Sjukvårdens roll lyfts ofta när det handlar om samhällets ansvar att agera mot våld i nära relationer. Det handlar initialt om att ställa frågor till patienter om det finns tecken på våld. Men det är också ett ämne som många tycker är svårt att hantera.
– När jag pratar med kollegor – och det säger också forskningen – tvekar många att ställa de här frågorna. Det är för att man tror att patienterna ska bli kränkta, men också för att man känner en stor osäkerhet kring hur man ska hantera svaren, vad som förväntas av en, och om det verkligen är ens ansvar.
Det säger Johanna Simmons som är ST-läkare i geriatrik vid Universitetssjukhuset i Linköping och som forskar på våld och övergrepp.
– Forskningen är ganska entydig om att patienterna gärna vill att vi ska ställa frågor, fast vi kanske är oroliga att göra det.
Hon har ansvarat för regionens nya vårdprocessprogram som ska göra ämnet lättare för vårdpersonalen att ta sig an. I programmet finns en checklista, frågor att ställa till patienten och ett flödesschema som ska ge en snabb konkret hjälp för vårdpersonalen.
– Tanken är att vi skulle försöka ge en lättillgänglig introduktion till hur man kan förhålla sig till patienterna, hur man kan ställa frågor, hur man kan ta emot svaret och göra det så konkret som möjligt, säger Johanna Simmons.
Hon berättar att det har varit svårt att utforma ett program som ska kunna fungera i alla vårdens verksamheter. Men det har skrivits så att det kan anpassas för olika mottagningar.
Vårdprocessprogrammet blev klart förra hösten. Men pandemin har tagit mycket energi från vården och det har gått långsamt att etablera programmet, även om det kanske hade behövts extra mycket just under den här perioden.
– Det har varit lite svårt att komma ut eftersom fokus självklart har varit på andra saker. Samtidigt vet vi att nu under pandemin ökar och eskalerar de här problemen, och vi skulle kanske ännu mer behöva fokusera på detta. Med det har vi inte haft möjlighet till.
Denna höst ska programmet uppdateras med en ny dokumentationsmall. Det handlar till exempel om lagändringar gällande sekretessbrytande brott.
Därtill har politikerna gett sjukvården tillsammans med den kommunala verksamheten uppdraget att utreda en mottagningsverksamhet för patienter som utsatts för våld i nära relationer. Det hela är i sin linda men Johanna Simmons tror att det behövs.
– Om vi kan få till ett bra samarbete med kommunen skulle det vara guld värt. Jag tror vi som vårdpersonal kan göra en jättestark insats, men det är samarbetet med kommunens resurser och det multiprofessionella teamet som riktigt gör skillnad.
Hur bra tycker du sjukvården är på att uppmärksamma våld i nära relationer?
– Vi skulle kunna bli väldigt mycket bättre. Det vet vi till exempel från Socialstyrelsens dödsfallsutredningar – att många av dem som faktiskt dör av våld i nära relationer har varit i kontakt med hälso- och sjukvården, men ändå har det inte uppmärksammats.
Hon berättar hur hon flera gånger haft patienter som utsatts, som enligt journalerna behandlats för depression och ångest, men som aldrig har fått de här frågorna.
– Det kan göra mig lite ledsen. Att även om varningssignalerna finns där, så har man inte ens ställt frågor.
Är det något du vill skicka med till läkarna som läser den här artikeln?
– Våga se den här problematiken och våga fråga. Man måste inte ha så starka indikationer på det; patienterna tar inte illa upp om du bara ställer frågan på ett rimligt sätt och lyssnar och validerar. Det handlar mycket om att ge patienten makten över sitt liv tillbaka.
Vårdprocessprogrammet finns på Region Östergötlands vårdgivarwebb.
Läs även:
Kunskap om mäns våld mot kvinnor blir obligatoriskt på läkarutbildningen
Personal på akuten missar våld mot kvinnor
Debatt: Risk för ökning av våld i nära relationer under pandemin
Webbkurs ska öka kunskap om mäns våld mot kvinnor
