Foto: Joakim Andersson
Jens Schollin, som är professor i pediatrik och specialist i neonatologi, hade precis klivit av posten som rektor för Örebro universitet när han fick i uppdrag av regeringen att skapa ett sammanhållet system för läkares utbildning och specialisering. En viktig uppgift var att analysera om det borde införas en obligatorisk introduktion inom ramen för läkares specialisering.
Jens Schollin fick 9 månader på sig. Under utredningstiden besökte han alla lärosäten med läkarexamination, nästan alla regioner samt flera lärosäten i övriga Skandinavien och Storbritannien.
– Det fanns många särintressen, så klart, och jag var tvungen att i möjligaste mån få med alla på tåget. Det var också viktigt att inte göra ett slags mini-AT, utan få till något som gav en tydlig progression utifrån den nya läkarutbildningen.
Resultatet blev bastjänstgöringen.
En insikt Jens Schollin slogs av under utredningsarbetet är hur olika läkare som är utbildade utomlands togs om hand i regionerna. Det såg han som problematiskt.
– Det var en enda röra. Jag blev jätteförvånad. Jag såg att det fanns en risk att man inte tog hänsyn till den medicinska kompetensen på det sätt som man borde.
Själv har Jens Schollin inspirerats mycket av Skottlands utbildningssystem för läkare. Därifrån har han bland annat tagit med sig vikten av kollegial bedömning, något som han ser som grundläggande för bastjänstgöringen.
– Har man en senior kollega som kan väldigt mycket blir det ett väldigt stöd, i stället för de ångestskapande examinationer som funnits genom åren. Att lära sig av en äldre, erfaren kollega är suveränt.
Han ger rådet att inte införa alltför komplicerade bedömningssystem under bastjänstgöringen.
– Gör det inte för svårt. Är du erfaren går det att avgöra på tio minuter om en läkare under utbildning kan eller inte kan! Man kan examinera efter en rond till exempel. Det gäller att bygga upp kollegiala system som är tydliga och innehåller personer med erfarenhet, och inse att det måste ingå handledning/examination i en läkares tjänstgöring.
Vilka är de största fördelarna med BT?
– Att du utvecklar och breddar den medicinska kompetensen och förmågan till medicinskt beslutsfattande. Du får en flexibilitet som gör att du kan öka genomströmningen, du fokuserar på första linjens sjukvård och får en möjlighet till individuell utformning. En annan fördel är att även läkare som är utbildade i övriga EU måste gå den här vägen.
Finns det några nackdelar?
– Att man inte tar de kollegiala bedömningarna på allvar utan låter alla passera för lätt. En annan risk är att regionerna inte inrättar tillräckligt med BT-platser.
Liksom många andra känner Jens Schollin en oro för att BT, likt AT, ska bli en ny flaskhals. Samtidigt pekar han på att bastjänstgöringen är mycket flexiblare än allmäntjänstgöringen.
– Du har till exempel möjlighet att ha BT-läkare på kliniker eller inom specialiteter där du aldrig har haft AT-läkare. På så vis kan du få en helt annan genomströmning. Men jag är övertygad om att detta, liksom AT, kommer att ha sina barnsjukdomar.
Han hoppas att införandet av den nya läkarutbildningen och bastjänstgöringen på sikt ska leda till att även specialistläkares vidareutbildning regleras.
– Jag ser detta som ett avstamp för att få en bättre struktur för ett livslångt lärande för läkarna.
Läs även: Trevande start för läkarnas bastjänstgöring
»En del frågar vad BT är när de ser min namnskylt«
Tuffa löneförhandlingar om BT väntas
