15 procent av forskarna i enkäten uppger att de fått utstå dödshot och 22 procent säger att de fått hot om fysiskt eller sexuellt våld efter att ha talat offentligt om pandemin. Sex av dem säger till och med att de blivit fysiskt attackerade. Två tredjedelar av de 321 svarande uppger att de haft negativa erfarenheter efter att ha medverkat i media.

De tillfrågade forskarna är hemmahörande i flera olika länder, de flesta i Storbritannien, Tyskland eller USA. Oftast är det intervjuer som på olika sätt berört vaccination, munskydd, virusets ursprung och hur effektiva läkemedel är mot covid-19 som lett till obehagliga situationer för dem.

Många av dem vittnar om stress och rädsla, och undersökningen visar också att de som fått utstå flest påhopp i större utsträckning kände att det påverkat deras vilja att tala med media.

Läkemedlet ivermektin, som används för att behandla parasitangrepp, har av vissa vaccinmotståndare lyfts fram som möjlig behandling av covid-19. Andrew Hill, farmakolog vid universitetet i Liverpool, publicerade i juli en metaanalys som antydde att ivermektin skulle kunna hjälpa vid covid-19, men valde sedan att dra tillbaka studien efter etiska osäkerheter kring datan.

Efter det fick han bilder av kistor och lik skickade till sig. Avsändarna skrev att han skulle hamna i en Nürnbergrättegång och att han och hans barn skulle brinna i helvetet. Han har nu känt sig tvingad att stänga ner sitt Twitterkonto. Det tar för lång tid att varje dag behöva rensa bland meddelanden och filtrera bort konton, samtidigt som det tär psykiskt att läsa.

– Det är fruktansvärt när man får dödshot varje gång man öppnar upp sin mejlkorg, sitt Twitterkonto, säger han till Nature.

Även i Sverige har hot och hat mot forskare orsakat debatt. Jonas F Ludvigsson, barnläkare och professor vid Karolinska institutet, har tidigare varit öppen med hur han utsatts för hot och trakasserier efter att hans forskning visat att skolbarn sannolikt inte driver pandemin och att de sällan blir svårt sjuka i covid-19. Till slut valde han att sluta både forska och debattera om pandemin. Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, uttalade sig därefter i Läkartidningen och sa att det inträffade var oacceptabelt.

– På ett personligt plan kan jag verkligen känna med Jonas Ludvigsson. Det är verkligen ledsamt att han tvingats ta det här beslutet. (…) Vi måste försöka få stopp på hat mot forskare, sa hon då.

Så sent som i veckan har också Karolinska institutets rektor, Ole Petter Ottersen, skrivit på sin blogg om hotet mot forskarna, och noterar dessutom att akademiska kollegor står för en del av trakasserierna.

»Det kan handla om anonyma anmälningar om forskningsfusk, hotfulla inlägg på offentliga sociala kanaler eller liknande«, skriver han.

»En tystad forskare är ett nederlag för yttrandefrihet, för akademisk frihet och för grundläggande demokratiska värderingar. Det är dessutom ett nederlag för kunskapsutveckling och framåtskridande för samhället.«