I takt med att antalet smittade och intensivvårdade för covid-19 har sjunkit nationellt sedan i våras, har region efter region lämnat sina beredskapslägen. I slutet på förra veckan var det enligt Socialstyrelsen bara två regioner som befann sig i stabsläge, den lägsta beredskapsnivån. Alla andra var i normalläge.

En av dem i stabsläge var Blekinge. Men till skillnad från andra regioner har Blekinge nyligen gått upp i stabsläge från att ha varit i normalläge. Det skedde den 30 september.

– Vårdplatsläget på Blekingesjukhuset är extremt ansträngt, säger Blekinge läkarförenings ordförande Jonas Andersson.

På fredagen lämnade hälso- och sjukvården i regionen stabsläget. Men Blekingesjukhuset befinner sig i en ovanligt pressad situation. Anställda vid geriatriska avdelning 36 har skrivit ett öppet brev till ledningen där de larmar om att personalen går på knäna. Fackförbundet Kommunal har anmält arbetsmiljön på fem avdelningar. Planerade operationer har skjutits fram. Och nyligen vädjade regionen till allmänheten att inte söka primärvård om det inte var absolut nödvändigt, för att på så sätt skona Blekingesjukhuset från mer planerad vård.

Enligt Birgitta Friberg, områdeschef för specialiserad vård, var tappet i vårdplatser omkring 5 procent när det var som värst, jämfört med i våras. Men det finns fler faktorer som inverkar på den nuvarande situationen.

– Vi har successivt fått stänga ett antal vårdplatser under sommaren och tidig höst. Vi har inte haft tillräckligt med medarbetare för att bemanna dem. Och sedan har det varit en kombination av ökat söktryck och att de som sökt har varit sjukare än tidigare.

Vårdplatsläget anges på en fyragradig skala: normalläge, ansträngt, extremt ansträngt och skarpt läge. De senaste två åren, fram till nyligen, har situationen graderats som normal eller ansträngd, och enstaka gånger extremt ansträngd.

– Men nu de senaste fyra, fem månaderna har det nya normala varit att det är ett extremt ansträngt läge – eller skarpt läge, när man kommer till bakjouren. Nu är man i det närmaste förvånad om det är normalt läge, säger Jonas Andersson.

För ett par år sedan stängde medicinavdelning 57, något han inte tycker var lyckat. Efter det har trycket på vården varit större, speciellt på somrarna.

Och nu menar han att gränsen är nådd. Personalen är så hårt pressad att man riskerar att fler säger upp sig, vilket i sig kan gå ut över patientsäkerheten. Av nöd läggs patienter på avdelningar där de egentligen inte borde vara, vilket påverkar kvaliteten på vården.

– Efter den här sommaren tror jag att alla som jobbar kliniskt i akutsjukvården och på vårdavdelningarna var väldigt trötta och pressade. Visst, man hade sina semesterveckor – men de andra veckorna jobbade man väldigt, väldigt hårt. Det märker man av. Och som läkare har du det yttersta ansvaret. Man tvingas göra prioriteringar man annars inte behövt göra.

Birgitta Friberg förstår missnöjet med att medicinavdelning 57 lades ned; det har varit brist på platser på medicinkliniken den senaste tiden. Men hon lyfter att några vårdplatser skapats under hösten och att fler är på gång. Regionen har också arbetat med att se till att varje yrkesgrupp utnyttjas på bästa sätt, genom så kallad task-shifting, och att rekrytera och hyra in personal. Man har även arbetat med inflödet, till exempel genom att stärka kompetensen på akuten för att bedöma vilka patienter som behöver läggas in.

– Vi tar det här på stort allvar och vill verkligen komma till rätta med problemen. Vi arbetar för att få ett bättre läge och en hållbar situation framöver.