Malin Bengnér, smittskyddsläkare i Region Jönköpings län, hamnade tidigt i mediernas strålkastarljus eftersom det första bekräftade fallet av det nya coronaviruset upptäcktes i just Jönköping.

När Läkarförbundets chefsförening i veckan höll en temadag med rubriken »Medicinskt ledarskap och kompetens i kris och vardag« berättade hon att kommunikationen varit en av de stora utmaningarna som ledare under pandemin.

Bitvis har hälften av hennes arbetstid ägnats åt medverkan i medier och kontakt med journalister. Som chef för vårdhygien har hon också arbetat mycket när det gäller kommunikation med vård- och omsorgspersonal i region och kommun.

– När det gäller vård- och omsorgspersonal så har det ju från början framför allt handlat om att försöka skapa trygghet kring personalen, att man ska känna trygg med att kunna jobba även med det här okända. Det innebär inte att man kan uttala sig tvärsäkert om saker som vi faktiskt inte vet, men det är viktigt att säga att på vissa områden vet vi faktiskt inte.

En annan utmaning är att kunskapsutvecklingen gått väldigt snabbt vilket har inneburit att riktlinjer hela tiden har behövt uppdateras.

– Då menar jag verkligen hela tiden. När vi var framme vid sommaren i fjol tror jag vi var uppe i version 30 av våra vårdhygieniska riktlinjer. Det i sig är förstås jättesvårt för alla att hålla reda på.

Att hålla personalen uppdaterad är en utmaning i sig, men Malin Bengnér menar att de snabba uppdateringarna också kan påverka personalens förtroende.

– Det här tär på något sätt också på förtroendet. »Vet ni inte överhuvudtaget något om vad ni pratar om?«. Då handlar det om att ändå försöka förklara att det beror på att kunskapsläget ändrar sig hela tiden och att vi inte har några baktankar med vare sig politik eller ekonomi.

En annan utmaning handlar om att vara konkret även om man inte har alla fakta.

– Vi vill ju basera våra riktlinjer på vetenskap och beprövad erfarenhet, och det gör vi ju så långt det går, men ibland måste man ju sätta ner foten och bli konkret även om det inte finns exakta data. Vi vet att det är bra att hålla avstånd, men är det 1 meter, 2 meter, eller är det 1,5 meter? Till slut kanske måste vi kanske bara sätta ner foten och sätta en siffra.

I början av pandemin handlade mycket av kommunikationsarbetet mot allmänheten om att lugna.

– Sedan har jag successivt fått skruva upp tonläget kan man säga, och mer och mer fått trycka på att inskärpa allvaret. Det är verkligen en utmaning att nå fram med samma budskap under lång tid. Det kräver hela tiden att tonläget skruvas upp lite för att få någon att lyssna. Det är inte lätt.

Malin Bengnér lyfte också fram att pandemin satt ett mycket tydligt ljus på frågan om hälsoskillnader i samhället och hur svårt det är att nå ut till vissa grupper.