Patienter som lider i onödan och ett samtalsklimat mellan ledning och personal som havererat. Så ser sjukhusläkarna i Östersund på krisläget med personalluckor som gett alldeles för få vårdplatser.

– Sjukhuset avlövas nu i snabb takt och hotas faktiskt som akutsjukhus. Kirurger, ortopeder och narkosläkare måste få jobba med det de är utbildade för. Får de inte det så har vi snart inte kvar den kompetensen, säger fackliga veteranen Sara Sehlstedt, överläkare på röntgenavdelningen och ledamot i styrelsen för Jämtlands läns läkarförening.

Under vårt besök håller sig politikerna hemma för ett digitalt fullmäktigemöte – samtidigt som decimeterhög nysnö omgärdar sjukhuset som möjligen vårens sista bakslag.

Några veckor har gått sedan 12 läkare publicerade ett ovanligt skarpt och detaljerat brev om personalbristens konsekvenser.

Men om något har det snarare förstärkt misstron mellan regionledning och personal på sjukhuset.

– Den respons vi fått på brevet känns faktiskt lite nedlåtande, säger överläkare Tomas Koczkas efter att ha mött upp oss vid sjukhusets huvudentré.

– Vi är nere på 36 platser på kirurgen nu, och har ett behov av minst 52, och då får man till svar att neddragningen av vårdplatser inte bygger på politiska beslut utan på chefsbeslut. Men det handlar ju om att vi inte kan bemanna fler vårdplatser på grund av bristen på sjuksköterskor och undersköterskor.

För ett år sedan ändrades ersättningarna till sjuksköterskorna när de lokala arbetstidsavtalen på sjukhuset sades upp. Regionen behövde spara pengar, men för kirurgavdelningen blev det en försämring, och sedan dess har ett stort antal sjuksköterskor slutat.

»Patientlidande« är ordet som studsar tillbaka upprepade gånger i det sjusidiga läkarbrevet, med fokus på område kirurgi, som närmast kan beskrivas som ett rop på hjälp. Östersunds sjukhus är ett sjukhus där kirurgen fått stå som symbol för personal- och vårdplatsbrist, men där en allmän personalbrist gett en skörhet i hela systemet, enligt läkarnas beskrivning.

– Efter senaste neddragningen råder ett konstant överbeläggningstillstånd. Det är svårt att se någon ljusning när vi varje morgon tvingas konstatera att vi har kanske 8–10 överbeläggningar på våra 36 platser, trots att vi drar ner på planerad verksamhet, säger Tomas Koczkas, som har det medicinska ledningsuppdraget för nedre gastrointestinal kirurgi.

Han berättar att sjukhuset hittills har kunnat hålla igång kirurgi av tjock- och ändtarmscancer, som står för en betydande del av den nedre gastrointestinala kir-urgin. Men patienter som har fått stomi får vänta längre på sin operation för att bli av med stomin.

– Platsbristen gör att exempelvis dessa ingrepp har fått stå tillbaka, trots att det egentligen är en del av patientens cancerförlopp. Detta leder inte sällan till återinläggning på grund av stora stomiflöden, intorkning, njursvikt och saltrubbningar, vilket skulle ha kunnat undvikas om stomin hade kunnat läggas ner inom avsedd tid.

På område efter område lyfter läkarna fram medicinska konsekvenser av vårdplatsbristen. När verksamheten måste prioritera den akuta kirurgin får bland annat patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, gallbesvär, bukväggsbråck och obesitas vänta.

Överläkare Johan Johansson, specialist i palliativ medicin och allmänmedicin, var med och byggde upp kirurgens palliativa-onkologiska avdelning när den öppnades 2018. Nu är platserna stängda på obestämd tid.

– Tyvärr har vi därför inget specialiserat palliativt slutenvårdsteam runt de här patienterna, och vi har redan sett exempel på sämre vårdkvalitet och ökat patientlidande. De palliativa vårdplatserna har varit stängda tidigare under somrarna och det hade vi väntat oss även i år, men inte att vi skulle tappa de här platserna så här tidigt på året, säger Johan Johansson.

