Under årets digitala Almedalsvecka bjöd Läkarförbundet in regionpolitiker från tre regioner för att diskutera hur arbetsmiljön för läkare och annan sjukvårdspersonal kan stärkas efter pandemin.
Janette Olsson (S), regionråd i opposition i Västra Götaland, lyfte bland annat fram att en viktig del för att få personal att orka stanna kvar i vården framöver är att få bort ständiga sparbeting. Dessutom behöver vårdens medarbetare bli fler.
– Vi behöver arbetsplatser där vi har tillräckligt med personal på varje vårdplats så att vi inte har de här inställda operationerna, utlokaliseringarna eller överbeläggningarna som vi så länge varit förlamade av. Nu har vi en chans att se framåt och dimensionera en sjukvård efter den kö vi har. Här behövs ett omtag.
Linn Brandström (M), regionråd och ordförande för personalutskottet i Västra Götaland, framhöll vikten av att fortsätta arbeta strukturerat kring arbetsmiljön.
Hon tog också upp minskad administration som en del för att förbättra förutsättningarna i hälso- och sjukvården framåt.
– Där tror jag att man måste vara lite mer självkritisk också från politiskt håll, för vi bidrar också till, med olika utredningar eller beslut, att öka administrationen. Det jag hoppas efter pandemin är att vi verkligen kan få till det arbetet, för det tror jag kommer förbättra arbetsmiljön för många.
Hon pekade också på vikten av närvarande chefer.
– Vi har under ett antal år tillbaka arbetat med normtal, att vi inte ska ha mer än 10 till 35 medarbetare per chef just för att förutsättningarna för cheferna är så viktiga, att finnas på plats och stötta upp och också bidra när det gäller prioriteringar och sådant.
Christer Jonsson (C), vice ordförande i regionstyrelsen i Kalmar, höll med om att ledarskapsfrågan blir viktig framöver.
– Vi har på samma sätt tagit fram en typ av normtal, ett mål, för hur många medarbetare per chef man ska ha. Jag kan tycka att offentlig sektor och hälso- och sjukvården underskattar vad det betyder om man har många medarbetare eller inte. Det är en pusselbit för en bättre arbetsmiljö framöver, sa han.
Malin Sjölander (M), regionråd i opposition och vice ordförande i regionstyrelsen i Kalmar, pekade å sin sida på att man från politiskt håll försöka bidra till en större förutsägbarhet för vården.
– Vi behöver ha någon sorts plan för hur den uppskjutna vården ska gå till väga. Ska den utföras nu eller under tre år, och vem ska göra vad? Sedan får man oftast revidera planer men börja i den änden.
Dessutom menade hon att regionens företagshälsovård behöver utvecklas och rustas framöver.
– Jag tror att vi kommer behöva se över hur den är dimensionerad och om den gör rätt saker. Jag tycker mig höra att vår personal har drabbats på andra sätt. Det är inte bara fysiska och psykiska skador, utan en del bär faktiskt till och med på trauman efter den här perioden, och det har tidvis varit fruktansvärda situationer i vården som vi behöver ta hand om.
Aida Hadzialic (S), oppositionsregionråd i Stockholm, tog upp att det nu handlar om att hitta en balans mellan återhämtning och vila samtidigt som man behöver ta tag i den uppskjutna vården. En viktig åtgärd är en generell resursförstärkning till hälso- och sjukvården, menar hon.
– Region Stockholm är Sveriges rikaste region och vi har en god kompetensförsörjning, men det handlar nu att ta hand om dessa resurser på rätt sätt. Då vill vi prioritera vårdpersonalen, både för att ge dem bättre villkor men också se till så att vi kan få fler kollegor för att korta köerna och ge vård efter behov.
Tobias Nässén (M), regionråd och ordförande i produktionsutskottet i Region Stockholm pekade på vikten av att regionerna är attraktiva arbetsgivare med god arbetsmiljö och goda villkor.
Samtidigt tror han inte att man kan lösa en god arbetsmiljö framöver genom att endast anställa fler i vården. Man behöver också tänka på nya arbetssätt, menar han.
– Även om vi skulle få stora skatteintäkter eller statsbidrag för att anställa, så säger demografin att det inte kommer att finnas medarbetare i överflöd för oss att anställa. Vi måste tillsammans hitta ett modernt sätt att arbeta med mindre administration, bättre stöd till medarbetarna och mer tid med patienterna, sa Tobias Nässén.
Han fortsatte:
– Det handlar, skulle jag säga, mer om att ändra arbetssätt än att bara bli fler. Men inget parti tycker att medarbetarna bara ska springa fortare, men det är den ekvationen vi behöver lösa tillsammans.
Ta del av hela seminariet i efterhand på Läkarförbundets webbplats.