Farzad Khazaei går termin 11 från läkarutbildningen vid Örebro universitet. Foto: Privat

Farzad Khazaei går termin 11 på läkarutbildningen vid Örebro universitet. Under utbildningen har han sökt massor av underläkarjobb utan framgång.

– Jag har aldrig känt att jag fått chansen. När jag sökt underläkarvikariat och jobb som läkarassistent på termin 8, 9 och 10 har jag inte ens blivit kallad på intervju. Samtidigt har jag sett hur mina medstudenter fått arbete. Till slut har jag tänkt att det kanske är fel på mig på något sätt, säger Farzad Khazaei.

I december sökte han ett längre underläkarvikariat på Lindesbergs lasarett med start i slutet av sommaren. Enligt annonsen krävs att man minst är klar med termin 10 på läkarutbildningen alternativt har en läkarexamen från en utbildning inom EU/EES samt svenska motsvarande C1-nivå.

Farzad Khazaei, som har bott i Sverige sedan han var två år, ringde verksamhetschefen fyra gånger för att visa sitt intresse. Men han kallades aldrig till någon intervju.

Frustrerad och med en gnagande misstanke om att han valts bort på grund av sitt utländska namn och utseende, skickade han in en ansökan igen. Men den här gången med sin sambo Kristina Lindbergs namn och bild i stället. Meritförteckningen var i stort sett identisk, men han skrev om det personliga brevet.

Strax därefter blev Kristina Lindberg, som är konstnär, uppringd om tjänsten.

– Hon blev i princip lovad jobbet som hon sökte med mina meriter. De sa att de bara ville se ett ansikte på henne och kolla referenser, säger Farzad Khazaei.

Kristina Lindberg kallades till ett möte med Synnöve Bergentz som är AT-chef på sjukhuset och överläkare på den aktuella kliniken. Där la paret korten på bordet. Läkartidningen har tagit del av inspelningen från mötet. Där framkommer det att arbetsgivaren var intresserad av att anställa Kristina Lindberg.

– Vi behövde en till vikarie nu på slutet. Det var lite grann av en slump om jag ska vara helt ärlig, säger Synnöve Bergentz som förklaring när paret frågar varför Kristina kallats till intervju medan Farzad inte blivit det.

Hon uppger att 128 ansökningar kommit in och att hon inte har gått igenom alla själv.

I slutet av mötet lovar Synnöve Bergentz att kontakta referenterna och säger att Farzad Khazaei eventuellt kan få vikariatet. Samtidigt är hon tydlig med att hon anser att hans erfarenheter brister. Några dagar senare får Farzad Khazaei besked om att han inte får jobbet.

– Synnöve Bergentz sa att hon blev osäker på mig för jag inte har någon erfarenhet och undrade om jag var tillräckligt bra för tjänsten. Jag tycker det var underligt. För hon blev ju tydligen inte osäker på det när hon trodde att jag var Kristina.

Han ser det som skett som en bekräftelse på något han länge har misstänkt: Att han blir negativt särbehandlad på grund av sitt utländska namn och utseende.

– När man inte blir kallad på intervju vet man mer eller mindre vad det beror på. Men jag är ändå ganska chockad. Jag känner mig så skör. Ser de ner på mig?

Han uppger att han skickat omkring hundra ansökningar om underläkarvikariat eller AT-tjänster runt om i landet det senaste halvåret. Han har varit aktiv och hört av sig till arbetsgivarna.

– Jag har nästan bara mötts av standardsvar tidigare. Men nu – den första och enda gången jag använt någon annans namn och bild – fick jag svar direkt utan att ens behöva anstränga mig.

Kristina Lindberg, som sett sin sambo kämpa år efter år, är också omskakad.

– Man vet ju att det händer. Ibland är det omedvetet. Man väljer någon man relaterar till mer. Det är därför som det behövs tydliga rutiner vid rekryteringar, säger hon.

Hon la ut ett inlägg om händelsen på Facebook som har lett till många upprörda kommentarer.

– Folk tycker det är solklar diskriminering och rasism. Det här är något de flesta är medvetna om. Men när det händer blir man ändå helt ställd.

Arbetsgivaren förnekar däremot att det rör sig om diskriminering.

– Det gör det absolut inte. På vår klinik arbetar personer med väldigt många olika härkomster. Är det någon form av diskriminering är det att vi har många män på kliniken och övervägde att få in en till kvinna, säger klinikens verksamhetschef Marie-Louise Forsberg Fransson till Läkartidningen.

Synnöve Bergentz påpekar att hon har lång erfarenhet av rekrytering. Hon har varit verksamhetschef på kliniken i 15 år och är sedan några år tillbaka AT-chef.

– Det är läkare och läkarkandidater från alla världens länder och jag har aldrig ens tänkt tanken att diskriminera någon.

