I januari förra året tillsatte regeringen Nationella vårdkompetensrådet. Rådets huvuduppgift är att ge en samlad bild över både det nuvarande och framtida personalbehovet, löpande bedöma och ge förslag och åstadkomma en bättre samverkan.
Rådet har valt att fokusera extra på några områden och tillsatt särskilda arbetsgrupper. Ett område är läkarnas allmäntjänstgöring (AT) och bastjänstgöring (BT), där en grupp just nu arbetar med att ta fram en nationell plan för utfasningen av AT och infasningen av BT. Planen väntas presenteras i mitten av nästa år.
– Vi behöver vända på alla stenar för att öka kapaciteten, säger Johan Dabrosin Söderholm som leder arbetsgruppen.
Han är före detta dekan vid Linköpings universitet, professor och överläkare i kirurgi och en av Vårdkompetensrådets ordinarie ledamöter. I gruppen finns även representanter från Sveriges Kommuner och regioner, Socialstyrelsen, Läkarförbundet och Svenska läkaresällskapet.
– Det är en kunnig och bred grupp. Alla prioriterar den här frågan väldigt högt och hittills har det varit mycket samsyn, säger Johan Dabrosin Söderholm.
Han har nyligen gått igenom regionernas redovisning över planerade AT-tjänster fram till 2024 och konstaterar – liksom både Läkarförbundet och SKR – att ökningen är för liten. Det kommer att bli en brist på 100 AT-platser nästa år, 200 platser året därpå och 250 år 2024.
Under samma period rullas BT ut, som infördes i juli i år. Dessutom startade den nya legitimationsgrundande läkarutbildningen i år. Om några år kommer även det kräva mer handledningsresurser eftersom utbildningen både är längre och innehåller mer verksamhetsförlagd utbildning (VFU).
– Handledarbehovet har ökat och kommer att öka. Det är helt klart ett ökat behov av individer som ska ha handledning, konstaterar Johan Dabrosin Söderholm.
Samtidigt råder det brist på specialistläkare och de senaste tio åren har läkarkårens åldersstruktur förändrats ganska drastiskt. I dag är det färre erfarna specialister och en övervikt av underläkare. Inflödet av läkarstudenter forsar dessutom på i snabb takt i och med läkarutbildningens utökning. Till det kommer vårdskulden som byggts upp under pandemin.
Att öka AT- och BT-tjänsterna i det läget är en utmaning, konstaterar Johan Dabrosin Söderholm. Men det finns saker att göra. Arbetsgruppen jobbar med tre spår: 18 månaders allmäntjänstgöring, bättre struktur på handledningen och en breddning av AT-placeringarna.
Fler och fler regioner väljer att korta tjänstgöringen till minimitiden 18 månader. Men många har fortfarande 21 månaders allmäntjänstgöring för att exempelvis sätta en lokal prägel på utbildningen.
– Men med tanke på det uppdämda och ökade behovet så kommer vi att rekommendera att man går ner till 18 månader. På så vis kan fler utbildas, säger Johan Dabrosin Söderholm.
Räcker det med en rekommendation?
– Vi har inte mandat att bestämma hur det ska vara. Däremot har Nationella vårdkompetensrådet ett bra öra till beslutsfattare. Rekommenderar vi det, kan det nog få genomslag.
Breddning av AT-utbildningen är ett annat spår. Vårdkompetensrådet har tidigare i år haft en workshop med regionerna om hur tjänstgöringen kan breddas till fler kliniker och placeringar.
– Det har blivit lite tradition att man går på vissa kliniker. Vi har fått in en del förslag från regionerna som vi har vidareutvecklat. Man kan mycket väl uppnå AT-mål på andra kliniker än de som traditionell har blivit AT-klinikerna.
Socialstyrelsen håller även på att se över hur regelverket kring AT kan förtydligas när det gäller vilka sorters placeringar som är möjliga.
– Arbetsgivaren vill gärna se en ändring i förordningen för att det inte ska bli några problem när individen söker legitimation. Men mycket går att göra annorlunda redan nu, säger Johan Dabrosin Söderholm.
Han ger några exempel: delar av kirurgblocket kan göras på en kvinnoklinik och delar av internmedicinblocket på en geriatrisk klinik. Inom psykiatrin skulle placeringar inom BUP och beroendemedicin kunna användas mer.
Som Läkartidningen tidigare har skrivit har Södersjukhuset breddat AT-utbildningen i år för att kunna utbilda fler AT-läkare.
Det tredje spåret är handledning. Senare i höst kommer Vårdkompetensrådet och regionerna ha en workshop om det. Det är viktigt att skilja på instruktion och handledning, påpekar Johan Dabrosin Söderholm.
– Handledning är något mer långsiktigt, medan instruktioner är det som man behöver dagligen.
För att frigöra handledarresurser tror han det vore bra att få till en trappstegsfunktion, där AT-läkare används mer som handledare/instruktörer till läkarstudenterna, ST-läkarna för att handleda AT-läkarna medan specialistläkarna får fokusera på ST-utbildningen.
– Man växer också i att handleda andra. I dag finns ingen tydlig struktur – och jag tror att man kan öka handledarkapaciteten genom att strukturera upp detta bättre.
Läs också:
Fler platser i varann region – men det räcker inte
Längre väg till legitimation för läkare
Socialstyrelsen ska se över hur regler kan förtydligas
Läkarförbundet och SKR vill ha översyn av reglerna för AT
Anne-Marie Wennberg Larkö: Fortbildning den viktigaste läkarfrågan
NATIONELLA VÅRDKOMPETENSRÅDET
Regeringen beslutade i september 2019 att starta det Nationella vårdkompetensrådet för att samordna, kartlägga och stärka kompetensutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Målet är att skapa en mer effektiv kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården. I ett första skede ska fokus ligga på de 22 yrken som kräver högskoleutbildning. Men tanken är att fler yrkesgrupper, som undersköterskor, ska omfattas på sikt.
Rådet består av 14 ledamöter som representerar lärosäten, regioner, kommuner, Socialstyrelsen, UKÄ och den sjukvårdsregionala nivån. Regeringen räknar med att avsätta pengar varje år till och med 2022. Då ska rådets arbete utvärderas.
(uppdaterad 2021-09-23)
