Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har nu publicerat ny rapport om omställningen mot en god och nära vård. Enligt rapporten har patienternas erfarenheter av vården inom de centrala områdena för omställningen i stort inte förbättrats, varken när det gäller ökad tillgänglighet, ökad delaktighet eller förbättrad kontinuitet.

I slutet av 2020 genomförde myndigheten i webenkätundersökning som besvarades av cirka 9 500 patienter. Resultaten visar bland annat att 85 procent av de tillfrågade svarar »alltid« eller »ibland« på frågan om det varit lätt att komma i kontakt med hälso- och sjukvården, eller att få träffa vårdpersonal vid behov. Resultatet är i stort sett oförändrat jämfört med en motsvarande mätning som genomfördes 2016.

Samtidigt saknar många fortfarande en fast läkarkontakt. 39 procent av de tillfrågade uppgav i enkäten att de har en fast läkarkontakt på sin vårdcentral. Det kan ställas i kontrast till regeringens målsättning om att hälften av alla invånare ska ha en fast namngiven läkarkontakt vid utgången av 2022.

Vård- och omsorgsanalys har också studerat omställningen ur ett större systemperspektiv. Här konstaterar myndigheten bland annat att regionernas hälso- och sjukvårdskostnader ligger relativt konstant och att primärvårdens andel växer långsamt.

Enligt Vård- och omsorgsanalys verkar regionerna inte ha gett primärvården tillräcklig finansiering som motsvarar uppdraget. Det finns få tecken på att de ekonomiska resurserna i primärvården ökar tillräckligt mycket för att möta målsättningarna med omställningen.

När det gäller personalresurserna ökar de i något snabbare takt i primärvården jämfört med hälso- och sjukvården i stort.

Antalet årsarbetare per 100 000 invånare i hälso- och sjukvården i stort ökade med 4 procent mellan 2016 och 2020. Motsvarande siffra för primärvården är en ökning med 8 procent.

Men den positiva trenden gäller inte för allmänläkare. Detta trots att bristen på specialister i allmänmedicin är välkänd och att omställningens mål att fast läkarkontakt ska vara kärnan i kontinuiteten och primärvården.

Mellan 2016 och 2020 minskade antalet årsarbetande specialistläkare i primärvården med 3 procent, jämfört med en ökning på 4 procent för sjukvården i stort.

Vårdanalys flaggar dock för att uppgifterna om primärvårdens bemanning är osäkra. Bland annat saknas uppgifter som bemanningen i privata verksamheter.

Daniel Zetterberg, utredare på Vård- och omsorgsanalys, är inte särskilt förvånad över att omställningen ser ut att gå trögt.

Implementeringen av olika lokala initiativ och projekt kring omställningen tar helt enkelt tid.

– Det pågår väldigt mycket utvecklingsarbete i vården. Både strategiarbete i regioner och kommuner samt utvecklingsarbete i form av projekt, och det vi ser är bra. Men samtidigt är det också tidigt att förvänta sig synliga resultat. Det tar tid innan de här projekten kan skalas upp och breddinföras, säger Daniel Zetterberg.

Det som däremot är mer alarmerande är att man inte kommit längre när det gäller de övergripande förutsättningarna för omställningen.

– Det som vi mer ser med viss oro på är att det inte syns några förändringar av de här förutsättningarna för primärvården, alltså när det gäller finansieringen och personalresurserna. Där tycker vi nog att man borde kunna se några tecken på förändring så här långt, men det gör vi inte riktigt.

Vård- och omsorgsanalys har i början av året också gjort intervjuer med flera professionsförbund för att ta reda på deras syn på primärvården och omställningen.

Resultaten visar att de problem om hög arbetsbelastning och svårigheter kring kompetensförsörjning som professionerna tidigare påtalat kvarstår.

– Det finns ett gap mellan det som både professionsföreträdarna och patientföreträdare tycker behövs, nämligen en ökad finansiering och mer resurser i form av personal. Det har – vad vi kan se – inte hänt hittills, säger Daniel Zetterberg.