Det är första gången kliniken sökt underläkare via annons och de säger att de överraskades av mängden med ansökningar. De beskriver även den långa ansökningstiden, som löpte från december till sista mars, som problematisk. På grund av detta och den höga arbetsbelastningen under pandemin, fick de »grovsålla« bland ansökningarna.

Skillnaderna i de personliga breven var också avgörande, enligt arbetsgivaren. I den första ansökan hade Farzad Khazaei exempelvis uppgett att han var intresserad av att börja redan i januari eftersom han då trodde att han skulle hinna ta examen ett halvår tidigare än han, på grund av personliga omständigheter, kunde.

– Erfarenhetsmässigt är ansökningarna likadana. Men det är ett helt annat personligt brev, säger Marie-Louise Forsberg Fransson.

Synnöve Bergentz säger till Läkartidningen att hon var tveksam redan innan hon träffade Kristina Lindberg eftersom hon tyckte hennes erfarenhet var begränsad.

Varför kallade ni henne till en intervju då?

 – Jag var lite sent ute då avdelning-, mottagningsarbete- och jourarbete under en pågående pandemi tagit extra mycket resurser och sjuk- och korttidsfrånvaron varit högre bland kollegorna. Jag hade hennes ansökan på mitt bord. Jag ringde upp eftersom jag tänkte att jag i alla fall kan prata med henne.

Vid det tillfället hade tre underläkare anställts. Hon var osäker på om det behövdes en till.

– Men den här tjejen skulle ta läkarexamen i juni och kom från Örebro. Det värnar vi naturligtvis också om eftersom vi är ett närliggande sjukhus och inte haft ett universitet eller en läkarutbildning i så många år. Man vill vara rädd om dem, säger Synnöve Bergentz.

Borde inte det gälla för Farzad Khazaei också?

– Ja, men tänk att jag har en hög med ansökningar på mitt bord. Jag har inga riktigt bra kandidater. Så ligger Kristinas ansökan plötsligt där eftersom hon sökt sent. Då tänker jag att hon får komma upp och hälsa på även om hennes erfarenheter egentligen var på tok för grunda, säger hon och fortsätter:

– En del gör positiva intryck och kan ha med sig mer än vad man tror. Det kan ju vara en tjej som kanske gjort mer än vad som framkommer.

Bör en rekrytering gå till så här tycker ni?

– En lärdom av det här är att det blev för långt fönster med annonsen. Vi var inte heller beredda på att det skulle komma in 128 ansökningar, säger Marie-Louise Forsberg Fransson.

Kliniken kommer enligt henne att gå igenom sitt rekryteringsarbete med HR-avdelningen för att undvika att liknande situationer ska uppstå framöver.

Farzad Khazaei känner sig maktlös och arg. Han har vänt sig till Läkarförbundet för att pröva om det kan handla om diskriminering. Läkarförbundet bekräftar att de kommer att driva hans ärende. I övrigt vill de inte ge några kommentarer.

På frågan om Farzad Khazaei riskerar några rättsliga följder för att han använt sambons namn och bild, uppger Läkarförbundet via sin kommunikationsavdelning att de inte kan uttala sig om rättsläget just nu men undersöker det. Däremot rekommenderar förbundet inte någon att skicka in en ansökan med någon annans namn och bild.

Farzad Khazaei är orolig för hur hans framtida läkarkarriär ska påverkas av händelsen. Samtidigt känner han att han måste agera.

– Jag har varit jättetveksam om jag ska berätta om det här. Men jag känner att jag inte kan vara tyst heller. Problemet är så allvarligt. Det får kosta vad det kostar. Som läkare tycker jag man ska vara en empatisk och solidarisk person och behandla alla lika.

I juni tar han läkarexamen. Men på grund av svårigheterna att få jobb funderar han redan på att byta yrkesbana.

– Jag har slut på studiemedel. Nu är det min sambo och min mamma som försörjer mig.  Får jag inte jobb som läkare, måste jag försöka hitta på något annat.

 

Så hanterar Läkarförbundet diskrimineringsärenden

En medlem som upplever diskriminering kan kontakta Läkarförbundets medlemsrådgivning eller sin lokala läkarförening.

Diskrimineringsärenden handläggs i regel av Läkarförbundets förbundskansli i nära samråd med berörd lokalförening och berörd medlem.

De hanteras på samma sätt som andra mer komplicerade arbetsrättsliga ärenden, det vill säga genom förhandlingar och ytterst domstolsprövning.

Läkarförbundets främsta uppgift är att se till att medlemmens ärende blir korrekt hanterat och att stötta medlemmen genom processen.

Läkarförbundet har förtur att företräda sina egna medlemmar i diskrimineringsärenden. Om en medlem anmäler direkt till Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommer DO att skicka anmälan till Läkarförbundet och avsluta ärendet. Om Läkarförbundet väljer att inte driva ärendet kan medlemmen göra en ny anmälan till DO.

Källa: Läkarförbundet