Läkarna pekar också på att färre vårdplatser leder till en etisk stress bland medarbetarna. Att kunna och vilja hjälpa men att inte förmå, och att bevittna och känna skuld för ett onödigt lidande, som det summeras i brevet.

– Ständiga utlokaliseringar och ständigt huvudbry för hur vi ska lösa det närmaste dygnet. Det finns aldrig utrymme för att titta framåt och utveckla verksamheten, eller till eftertanke för den delen, säger Tomas Koczkas.

Även svårigheterna att leva upp till kraven för utbildningsuppdraget lyfts fram. Färre operationer riskerar att försena ST-läkarnas examen när inte alla utbildningsmål kan uppfyllas. Nedprioritering av benigna åkommor gör också att AT-läkare inte får den kliniska träning de behöver.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Söderkvist säger att hon delar den oro personalen uttryckt om situationen blir långvarig.

– Det betyder till exempel att jag tycker det är särskilt bekymmersamt att områdeschefen valde att stänga de palliativa vårdplatserna till förmån för fler allmänkirurgiska vårdplatser. Det riskerar att bli svårt att återöppna de vårdplatserna om vi tappar delar av den kompetens som våra medarbetare som normalt arbetar där har, säger hon.

I övrigt pekar hon på åtgärder om tar sikte på en återgång till 52 vårdplatser för att möta behovet av inneliggande benign kirurgi. En viktig bit är det nya arbetstidsavtal för sjuksköterskor som blev klart i början på veckan och som innebär kortare arbetstid för de som jobbar inom regionens dygnet-runt-verksamhet.

Men Maria Söderkvist lyfter också ett nytt regionövergripande samarbete för Västernorrland inom ortopedisk proteskirurgi och en satsning på intermediärvård som ny vårdnivå på sjukhuset.

Läkarstödet för den tidigare områdeschefen Anna Warg har varit stort, med ett försvar om beslutet om stängningen av platser på den palliativa och onkologiska vårdavdelningen som den minst dåliga lösningen.

Anna Warg är nu tjänstledig från sin regionanställning efter den turbulenta tiden som chef:

– Med skrivelsen ville vi få ledningen att förstå och få en mer komplett bild av situationen kring konsekvenserna av rådande personalbrist. Men tyvärr har fokus från deras håll, i alla fall medialt, varit antalet vårdplatser och befogenheter att ta beslut om vårdplatsneddragningar, säger hon.

Enligt Anna Warg är det centrala att sjukhuset inte kan uppfylla sitt kirurgiska uppdrag om man inte har full kapacitet på operationsavdelningarna och fullt öppna vårdplatser.

– Vi har försökt belysa att det inte bara är siffror utan leder till patientlidande. Om vi har 36 eller 40 vårdplatser är mer gradskillnader i helvetet, som jag uttryckt det tidigare.

Sara Sehlstedt saknar patientfokus från ledningen.

– Just nu har vi en situation där vi knappt klarar av vårt akuta uppdrag. Nästan inga elektiva patienter opereras. Mest synd är det om skröpliga och sjuka – är man inte mobil nog kan man exempelvis inte få sin höftprotes opererad på privatklinik i Stockholm. Den patientgruppen är totalt rättslös i dag, de kommer ingenstans. Om du är gammal och skröplig och bor i Jämtlands län och behöver ny höft – vart ska du ta vägen? I nuläget har vi inga svar, säger Sara Sehlstedt.

Hon tillägger att det delvis kan ses som ett Norrlandsproblem och pekar på grannregioner med dålig ekonomi, som Västernorrland med neddragen verksamhet vid främst Sollefteå sjukhus.

