Regioner satsar på egna distansläkare för att fylla luckorna

Under pandemin har distansarbete från hemmet blivit vardag i vissa branscher. Hälso- och sjukvården, vars personal fått göra enorma insatser när det gäller att hantera vårdbehoven under pandemin, är kanske inte en bransch man omedelbart förknippar med hemarbete.

Men det finns exempel där regioner som har svårt att rekrytera tagit initiativ till att anställa läkare som huvudsakligen arbetar på distans från den ort där de bor.

Ett exempel är Yvonne Lowert, överläkare i psykiatri. Hösten 2019 tog både hon och hennes make, också han läkare, anställning som distansläkare inom psykiatrin i Region Dalarna. Den största delen av arbetet utförs från hemmet i Sollentuna.

– Basen blev Mora, med arbete på plats var tredje till var fjärde vecka. Då bodde vi i lägenhet på sjukhusområdet.

Yvonne Lowert fick också en tjänst som chefläkare vid division psykiatri, och nu delar hon tiden mellan chefläkaruppgifter och sedvanligt läkararbete, huvudsakligen med psykospatienter.

Men på grund av pandemin har hon inte haft några fysiska läkarbesök på snart ett år. Under pandemin har allt fått ske på distans.

– Vi har jätteduktig personal på plats i Mora som har tät kontakt med patienterna på mottagningen med både vanliga besök och årskontroller. Själva läkarbesöket sker via speciella skärmar i rum på mottagningen. Distansbesöket kan ofta kännas mer avslappnat än ett fysiskt möte, och det är lätt att få kontakt med patienterna.

En begränsning är förstås att man inte kan ta fysiskt i patienterna, och vissa saker går inte att göra på distans, till exempel att skriva intyg som kräver en fysisk läkarundersökning. Då får man ta hjälp en av kollega på plats eller vid behov skriva remiss till vårdcentralen.

En fördel är dock att man med videomöten på ett enklare sätt kan nå patienter där de befinner sig.

– Vi har möjlighet att göra uppföljningar via patienternas mobil eller dator. Vissa patienter kan ha svårt att ta sig till mottagningen, eller känner större trygghet i att ha mötet i sitt hem. Det kan också förenkla för patienten att ha läkarbesök utan att behöva ta ledigt. Vi ser mindre av uteblivna besök.

En skillnad jämfört med att arbeta på en fysisk arbetsplats är förstås det sociala.

– Nej, jag träffar inte kollegorna i fikarummet. Fördelen är att jag jobbar med min man där vi kan fika tillsammans och ha lunchdejt varje dag. Arbetssättet har även möjliggjort att vi har kunnat skaffa hund.

Enligt Yvonne Lowert finns det både för- och nackdelar med att arbeta från hemmet. Ibland saknar hon det kollegiala mötet – samtidigt kan arbetet bli mer effektivt.

– Det är så »nära« till jobbet och det är lätt att starta på morgonen. För mig som person är det viktigt att hålla på arbetstiderna och inte sätta igång till exempel en tvättmaskin bara för att den råkar vara på samma plats. En nackdel med närheten kan vara att man kan ha svårt att avsluta om man är mitt uppe i någonting.

En fördel är att hon nu är mer tillgänglig för kollegor och övriga via video och chatt.

– Vi är mer nåbara med dagliga rådgivningstider, team och ronder vilket gör att vi hinner ta allt kring patienterna, stort som smått. Jobbar man i traditionell kontorsmiljö kan det hända att man möts av en korridor full med röda lampor. Då kanske man inte vågar störa, men här är den tiden förbi.

Yvonne Lowert fortsätter:

– Det här är ett fantastiskt sätt att jobba, både för oss och för verksamheten. Det sparar lokaler och resor och underlättar för patienter. Dessutom kan vi undvika att ta in hyrläkare.

Enligt siffror från Region Dalarna minskade psykiatrin sina hyrläkarkostnader från 71 miljoner kronor 2019 till 41 miljoner kronor 2020.

