I dag är vårdlandskapet kring barn och unga splittrat, med många olika huvudmän eller aktörer – inte minst när det gäller insatser som rör psykisk hälsa.
– Det är väldigt otydligt vart man vänder sig. Det finns ingen tydlig väg in, säger Peter Almgren, barnläkare och utredare som under tisdagen lämnar över sitt delbetänkande till regeringen.
Utredningens uppdrag har varit att utreda förutsättningarna för en sammanhållen nära vård för alla barn och unga. Men också hur primärvården kan avlasta den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin när det gäller barn och unga med psykisk ohälsa.
Det viktigaste är att ta fram ett nationellt hälsovårdsprogram som sträcker sig ända fram till 21-årsdagen och backas upp av lagändringar, enligt Peter Almgren.
Det nationella hälsovårdsprogrammet ska binda samman alla aktörer som möter barn och unga, täta glappen mellan olika instanser och slå fast vilka insatser barn och unga faktiskt ska ha. På sikt ska det garantera en sammanhållen nära vård i hela landet.
– Det kommer förstås att ta år att bygga upp eftersom vårdlandskapet är så fragmentiserat. Men vi tror att det här är vägen framåt. Då får man en plattform för alla barn och unga, säger Peter Almgren.
Han beskriver utredningen som ett slags barnsäkring i den stora omställningen till en god och nära vård som nu pågår i Sverige, där primärvården ska bli navet i sjukvården.
Perspektivet är brett. Det handlar om att främja hälsa och förebygga ohälsa hos barn och unga – men också om att tidigt upptäcka problem och ge fördjupade insatser när det behövs.
– Ett nationellt hälsovårdsprogram kan till exempel innehålla hälsoundersökningar, vaccinationer, föräldraskapsstöd, säger Peter Almgren.
Tanken är att Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter för det nationella hälsovårdsprogrammet, tillsammans med professionen och organisationen för kunskapsstyrning. Sedan blir det upp till regioner och kommuner att omsätta det i praktiken.
Byggstenarna i dag är mödrahälsovården, barnhälsovården, elevhälsans medicinska insatser och ungdomsmottagningarna.
– Hur man gör det kan se olika ut. Det viktiga är att man erbjuder alla barn det här programmet.
En del av Peter Almgrens uppdrag har varit att fundera på om det går att ge till exempel primärvården, ungdomsmottagningarna och de medicinska delarna av elevhälsan ett gemensamt huvudmannaskap.
– Men det kommer vi inte att föreslå. Där har vi inte hittat någon robust lösning. Däremot tycker vi att till exempel elevhälsan och primärvården behöver ha ett mycket starkare partnerskap än i dag.
Han föreslår även en skärpt reglering av fast vårdkontakt för barn och unga.
– Är man under 21 ska det mer aktivt prövas om behov finns av fast vårdkontakt. Vi föreslår en skärpt skrivning där.
I uppdraget har det alltså även ingått att titta närmare på hur primärvården kan avlasta den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin – det vill säga korta köerna till BUP.
Utredningen presenterar en rad rekommendationer i form av en sexstegstrappa som rör allt från lättare psykisk ohälsa, psykiatriska tillstånd och belastningen i barn- och ungdomspsykiatrin.
– Det finns ingen enkel lösning för att komma till rätta med köerna till BUP. Ska man på riktigt lösa hela vårdkedjorna så måste man titta på alla de här sex stegen systematiskt och samtidigt. I dag är det ingen i Sverige som riktigt får till ett helhetsgrepp. Jag hoppas att vi kan bidra till det.
Enligt utredningen måste primärvården få tydligare ansvar för psykiska vårdbehov hos barn och unga – något som är en direkt spegling av Anna Nergårdhs utredning om en god och nära vård.
– Det måste tydliggöras att vårdcentralen eller hälsocentralen är vägen in för alla vanligt förekommande vårdbehov. Inte bara när det gäller fysiska vårdbehov, som är det är i dag. Utan att det är dit man går även när man mår dåligt i själen, säger Peter Almgren.
Förstalinjenverksamheterna för barn och unga med lättare psykisk ohälsa måste bli mer enhetliga och utgå från primärvården, enligt utredningen. Det handlar också om att resurs- och kompetenssätta primärvården för att ta hand om psykiska vårdbehov hos barn och unga.
Dessutom måste den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin bli mer nära och lättillgänglig och mer konsultativ gentemot primärvården.
Arbetet med utredningen har varit svårt, konstaterar Peter Almgren.
– Ja, det har det varit. Man kanske kommer in med något slags tro om att det finns någon tydlig, enkel lösning. Det har ju funnits väldigt mycket förhoppningar kring det här med huvudmannafrågan. Men det är väldigt svårt att få till robusta och enkla lösningar i ett system som har utvecklats under så många år, med en sådan differentiering, säger han.
