sig för hur många specialister vi behöver utbilda för att tillgodose behovet som vården har och avsätta resurser för det, säger Camilla Sandin-Bergh.

Sofia Zettermark har skrivit en debattartikel i Göteborgs-Posten för att belysa problemet. »Utöka antalet ST-platser inom primärvården i Västra Götalandsregionen och låt oss unga läkare som vill bidra till framtidens primärvård få göra det!«, skriver hon.

– Jag tycker att det är viktigt att visa på hur det ser ut i verkligheten. Politikerna säger att man ska satsa på primärvården, men gör tvärtom, säger hon till Läkartidningen.

Jakob Nyhlén, som är allmänläkare och ordförande för primärvårdssektionen i Västra Götalands läkarförening, tror konsekvensen kan bli att unga läkare tappar sugen att jobba med allmänmedicin. Han är kritisk till hur regionen har agerat.

– Hur ska vi kunna klara omställningen till en nära vård som alla politikerna pratar sig varma för om vi inte ens tagit höjd för dagens behov? Och dessutom signalerar att det inte går att lita på att det går att göra specialisttjänstgöring i allmänmedicin.

I en debattartikel i Dagens Medicin kritiserar även Marina Tuutma, ordförande Svenska distriktsläkarföreningen, och Madeleine Liljegren, ordförande Sveriges yngre läkares förening, beslutet att pausa alla nyanställningar av ST-läkare i allmänmedicin. »Exemplet från VGR visar med all önskvärd tydlighet att kompetensförsörjningen av specialistläkare i allmänmedicin fortfarande inte är prioriterad. Finansieringen i regionerna täcker vare sig specialiseringsutbildningen utifrån medborgarnas behov eller kostnaden för att anställa de färdiga specialisterna i allmänmedicin«, skriver de och kräver bland annat en nationell handlingsplan för att kunna dimensionera, organisera och finansiera ST-utbildningen och handledningen av blivande specialister i allmänmedicin.

Frågan om dimensionering av ST-tjänster i Västra Götaland ligger nu hos politikerna i personalutskottet och hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

– Vi måste titta på det här ur ett större perspektiv. Dels hur många platser vården behöver, dels hur vi ska säkerställa att det blir en bra kvalitet på utbildningen, säger Linn Brandström (M) ordförande i personalutskottet.

Vad har du att säga till de läkare som kommit kläm?

– Det är olyckligt. Vi får titta på detta från flera håll för att se hur vi kan lösa det. Men det är ingen snabb-fix, säger hon och fortsätter:

– Som arbetsgivare måste vi se till att den som går utbildningen får ut det som förväntas och att vi får ut duktiga, utbildade specialister. Det är inte bra om man får en plats, men sedan blir stoppad för att man inte får göra sidotjänstgöring och andra delar som ingår i utbildningen.

Studierektorsenheten vill ha tydligare regler för slutenvårdens ansvar att erbjuda sidotjänstgöringar. Vad anser du om det?

– Jag håller med. Där handlar det om att vi från politiskt håll måste skriva in det tydligare i våra vårdöverenskommelser, säger Linn Brandström.