Situationen på landets förlossningskliniker har varit ett hett ämne i medierna på sista tiden, med Stockholm som epicentrum. Runt hundra barnmorskor i regionen har lämnat sina jobb på grund av dåliga arbetsförhållanden bara i år, och de senaste veckorna har över 40 barnmorskor från Danderyds sjukhus valt att säga upp sig.
Krisen har lett till en åtgärdsplan från regionens nytillsatta förlossningssamordnare Nicole Silverstolpe. Listan innehåller bland annat punkter som att jobba för att nå en barnmorska per födande kvinna, att se över schema och arbetstidsförläggning och att möjliggöra rotationstjänstgöring. Men den innehåller också läkarinsatser som ska användas på olika sätt. Dagens Nyheter har tidigare rapporterat om att det kan handla om att tillföra fler läkare till förlossningsklinikerna, för att ta hand om de gravida kvinnor som kommer in, men som inte ska föda.
Emelie Hultberg, ledamot i Läkarförbundets styrelse och själv specialistläkare i obstetrik och gynekologi, tycker att det i så fall är viktigt att man ser över förlossningsläkarnas arbetsmiljö och belastning så att problemen inte bara flyttas.
– Som läkare på förlossningen är det inte så att man sitter och rullar tummarna eller är overksam, utan man har ganska mycket att göra i sin befintliga roll. Då är det ingen lösning att den här gruppen får fler arbetsuppgifter, säger hon.
Alternativet, som Emelie Hultberg ser det, vore att bemanna upp med fler läkare inom förlossningsvården.
– Men då ska ju de läkarna tas någonstans ifrån och får mindre tid till att göra någonting annat. Det är viktigt att man lokalt tittar på vilka möjligheter att göra det här som finns. Men om jag ska vara ärlig tror jag inte att det kommer att frigöra en massa barnmorskeresurser.
Emelie Hultberg ställer sig också frågan vad det är för typ av läkare som ska tillföras, eftersom det generellt råder en brist på specialistläkare inom obstetrik och gynekologi. Personligen är hon tveksam till att ta in läkare som inte gjort ST-tjänst.
– Vi vet att många underläkare, framför allt innan AT, far ganska illa. De förväntas göra ett stort jobb utan handledning och de står ensamma i svåra situationer.
Vilka praktiska uppgifter som skulle kunna hamna på läkare i stället för på barnmorskor är inte heller lätt att ge svar på.
– Man pratar till exempel om att läkare ska sy bristningar. Men det är ingenting man lär sig på en eftermiddag. Det är komplext med bäckenbottenanatomi och det är jätteviktigt att det blir bra gjort för att undvika komplikationer i framtiden. De kan inte ta in en nyexad eller nyleggad läkare som inte jobbat inom förlossningsvården tidigare. Det tar kanske upp till ett år innan man lärt sig tillräckligt för att sy enklare bristningar, så det är ingen quick fix för en kris som är här och nu.
Läkartidningen har sökt förlossningssamordnaren Nicole Silverstolpe och skickat en rad frågor om hur åtgärden om läkarinsatser är tänkt att fungera i praktiken. Hon svarar övergripande via mejl men inte på några av de konkreta frågor som Läkartidningen ställt:
»Som förlossningssamordnare i regionen håller jag ihop ett utvecklingsarbete på regional nivå för att säkra en hög patientsäkerhet och en hållbar arbetsmiljö för våra medarbetare inom förlossningsvården. Samtidigt pågår det nu utvecklingsarbeten inom respektive verksamhet. Konkret innebär det att se över på vilket sätt kompetens i hela teamet kan tas tillvara på bästa sätt.«
