Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för att utveckla och upprätthålla expertis samt sprida kunskap inom området katastrofmedicin.

För att säkerställa uppdraget har Socialstyrelsen sedan 20 år tillbaka bidragit till finansiering av flera kunskapscentrum inom katastrofmedicin. Förutom forskning och utveckling bistår dessa kunskapscentrum med expertstöd och genomför omvärldsanalyser.

Tidigare beslutade Socialstyrelsen om anslag utifrån ansökningar från olika kunskapscentrum. Bidragen omfattade exempelvis forskning och utveckling samt administration.

Men efter en dom i kammarrätten 2017 kom myndigheten fram till att kunskapscentrum behöver upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling.

Den nya modellen har lett till en splittring snarare än gemensam utveckling inom det katastrofmedicinska området. Det anser tunga företrädare för katastrofmedicin i Sverige som nu bildat ett nytt nationellt råd inom katastrofmedicin.

Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin, är en av företrädarna för det nya nationella rådet. Foto: Martin Kjellberg

En av företrädarna bakom det nya nationella rådet är Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet.

– Vi är ett antal forskare och kliniker inom katastrofmedicin och traumatologi som är verksamma på sex olika universitet i Sverige som har tyckt att det blivit ett problem med den här upphandlingen av katastrofmedicin som Socialstyrelsens jurister har beslutat, säger Johan von Schreeb, till Läkartidningen.

Syftet med rådet är att samla forskning, utveckling och utbildning inom området.

– Vi har sagt att vi bildar ett nationellt råd och går samman och stöttar varandra. Vi är få som håller på med katastrofmedicin i Sverige och vi kan inte tillåta oss att splittras genom att tvingas konkurrera om att driva kunskapscentrum.

I ett brev som det nya nationella rådet skickat till bland annat Socialstyrelsen skriver man att den nya processen både dragit ut på tiden och att den blivit ensidigt inriktad på budgivning där det universitet som lägger lägst pris koras som vinnare.

Dessutom pekar rådet på att förändringen medför att värdefull kompetens går förlorad och att nödvändig rekrytering av expertkunskap i det närmaste avstannat.

»Även om det juridiskt kan hävdas att upphandling är nödvändig, går det inte att förtjänstfullt upphandla vetenskaplig och medicinsk kompetens av vikt för rikets säkerhet på samma sätt som man köper in billigaste kontorsmateriel!«, skriver rådet i brevet.

– Vi emotsätter oss den här byråkratiseringen av något som inte kan upphandlas så här. Det här är en kompetens och en spetsförmåga som man inte kan köpslå om på det här sättet, säger Johan von Schreeb.

När det gäller hur kunskapscentrumen ska finansieras i framtiden pekar Johan von Schreeb att det behöver bli en ändring så att finansierings- och incitamentsstrukturer bestäms i samarbete med universiteten.

Eventuellt kan man tänka sig att universiteten går ihop och skapar ett gemensamt institut inom katastrofmedicin, menar han.

– Jag har inga problem med att förutsättningar och finansieringsmekanismerna ändras, men har svårt att acceptera den söndring som den nya upphandlingen har skapat. Vi måste ha ett system som stimulerar till samarbete snarare än konkurrens. I detta fall motverkar juridik och byråkrati målet att bygga katastrofmedicinsk kompetens i Sverige.

Maria Carlund, tillförordnad enhetschef vid Socialstyrelsen, medger att upphandlingsprocessen tagit lång tid. Hittills har Socialstyrelsen tecknat ramavtal inom två katastrofmedicinska delområden, global katastrofmedicin och internationella insatser samt traumatologi, men fler är på gång.

– Det har varit en långdragen process och det kanske inte varit det bästa. Det här är något nytt att hantera för oss, men vi vill hitta vägar framåt för att det ska bli bra för alla parter, säger Maria Carlund till Läkartidningen.

Hon pekar också på att modellen med upphandling är en konsekvens av domen i kammarrätten.

– Förändringen beror på att vi behöver förhålla oss till lagen om offentlig upphandling, både vi och de leverantörer som upphandlas.

Maria Carlund menar dock att upphandlingsförfarande har fördelar, exempelvis kan det bli större tydlighet om vad som förväntas av leverantören och man kan få en förbättrad transparens. Socialstyrelsen arbetar med att förbättra upphandlingsprocessen, säger hon.

– Vi vill hitta bra och effektiva vägar att göra det här. Men vi behöver tillsammans utveckla hur vi förhåller oss till det här med upphandling och hur vi uttrycker oss så att uppdragen blir mer tydliga. Det hade vi nog behövt utveckla även om vi inte hade haft just det här systemet.

Det nya nationella rådet för katastrofmedicin riktar ändå ganska skarp kritik mot den här modellen. Vad tänker du kring det?

– De har ju bland annat efterfrågat en dialog, och Socialstyrelsen vill väldigt gärna möta det och ha dialog framåt.