Många snabbtest för covid-19 visar falskt negativt resultat

Equalis spelar en stor roll i det övervakningssystem som erbjuds laboratorier och som blivit obligatoriskt i samband med ackreditering av laboratorier. Det är inte vanligt att Equalis verksamheten når allmänheten men LTs sammanfattning av den rapport som Equalis och Läkaresällskapet gemensamt producerat verkade tillräckligt skrämmande för att skapa rubriker i dagstidningarna.
Budskapet är emellertid inte nytt; falska svar får man alltid räkna med vid mätningar. Storleken beskrivs indirekt av testets prestanda, sensitivitet och specificitet. Equalis resultat överensstämmer i stort sett med de som FHM beskrev i allmänna termer under våren 2020 och som beskrivits i fackpressen avseende Abbott testen. Denna är bäst beskriven i rapporten, möjligen med en avvikande låg specificitet som kan hänföras till höga FP.
Resultaten av prover med höga antigen koncentrationer snedvrider en utvärdering och lämnas därhän. Rapportens tabell kan uttryckas som sensitivitet 0,96 (0,90-0,99) och specificitet 0,79 (0,72-0,85). Dessa ger inte svaret på patienten/läkarens fråga: ”vad betyder ett positivt respektive ett negativt svar?” Den frågan kan bara besvaras om frekvensen positiva i det undersökta patientkoorten dvs. prevalensen är känd. Och uttryckas i de prediktiva värdena PPV och NPV.
Frekvensen sjuka vid en testning på t ex en flygplats kan antas vara t ex 1 %. Vid ”hemtestning” kanske motsatsen gäller och prevalensen uppgår till 50 %.
Vi kan då beräkna det relativa utfallet:
1 % 50 %
TP % 0,96 47,9
FN % 0,04 2,06
TN % 77,9 39,4
FP % 21,1 10,6
PPV % 4,35 81,8
NPV % 99,95 95,0
När 2 500 testats är det sannolikt att en FN erhållits på flygplatsen men 52 vid hemtestning. Det kan verka paradoxalt att antalet FP i de två situationerna uppgår till 527 respektive 266! Det prediktiva värdet av ett negativt värde är avsevärt högre än ett positivt, i båda fallen
Vilket är minst önskvärt, FN eller FP och kan vi göra något åt det? Först en brasklapp: de preanalytiska förhållandena dvs. provtagning i svalg och näsa är erkänt svåra, skulle den effekten inkluderas bleve säkert sensitiviteten betydligt lägre (FN ökar).
Vad kan man göra åt utfallet? Den skicklige testkreatören kan rucka på relationen mellan sensitivitet och specificitet genom att justera ”cut-off”. Man kan bara göra alla till viljes med en annan mätprocedur.
Knäckfrågan är om skall man skall testa om prevalensen är låg. Frekvensen FN är visserligen mycket låg men det är också frekvensen TP och det prediktiva värdet av ett positivt resultat är lågt; man dömer ett avsevärt antal till FP. Det känns inte bra att avgöra ombordstigning baserat på den omöjliga tanken ”att kunna säkert påvisa ingenting”!
Denna frågeställning har långt vidare implikationer t.ex. användningen av laboratorieundersökningar över huvud taget och i synnerhet utan medicinsk indikation. En adekvat fråga är därför om den verksamhet som kommersiella ”provförmedlings och - tolkningsföretag” (Werlab mfl.) är etiskt och medicinskt försvarbar. ”Något tål de att hedras men mer att skrattas åt!” till skillnad från Lotta Svärd.