Färre onödiga blodprov efter idogt arbete på Skånes universitetssjukhus

– Det här är inte något som händer över natten. Det handlar ju om att lära om invanda beteenden och rutinmässiga ordinationer. Det tar tid i en rätt så konservativ yrkeskategori, som läkare är, säger Fredrik von Wowern, sektionschef och läkare i internmedicin på Skånes universitetssjukhus (SUS).

Det var för fem, sex år sedan som man inom akutsjukvård och internmedicin på SUS inledde det systematiska arbetet med att sluta göra onödiga saker som ibland ger inget eller sämre resultat – och som i värsta fall kan skada patienten. Inspirationen kommer från det amerikanska konceptet Choosing wisely.

– Vi identifierade fem olika moment som förekommer ofta hos oss och där det inte finns evidens för någon positiv effekt för ett stort antal av våra patienter, säger Fredrik von Wowern, som även är ordförande i Svensk internmedicinsk förening.

På listan står inte minst att undvika att ta onödiga blodprov – i synnerhet för patienter som är i klinisk förbättring och där diagnosen med största sannolikhet redan är fastställd.

Det handlar också om att inte ge blodtransfusioner i onödan, att använda kvarliggande urinkatetrar mer restriktivt, att minska användningen av protonpumpshämmare och att inte rutinmässigt göra en skiktröntgenundersökning av huvudet efter ett svimningstillbud.

I dag är internmedicin på SUS den verksamhet i slutenvården som kommit längst i landet med det nya arbetssättet. Och på medicinavdelningarna i Malmö, där arbetet pågått allra längst, är effekterna tydliga enligt Fredrik von Wowern.

– Vi har minskat antalet ordinerade prover med nästan 50 procent. När det gäller skiktröntgenundersökningar och röntgenundersökningar i allmänhet så har det också varit en minskning med ungefär 30 procent. Dessutom har vi minskat blodanvändningen med 45 procent.

När det gäller urinkatetrar och protonpumpshämmare är det svårare att mäta, konstaterar han.

– Men vår upplevelse är att hela vårdteamet med sjuksköterskor och undersköterskor är mycket mer alerta när det gäller att hitta patienter som fått en kateter av någon anledning, och diskutera att man ska ta bort den. Vi upplever att det är färre patienter på avdelningen som faktiskt har kvarvarande kateter när de lämnar oss.

Fredrik von Wowern upplever inte att strategin medfört fler återinläggningar eller längre vårdtider. Snarare tvärtom.

Arbetet bidrar också till att frigöra resurser, både i form av minskade kostnader och minskade undanträngningseffekter.

– Vi har begränsat med tid och varje sak som är onödig stjäl tid från något annat. Och varje slant som vi lägger på något onödigt kan vi inte lägga på något annat. Enligt våra ekonomer sparar vi på våra medicinavdelningar i Malmö in ungefär 3 miljoner kronor per år genom minskad blodprovstagning.

Han betonar att det handlar om att jaga de onödiga sakerna – inte de nödvändiga.

– Ett prov som behöver tas ska tas. Vi ska inte jaga det där sista öret. Det finns ju en breakpoint i det här, där de medicinska riskerna överväger den ekonomiska vinsten och det minskade lidandet för patienten. Men jag upplever inte att vi är där, eller ens nära.

Han konstaterar också att det nya arbetssättet kräver ett mycket mer patientcentrerat förhållningssätt.

– Det kräver ju att man vet vad man håller på med. Man måste verkligen se varje patient som en unik individ och anpassa vården och utredningen efter den patientens behov.

Men att nå hit har alltså tagit tid. Från läkarhåll har det nya arbetssättet som sagt mött en del motstånd.

– Varenda gång man ska göra en förändring av sjukvården som inkluderar läkare så stöter man på massor av argument för varför det är bra att göra som man alltid har gjort. Det är också en av de mest nedslående delarna av det här – att det tar så lång tid. Men det handlar ju om att skapa en helt ny kultur.

Enligt Fredrik von Wowern kan motståndet bland annat handla om en rädsla för att göra fel, en oförmåga att ändra sitt beteende eller om att man misstolkar patienternas önskemål och förväntningar på vården.

– Min erfarenhet är att det mycket mer ofta är vi inom vården som vill ta de där proven och göra de där undersökningarna än att patienterna faktiskt kräver det. Det finns förstås patienter som har önskemål om olika saker. Men om man tar sig lite tid att förklara hur man själv tänker, så brukar det gå alldeles utmärkt, säger han.

Tanken är att – så fort pandemin tillåter – jobba vidare med samma metod för hela vårdteamet. Under det senaste året har Fredrik von Wowern och hans medarbetare dessutom tagit fram motsvarande lista över fem saker som läkarna faktiskt ska göra mer av.

– Vi vill bland annat jobba för att motverka att patienterna är undernutrierade. Det handlar också om att alltid ompröva symtombild och anamnes. Det låter kanske rätt självklart, men det är förfärligt sällan som man faktiskt tar nya grepp om patienterna när de väl har kommit in.

Så vitt Fredrik von Wowern vet är internmedicinarna på SUS först i landet med en sådan lista.

– En uttalad lista över vad vi faktiskt ska göra – där vi har som målsättning att från år till år bli bättre på de sakerna – det tror jag inte finns på kliniknivå någon annanstans, säger han.

Läs också:

Pandemin bör bli svenskt startskott för »Choosing wisely«