I en ny SNS-rapport studerar Naimi Johansson, forskare vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum i Region Örebro län, vad som kan förklara regionala skillnader i hälso- och sjukvården.

– Regional variation är inget nytt. Det är något man återkommande hör talas om i debatten. Ofta lyfts skillnader för en specifik sjukdom eller för en specifik behandling mellan Sveriges regioner. Här har jag något av ett mer övergripande perspektiv, sa Naimi Johansson vid ett SNS-webbinarium där rapporten presenterades.

En övergripande slutsats är att det finns regionala skillnader, men samtidigt är det svårt att ge endast en bild av de regionala skillnaderna och de faktorer som kan förklara skillnaderna. Detta eftersom det skiljer sig åt beroende på vilket kategori av vård som studeras.

I rapporten har Naimi Johansson bland annat tittat på regionala skillnaderna när det gäller läkarbesök i den specialiserade öppenvården och läkarbesök i primärvården.

Här syns stora regionala skillnader. Under 2010-talet var antalet läkarbesök per person i primärvården nästan dubbelt så många i Stockholm jämfört med Östergötland.

Enligt rapporten kan vårdbehov, mätt som regional mortalitet, förklara en del av variationen när det gäller läkarbesöken i den specialiserade öppenvården, men det har ett mycket begränsat samband när det gäller besöken i primärvården. Kort sagt kan skillnaden inte förklaras med att Stockholmare har större vårdbehov än andra.

Däremot förklarar tillgängliga resurser, bland annat i form av tillgång till läkare och antal vårdcentraler per capita, en del av variationen när det gäller primärvårdsbesök.

Enligt Naimi Johansson kan en förklaring till att just Stockholm sticker ut också kunna vara att vårdcentraler i Stockholm delvis får ersättning baserat på antalet besök.

Rapporten har dock inte undersökt besök hos andra professioner i primärvården. Därför går det inte att se om regioner med färre antal läkarbesök i primärvården i stället har fler besök hos exempelvis distriktssjuksköterskor.

För att i framtida studier bättre förstå orsakerna till de regionala skillnaderna i sjukvården behövs flera saker, enligt Naimi Johansson. Bland annat behöver man studera andra kategorier av sjukvård, exempelvis slutenvården. Man behöver också inkludera andra vårdprofessioner än läkare.

Dessutom behövs ett bättre mått på vårdbehov än regional mortalitet, vilket är ett ganska trubbigt verktyg.

– Just när det gäller primärvård behöver vi bättre och mer heltäckande data. Det absolut bästa vore ett nationellt primärvårdsregister på individnivå för att kunna studera hur individfaktorer påverkar regionala skillnader, sa Naimi Johansson.

I rapporten har hon också undersökt regionala skillnader när det gäller totalkostnader per capita för hälso- och sjukvård.

Under perioden 2014–2019 var skillnaden 19 procent mellan regionen med högst totaltkostnad (Gotland) respektive lägst totalkostnad (Västra Götaland). Det är en relativt liten skillnad jämfört med andra länder. I USA:s sjukvårdsregioner är skillnaden 200 procent, i Tyskland 45 procent och mellan provinserna i Nederländerna är skillnaden 24 procent.

Vid en efterföljande paneldiskussion om rapporten deltog bland andra Marie Morell (M), regionråd i Östergötland och ordförande i sjukvårdsdelegationen vid Sveriges Kommuner och regioner (SKR). Hon menar att det är välkänt att det finns regionala skillnader men att det samtidigt kan vara svårt att förklara vad de beror på.

Dessutom pekade hon på att man inte får glömma bort att det inom enskilda regioner också finns skillnader, exempelvis mellan vårdcentraler, stadsdelar eller orter.

– Som jag ser det handlar väldigt mycket om hur man får bemanning på olika vårdcentraler och var man behöver hyrpersonal, sa Marie Morell.

Marie Morell konstaterade också att vissa regioner har stora utmaningar med personalförsörjningen.

– Det kanske också skapar andra problem med att du får fler besök när du inte har kontinuitet, du kanske slussas runt i systemet. Det skulle man behöva titta mer på och koppla mer till hur personalförsörjningen ser ut.

Aida Hadzialic (S), oppositionsregionråd i Stockholm, höll med om att det är viktigt att belysa skillnaderna inom regionerna, och där är Stockholm inget undantag.

– Vi vet, givet det vårdsystem som Regionen Stockholm valt att anamma, att en stor del av vården koncentreras till Stockholms innerstad. Där har man en väldigt god tillgänglighet och demografin och befolkningsstrukturen också kanske har en annan medvetenhet kring vårdkonsumtion.

Samtidigt pekade hon på att det finns socioekonomiskt utsatta områden, vita fläckar, där vårdkonsumtionen är på en mycket längre nivå. Enligt Aida Hadzialic är frågan om man byggt upp ett vårdsystem som är ändamålsenligt och behovsstyrt.

– Vi har ändå en ansats i Sverige om att vi ska ha en sjukvård som ska baseras på vård efter behov. Och givet att vi har en fri etableringsrätt och en sjukvård som mångt och mycket bygger på den personliga valfriheten i Region Stockholm så ser vi att det är mer efterfrågan som styr hur vården konsumeras än vårdbehovet, sa Aida Hadzialic.