Enligt Socialstyrelsens vägledning från 2013, som nyligen plockades bort från myndighetens webbplats, var föräldrastöd och besked om permanent uppehållstillstånd viktiga parametrar för tillfrisknande. Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, konstaterade i början av 2020 att det saknas vetenskapligt stöd för både behandling av uppgivenhetssyndrom och själva diagnosen i sig.
Nu har Uppsalaforskare genomfört en retrospektiv kohortstudie som omfattat 13 barn i åldersgruppen 8 till 15 år med uppgivenhetssyndrom på behandlingshemmet Solsidan. Behandlingen pågick i snitt under 7 månader mellan 2005 och 2020, och forskarna studerade fallen via journalanteckningar från hälso- och sjukvården och akter från socialtjänsten respektive behandlingshemmet.
Samtliga barn fick stimuleringsterapi. 8 hölls separerade från sina föräldrar, och 5 barn vårdades i närvaro av familjen. Totalt tillfrisknade 9 barn, 8 av dem var separerade från sina föräldrar. 4 av 5 barn som fått uppehållstillstånd tillfrisknade inte. Bland de barn som inte fått uppehållstillstånd blev samtliga friska.
Forskarna skriver att tillfrisknandet kan ha berott på separationen från föräldrarna eller på att de hållits utanför en pågående asylprocess – eller en kombination.
– Det här är den första vetenskapliga studien som jämför olika behandlingsmetoder och resultaten är tydliga. Varken familjenärvaro eller uppehållstillstånd är nödvändigt för tillfrisknande, snarare tvärtom, säger Karl Sallin, doktorand vid Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet och barnneurolog på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna, i ett pressmeddelande.
Han betonar att risken för simulering alltid ska beaktas vid den här typen av tillstånd. I studien förekom, enligt den studerade dokumentationen, tre fall av simulering där föräldrarna misstänkts för påverkan.
Frågan om simulering blossade upp för två år sedan då tidningen Filter intervjuade två vuxna personer som hävdade att deras föräldrar pressat dem att spela sjuka när de var barn för att lättare få uppehållstillstånd.
Karl Sallin skriver i ett »policy brief« att studien är liten och har flera svagheter men att resultaten ändå är tydliga och bör föranleda en omprövning av behandlingen av barn med uppgivenhetssyndrom. Han skriver: »De nya resultaten indikerar att uppgivenhetssyndrom bör behandlas med barnen separerade från resten av familjen. De visar också att uppehållstillstånd inte bör göras till en del av behandlingen«.
Uppgivenhetssyndrom kallades förut apati och har enligt studien drabbat fler än 1 000 barn i Sverige sedan sjukdomen uppmärksammades 1998. Forskningsartikeln har publicerats i tidskriften European Child & Adolescent Psychiatry och kan läsas här.
Läs även:
SBU: Vetenskapligt underlag saknas för diagnosen uppgivenhetssyndrom
Läkare vill att råd om apatiska barn ses över
Ny statistik: 58 barn vårdas för uppgivenhetssyndrom
Barn med uppgivenhetssyndrom behöver läkarintyg omgående
Apatiska barn finns och de har rätt till vård
Klargörande konferens om barn med uppgivenhetssymtom
Apatiska barn – var står vetenskapen i dag?