Socialstyrelsen jobbar just nu med att ta fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism. En remissversion beräknas vara klar i höst.
Samtidigt har Svenska föreningen för barn och ungdomspsykiatri (SFBUP) nu alltså för första gången tagit fram kliniska riktlinjer för utredning och insatser vid autism.
När de nya riktlinjerna presenterades under ett webbseminarium, arrangerat i samarbete med Svenska läkaresällskapet, slog gruppen bakom dem fast att det finns ett behov av riktlinjer på området.
Ett mål med riktlinjerna – som omfattar åldersgruppen 1 till 17 år – är att motverka såväl över- som underdiagnostik av autism.
De senaste tio, femton åren har antalet autismdiagnoser ökat rejält, trots att det inte finns belägg för att antalet symtom har ökat i befolkningen.
– Det har visats att en stor del av diagnosökningen kan förklaras av ett fenomen som kallas diagnostisk substitution – ett breddande av de diagnostiska kriterierna och olika administrativa inslag, sa Sebastian Lundström, psykolog och forskare på Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet, som deltagit i riktlinjearbetet.
Enligt Sebastian Lundström understryker riktlinjerna att en autismdiagnos fastställs genom en klinisk konsensusbedömning av åtminstone läkare och psykolog med omfattande psykiatrisk kompetens, erfarenhet och expertis när det gäller utvecklingsrelaterade svårigheter.
Riktlinjerna ska även främja evidensbaserade och individuellt anpassade insatser efter behov samt uppföljning av funktionsförmåga, svårighetsgrad och den vanligt förekommande psykiatriska samsjukligheten vid autism.
Enligt Maria Unenge Hallerbäck, vetenskaplig sekreterare i SFBUP, kommer föreningen nu att jobba vidare med hur riktlinjerna ska implementeras i vården.
Hon konstaterade att organisationen kring autism ser olika ut i landet och att uppdraget kan vara delat mellan barn- och ungdomspsykiatrin och barnhabiliteringen.
– Men även om man har ett begränsat uppdrag så måste alla inom barn- och ungdomspsykiatrin ha kunskap om barn och ungdomar med autism, för man träffar dem – antingen man vet om det eller inte.
