Förra våren lyfte Läkartidningen att det stora intresset för att forska om covid-19 också inneburit en kamp om både patienter och personalresurser på sjukhusen. Nu bekräftas den bilden i en rapport där Vetenskapsrådet på regeringens uppdrag tittat närmare på Sveriges kapacitet att med kort varsel genomföra kliniska studier i en krissituation.
I rapporten konstaterar myndigheten att det under den pågående pandemin har varit svårt att samordna kliniska studier och prioritera forskning, såväl inom som mellan regioner.
En slutsats är att viktiga strukturer måste finnas på plats och vara väl inarbetade redan innan krisen är ett faktum för att man med kort varsel ska kunna få angelägen klinisk forskning på banan. Vetenskapsrådet anser att man nu ska satsa på att bygga upp ett väl fungerande system för kliniska studier överlag, kompletterat med specifika funktioner som behövs i krissituationer.
I rapporten ger myndigheten ett antal rekommendationer. Det handlar bland annat om att skapa ekonomiska incitament som främjar infrastruktur, kompetensförsörjning och nationell samordning inom klinisk forskning. Man måste också säkerställa att kliniskt verksam personal verkligen får tid att ägna sig åt forskning.
Enligt rapporten fick ungefär 300 studier med koppling till covid-19 etiskt godkännande under 2020. Men förmodligen kommer det inte att finnas forskningspersoner till alla planerade studier, enligt Vetenskapsrådet.
Myndigheten slår också fast att de allra flesta covidrelaterade studier bedrivs och inkluderar forskningspersoner från en enda sjukvårdsregion. Bara 9 procent har huvudmän från flera sjukvårdsregioner. Nästan hälften av alla studier – 44 procent – har en huvudman i Stockholms sjukvårdsregion.
Efter pandemin kan det finnas anledning att analysera om fler studier faktiskt hade kunnat genomföras om en högre andel av studierna bedrivits i flera regioner, anser Vetenskapsrådet. Till exempel i de fall där det saknats tillräckligt med patienter, eller då liknande studier startats parallellt i flera regioner.