En drivkraft till att börja anställa distansläkare var just tanken att minska hyrläkarkostnaderna. Det säger Jeanette Hjortsberg, divisionschef för psykiatrin i Dalarna, som varit pådrivande för konceptet.

– Stora delar av min verksamhet är oberoende av hyrläkare i dag, säger hon.

Tanken att ha läkare på distans har hon haft med sig sedan flera år tillbaka efter ett förslag från en läkare, men det var inte helt friktionsfritt att förverkliga idén.

– Jag stred ganska hårt för detta och jag mötte ganska mycket motstånd. Folk tyckte idén var lite tokig. Men sedan hittade jag några personer som trodde på detta. Vi började jobba fram med HR hur ett anställningskontrakt ska se ut, hur vi löser arbetsmiljön och alla de här bitarna som var tvungna att vara på plats. Sedan fick jag stöd av politiken och högsta chefen och vi började prova.

Hittills är det sex överläkare inom division psykiatri som är anställda på distansavtal.

– Vi har funderat mycket kring det här med att vara en »attraktiv arbetsgivare«, som nästan kan uppfattas som en floskel. Men vi har lagt in en stor möjlighet att själv kunna påverka hur arbetstiden planeras. Hittills har vi kunnat vara väldigt flexibla.

Men det finns några förbehåll.

– Vi vill till exempel att man, utifrån sina förutsättningar, kommer hit och arbetar under semesterperioden, så att alla kan få sin semester.

Jeanette Hjortsberg utesluter inte att man i framtiden kan anställa läkare som arbetar helt på distans, men i dagsläget är det inte aktuellt. Det skulle heller inte fungera att endast ha distansläkare. Upplägget bygger på att det finns läkare och annan vårdpersonal på plats som kan ta det arbete som distansläkarna inte kan göra.

– En viss mängd läkare behöver vi ha på plats, för vi har akutvård, och det finns vissa bitar vi aldrig kan släppa från ett fysiskt besök. Det är också så att det här är ett arbetssätt som inte passar alla.

Hon pekar samtidigt på att det varit till nytta under pandemin att arbetssättet med läkare på distans redan fanns etablerat.

– Vi hade detta riggat sedan innan. På så vis har patientvården inte påverkats så mycket.

I höst är tanken att Yvonne Lowert ska börja åka upp till Dalarna igen. Hon räknar med att det blir ungefär en gång i måna-den. Då kan hon både träffa sina patienter och avlasta läkarna på plats med akuta besök och vissa intygsbedömningar.

Men kommer du någonsin att gå tillbaka och jobba fysiskt på en vårdinrättning?

– Nej, jag kommer inte att göra det. Det här passar bra in i mitt liv just nu, och jag får mer tid över till annat när jag slipper restiderna.

Yvonne Lowert, som tidigare arbetspendlade till Uppsala, understryker samtidigt att ett annat argument för distansarbete handlar om det miljömässiga.

– Vi måste tänka på vad vi gör med vår planet när vi far omkring och påverkar vår miljö negativt. Jag tror att vi kan lära oss att ta vara på möjligheter och nya arbetssätt framöver.

En annan region som tagit initiativ till att anställa egna distansläkare är Västerbotten.

Sedan november förra året har Michael Roslin, specialist i geriatrik, rondat särskilda boenden i västerbottniska Malå och Saxnäs från sin gård i Flen i Sörmland, där han också driver jordbruk.

Det hela började med ett projekt mellan Region Västerbotten, forskningsinstitutet Rise och vårdgivaren Kry som drog igång förra hösten. Tanken var att försöka förbättra kontinuiteten för äldre och multisjuka i glesbygd där det är mycket svårt att rekrytera läkare.

– Jag jobbade i Krys vanliga tjänst, men de ville gärna ha in en geriatriker i projektet eftersom det ju ligger i sakens natur att det handlar om äldre. Det var så jag kom in, säger Michael Roslin.