– Nu är plötsligt lösningen att Jämtland ska skicka operatörer och patienter till Sollefteå för höftoperationer där. Det är som att nästan alla spärrar börjat släppa, som att man här på sjukhuset kan se män i 80-årsåldern med prostatabesvär som läggs in på barnavdelningen, säger Sara Sehlstedt.

Enligt Vårdförbundet har omkring 35 sjuksköterskor lämnat kirurgen det senaste året när centrala, allmänna bestämmelser gällt för sjuksköterskor i brist på ett lokalt avtal.

– Det har funnits ett stort missnöje med villkoren, och det gäller inte bara kirurgen. Det är kanske där man dragit igång protester, men även exempelvis på ortopeden och medicinområdena har medarbetarna sett det som en stor försämring. En del av dem som har slutat på kirurgen är dock kvar i regionen inom annan verksamhet, säger Roger Bergebo, lokal ordförande för Vårdförbundet.

Tomas Koczkas menar att uppsägningarna inte borde komma som någon överraskning för regionledningen.

– Det säger sig självt – vem accepterar egentligen att jobba lite mer för lite mindre pengar, och under ganska mycket sämre omständigheter?

Nu finns alltså ett nytt arbetstidsavtal på plats för sjuksköterskorna. Men enligt Johan Johansson är det också det bristande förtroendet som gör att sjukhuset tappar personal.

– Att vårdpersonal slutar är framför allt kopplat till att det finns ett missnöje och ett bristande förtroende för regionledningen. Pandemin eller andra faktorer har inte påverkat den utvecklingen i samma utsträckning.

Sara Sehlstedts önskelista för att komma vidare är klar:

– Steg ett måste vara en inriktning att bli en attraktiv arbetsgivare. Vi måste få tillbaka personal – annars kan vi lägga ner sjukhuset. En ledning och styrning som lyssnar och förstår i samklang med verksamheten saknas också i nuläget.

Hon tycker att det nya politiska läget är spännande.

– Jag tolkar det som att det finns en oenighet om sjukhusfrågorna. Det är nytt för Jämtland med den politiska ledning som tillträdde efter valet och fokus har till stor del varit på ekonomin.

Nyligen togs även beslut i hälso- och sjukvårdsnämnden om dels en tillfällig höjning av ersättningen till bemanningsföretag för att kunna locka hyrsjuksköterskor, dels en bonusmodell där medarbetare inom regionen kan få ersättning om de bidrar till att rekrytera kollegor inom bristyrken.

– Vi vill se satsningar på den fasta personalen och det har vi varit tydliga med sedan i höstas. Det vi sa då saknar vi fortfarande: en ledning som lyssnar på personalen och värnar om dialog, säger Annika Östling, som är ordförande för Jämtlands läns läkarförening.

 

Läs även: »Måste gå över blockgränsen för att finna lösningar«

Sjukhuset i Östersund

  • Östersunds sjukhus har som Region Jämtland Härjedalens enda sjukhus befolkningsansvar för omkring 130 000 invånare och med ett förhöjt vårdbehov under delar av vintersäsongen med många fjällturister i länet.
  • Sjukhuset sysselsätter omkring 2 400 personer.
  • Region Jämtland Härjedalens slutenvård redovisade närmare 17 000 vårdtillfällen under 2020.
  • Sjukhuset har planerat för 290 vårdplatser under 2021, men har liksom 2020 tvingats hålla en del stängda på grund av personalbrist.
  • Efter den senaste neddragningen i början av mars har Område kirurgi vid Östersunds sjukhus 36 vårdplatser. En grupp läkare med ledningsfunktioner publicerade 24 mars en ingående beskrivning av konsekvenserna av färre vårdplatser med patientlidande och ökad risk för vårdskador. Inlägget kan ses som en vädjan till politiker och tjänstepersonsledning att bli medvetna om konsekvenserna för patienter och även personal i form av sämre arbetsmiljö, etiska dilemman och svårigheter för regionen att klara utbildningsuppdraget.