Tanken var att han skulle ha åkt upp och besökt sjukstugan i Malå, där han formellt blev anställd, och de särskilda boendena han skulle ansvara för. Men pandemin satte stopp.

Det innebar att han hade ansvar för omkring 70 personer fördelade på särskilt boende, korttidsboende och inom hemsjukvården som han aldrig träffat fysiskt.

– Det bästa är ju om man sett sina patienter i levande livet, men jag har försökt att kompensera genom att upparbeta ett gott samarbete med framför allt en läkare som finns på plats i Malå och som rycker ut om något handgripligen behöver bedömas. Det funkar bra.

Just möjligheten att vid behov kunna erbjuda en fysisk läkarkontakt är helt central för att konceptet ska fungera, menar Michael Roslin. Samtidigt förstår han att arbetssättet kan få vissa att höja på ögonbrynen.

– Det är klart att det kan finnas en skepsis mot ett sådant här digitalt upplägg. Doktorn har inte ens tittat på patienten, kan man som anhörig känna. Jag har försökt avsätta mycket tid till att ringa till anhöriga och hålla dem uppdaterade om vad som händer. Jag tror att det fallit väl ut, för de flesta uttrycker en häpnad över att doktorn ringer till dem.

Michael Roslin har sedan tidigare stor erfarenhet av att arbeta fysiskt mot särskilda boenden, men distanssamarbetet med kommunens sjuksköterskor och MAS har fungerat utmärkt hittills, menar han.

I vissa fall har han även besökt boenden via video, med hjälp av en surfplatta. Även detta har gått över förväntan, enligt Michael Roslin.

– De flesta på Säbo har en kognitiv nedsättning eller en demenssjukdom. Jag tänkte att det skulle bli en väldigt hög abstraktionsnivå att doktorn finns på en skärm, men det har gått häpnadsväckande bra. De har förstått och känt sig ganska trygga i konceptet och jag har kunnat göra bra iakttagelser. Ibland handlar det om att se hur patienten är och för sig.

Michael Roslin fortsätter:

– Ibland är det mer konkret. Man kollar på en svullen fotled – som man förstås inte kan klämma på – men ibland kan man förstå ganska mycket bara genom att se den.

Att upplägget fungerade bra intygas av Dan Thorn, verksamhetschef vid sjukstugorna i Malå och Sorsele. Det fungerade till och med så bra att han erbjöd Michael Roslin fortsatt anställning i Malå, med ett utökat uppdrag direkt efter projekttidens slut den sista maj, redan innan utvärderingen av projektet var genomförd.

– På grund av att vi haft så gott resultat, och att alla parter var nöjda, så ville vi fortsätta i Malå. Men jag ställde också frågan till mina verksamhetschefskollegor i södra Lappand om de var intresserade av lösningen, eftersom det finns brist på läkare vid i stort sett alla sjukstugor, säger Dan Thorn.

Och intresset var stort. Sedan den 1 juni i år ansvarar Michael Roslin också för att ronda särskilda boenden och hemsjukvård i Storuman, Sorsele och Vilhelmina. Tjänstgöringsgraden är 62 procent.

Tanken är att det nya upplägget ska testas i sex månader för att sedan utvärderas.

– Vi vill se att det här fungerar ur vår synpunkt, kommunernas synpunkt men även ur Michaels synpunkt. Det här är ett nytt sätt att jobba. Hans uppdrag är betydligt större med ytterligare tre kommuner, säger Dan Thorn.

En aspekt av att ha personer anställda på distans är ju att ni som arbetsgivare också måste arbeta på distans för att säkerställa arbetsmiljö och ge förutsättningar för att bedriva arbetet. Hur tänker du kring det?

– Ja, naturligtvis. Jag måste som chef stämma av med Michael kontinuerligt. Han är ju otroligt viktig i det här. Visar det sig att uppdraget blir för stort, då måste man kanske begränsa det.

Läkarbristen och svårigheten att rekrytera läkare, framför allt i glesbygd, är välkänd.

– Jag ser ju egentligen inga problem med den här typen av lösning. Problemet är att vi har hyrläkare. Hyrläkare är bra på sitt sätt, men vi får inte den här kontinuiteten som är så otroligt viktig. Både gentemot personalen – kommunens personal i första hand i det här fallet – men också mot de boende, säger Dan Thorn.

Vore det inte bättre att förbättra villkoren och försöka anställa fasta läkare som är på plats?

– Jag tänker att oavsett vad vi kommer att erbjuda tror jag att det kommer att bli svårt att rekrytera på det sättet. Men där-emot så ser jag att det kanske skulle tilltala fler läkare att jobba på det här sättet.

I Västerbotten pågår också ett parallellt projekt med distansläkare från Spanien. I det projektet fokuserar man på personer som har varit i Sverige, har svensk legitimation, pratar svenska och har jobbat några år i det svenska systemet, men som av olika anledningar flyttat tillbaka utomlands.

– En del i projektet är att undersöka om det här är ett sätt att återanvända den här kompetensen som vi på något sätt förlorade när de flyttade tillbaka, säger Virginia Zazo, överläkare och projektledare.

En av läkarna i projektet är Yanira de la Torre. Hon är specialist i allmänmedicin och arbetade i fem år vid Töreboda vårdcentral i Västergötland innan hon flyttade tillbaka till Spanien förra året.

Nu arbetar hon dels mot Anderstorps vårdcentral i Skellefteå med ansvar för att ronda ett äldreboende, dels halvtid som distriktsläkare vid Bolidens hälsocentral. Där finns för närvarande inte någon fast läkare.

På frågan vilka arbetsuppgifter man kan utföra som distriktsläkare på distans svarar hon snabbt.

– Man kan göra mycket! Exempelvis förnya recept och bedöma remisser. Jag kan också ronda med exempelvis diabetessjuksköterskan. Om någon patient har förhöjda glukosvärden, då får man justera behandlingen och det kan jag göra utan att ha träffat patienten direkt.

När det gäller undersökningar som behöver göras fysiskt får hon i nuläget lämna över det till personal på plats. Men tanken är att man i projektet också ska testa nya tekniska lösningar för att distansläkarna ska få ett ännu bättre beslutsunderlag. Det handlar exempelvis om digitala stetoskop som ska kunna användas på distans.

– Vi ska också undersöka om vi kan rusta personalen på plats med fler verktyg så att läkaren kan ta ännu fler beslut på distans. Vi undrar hur långt man kan komma när man har tillgång till flera verktyg och utbildar personalen på rätt sätt, säger Virginia Zazo.

I höst är tanken att Yanira de la Torre ska besöka Västerbotten och arbeta på plats i några veckor, inte minst för att träffa personalen och sätta sig in i rutinerna. Den introduktionen var inte möjlig att genomföra tidigare eftersom hon anställdes med kort varsel mitt under pandemin.

Samtidigt menar hon att samarbetet med övriga medarbetare på vårdcentralen redan fungerar bra.

– Ibland måste man tänja lite på gränserna. Det finns alltid några medarbetare som är lite skeptiska till den här typen av digital vård. Det kan man känna av även om man inte är på plats, och det gjorde jag lite i början. Men så fort man börjar arbeta och man ser att det fungerar så slappnar alla av.

Hon menar att skillnaderna mellan traditionellt och digitalt arbetssätt inte är så stora.

– Även när jag var läkare i Töreboda arbetade jag en del hemifrån, så distansarbete kan man ha i alla fall. Och när jag rondade boenden där så fanns det inte behov av fysiska besök varje vecka. Då förlorar jag tid för att gå till boendet och tillbaka. Jag tycker att distansarbete är något bra.